sdfsdf

Är alldeles för sur, bitter, arg, irriterad och frustrerad för att blogga, för gör jag det kommer jag bara skämmas när jag läser inlägget två månader senare. Det är bara som om allt går mig emot. Jag känner mig motarbetad av universum. I alla avseenden. Känner mig tjockare och fulare än på länge, men vet att det bara är jag som kan göra något åt det. Endera skita i att jag är fet och låta mig själv vara det och jobba på att äga mitt fett som alla andra feta lyckliga kvinnor gör, eller stå och slita vid den där crosstrainern timme ut och timme in. Men det är just frustrationen över att jag gör det men det inte händer ett förbannat jävla dugg som gör mig så ledsen.

Sen så har min dator bestämt sig för att jag inte kan ladda ner mer än fem låtar i taget och inte heller bränna fler än så på en gång. Ni kan ju försöka räkna ut hur konstadseffektivt det är att bränna skivor med 60 minuter ledigt utrymme? Det är inte meningen att jag ska bli dj. Det är patriarkatet som inte vill att jag ska komma och konkurrera ut dem. Dj Dutty That och Dj Dutty This har säkerligen nästlat sig in min dator på något sätt. Dom kanske borde ägna sig åt att lyssna på ny musik istället för att spela High Octane eller Diwali riddim för femhundradeelfte gången. Dom är ju bara så sjuuuuukt jävla överskattade hela bunten. Dom överträffar mig när det kommer till tekniskt kunnande, men då har de i snitt fyra år till godo. Bläää.

Aja. Jag har iaf nästan bestämt mig för att kalla mig för Dj Fivefootthree. Det är mer eller mindre spikat. Jag håller på och velar men det känns lagom wannabeeigt för att funka. Kommer jag kanske tycka en dag till då jag går tillbaka till något annat, typ Dj Bitch And Whine.

Och det här inlägget blev precis så där surt och bittert som jag misstänkte.