Biblioteket i Solna är allför generösa som låter sina låntagare under sommaren låna hem hela tre filmer i en vecka till det facila priset av 50 kronor. Att dom sedan inte har växel på en femhundring är en helt annan femma.
Följdaktligen har jag nappat på erbjudandet och den föregående veckan så jag De barbariska invasionerna, Saved och Gitarrmongot. Först ut den här veckan blev den franska feelgoodrullen Gosskören.
Filmen är som utlovat franskt charmig i sitt tilltal.Och om syftet vore att bli som betagen av fransk efterkrigstid i en nyans av gråbeige så funkar filmen utmärkt. Rollprestationen är bra, i synnerhet från de unga pojkarna som inte bara agerar bra utan också sjunger ljuvligt. Att sedan herrn som spelar rektorn Ranchin spelar över till den grad att han helt mister sin trovärdighet, är bara att beklaga.
Ändå är filmen i min smak kanske för mysig, för förutsägbar och charmig.Men jag kanske bara är bitter över att jag kan vara så lätt att förföra.
Men en sak som tål att påpekas är att det för mig framstår som helt obegripligt hur kören under sina övningar i klassrummet kan ackompanjeras av så väl stråkar som blås då det senare görs en sådan poäng av att kören från hjälp på piano av, även han överspelande, matematikläraren.
Men som ett sött piler att muntra upp sig själv med en kväll då man är trött på allt annat fungerar Gosskören utmärkt.
Tidigare har jag ondgjort mig över elaka tablåläggare som verkar sakna verklighetsförklarin och inte har vett att målgruppsanpassa sändningstiden. Så nu igen. Kanal 5 har av anledningar som uppgår mitt förstånd valt att, för det första börja visa Rome mitt i högsommaren och, för det andra, göra så klockan 21.00 på fredagar.
Så som serien hajpats har jag sett fram emot den länge men då ju sommarkvällen med dans och vin lockat mer har jag missat de första två avsnitten. Det första som jag såg igår var väl som väntat välproducerat. Men frågar jag mig, hur kommer det sig att man så tydlig känner att man måste markera Servilias tjänarinnas invandrarskap med bruten engelska då ju ingen i romarriket väl pratade den brittiska engelska som de övriga i serien talar?
Jag har inte helt gett upp på serien, speciellt inte då det dödades i avsnittet och jag så klart vill veta om /hur de skyldiga ska komma undan med det hela. Dessutom har dom så roliga namn. Pullo. Två stavelser som tillsammans skapar mer skratt än mina två till efternamn. Nu förstår jag äntligen vad det är som har varit så roligt i alla dessa år.
Sist igår slökollade jag 28 dagar senare på Tv6. Jag är glad att jag inte såg den på bio för kvalitén var emellanåt sviktande. Dock spännande och läskig och ändå lite smart. Efter att ha läst några av Garlands böcker tycker jag mig känna igen en del grepp han tar.
I vissa delar är den vidrig men det är imponernade verk att få London att verka så folktomt och att sminka det stora antalet statister måste ha varit ett hundgöra.
Jag skäms men i en plundringsscen kommer jag på mig själv med att tänka tanken att det måste vara det roligaste med att vara jagad av zombies. Utan att tänka att just plundringen inte på något sätt överväger skräcken i att vara jagad av blodsugande kräk.
I en paus av Rome flimmrar trailern till den säkert sevärda miniserien "Sex,lies & obsessions" förbi och jag ser den heta Lisa Rinna. Och så Harry Hamlin. varför känns det som om det borde finnas en förklaring till att dom tillsammans spelar in produktion efter produktion? Ja, kanske för att dom är gifta. Sen hur dom lyckas sälja in att dom därför måste vara gifta även i de serier de gör tillsammans ( de spelar makarna Echolls i VM) är beyond me.
lördag, juli 22, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar