Tyskarna kan gott få sitt brons bara för att jag ska få se VM:s snyggaste, sötaste, raraste spelare göra ett mål. Ett sådant där underbart vackert mål som så självklart alla experter kommer bortse från när det kommer till att summera hela kalaset. Inte har han fått spela mycket, nästan ingenting för att vara exakt, men han fick göra ett mål. Ett mål som egentligen inte spelade någon större roll men som ändå gav Portugal chansen att lämna tuneringen med äran i behåll även fast dom spelade rätt tråkigt. Tydligt är dock att Pauleta inte har vad Portugal behöver i anfallsväg. Och nu när Figo lägger av så står laget inför en ganska stor utmaning då det inte direkt har någon som kan axla rollen av mannen ifråga. Portugal var nära att få in så väl ett som två mål i första halvlek men efter andra målet kändes matchen mer eller mindre punkterad. Jag kunde ändå inte tycka att det i alla fall var lite roligt att se Simao vägra ge upp en sista gång( han springer så roligt), se hur Deco matchade skorna med resten av matchstället, njuta av Ronaldos rusningar som bara en koncentrerad bildproducent hänger med i. Förra matchen han spelade såg det emellanåt ut som allt snabbspolades när han kom löpandes med bollen.
VM är så gott som slut och jag vet inte vad jag ska fylla mitt liv i. De senaste veckorna har jag varit som besatt. Men oron är ganska obefogad då ju snart EM-kvalet drar igång. Ett EM-kval där om allt vill säg väl jag kommer få Cesc Fabregas ( varför har han tagit Cesc som artistnamn?) spela på svensk mark. Jag räknar dagarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar