Mens och fotboll

Jag skulle kunna blogga om hur jag för femhundrade elfte gången gör slut med någon jag trodde var min bästa vän bara för att hon återigen visat att jag inte betyder ett endaste jävla dugg för henne, då hon tycks vara fullkomligt okapabel till att lyfta telefonluren och slå mitt nummer. Bitter är bara förnamnet. Så less på den här bruden så att det inte finns. Less på att jag alltid tror att det ska vara annorlunda, bara för att gång på gång bli motbevisad. Trött på att alltid vara den som tar initiativ men alltid få stå ut med att bli avvisad. Trött på att känna mig förbisedd och bortprioriterad. Det här handlar inte om något jag bara inbillar mig, det är så här det är. Tyvärr. Och det är så här för att jag låter det vara så.

Eller så skulle jag kunna blogga om den där idioten jag råkade hamna bredvid i källaren på Broder Tuck. Som ställde sig mitt framför en kille på 1,60 bara för att jävlas lite extra. Som påstod sig heja på Barca men inte visste att Keita kommer från Mali och inte alls börjar bli till åren med sina 30 fyllda. Som skrek att de skulle höja volymen, vilket var det enda vettiga han hade och komma med för att omgivningen då skulle sluppit höra hans dåliga råd och äckliga kommentarer. En riktig jävla översittartyp till förståsigpåare som egentligen inte vet ett enda jäkla dugg men som kommer med lite pondus och auktoritet nog för att ingen ska våga eller vilja ifrågasätta. Efter första halvlek gick jag hem. Hela källaren, med undantag för EN kille, hejade på Barca och det var rent ut sagt obehagligt att höra dem gå igång på om hur varenda Interspelare filmade, medan det var ack så jävla synd om Messi när han fick äta lite gräs. Och så var det alltid NÄRA ÖGAT så fort bollen var ens i närheten av målet, även om den så missade med minst en meter. Då är det tamefan inte nära ögat. Det är inte ens nära nära ögat.

Men. Jag tänkte inte blogga om det. Jag tänkte blogga om menskoppen. Jag har ju skrivit om hur jäkla bra den är. Mmm. Och det är den. Om man till att börja med lär känna sin fitta. Ja jag vet. Men det är ett nödvändigt ont. Man måste mer eller mindre stoppa in ett finger eller två för att ta reda på hur landet, eller fittan i det här fallet, ligger. För hur bra menskoppen kommer funka på dig har bara med det att göra. Komma underfund med hur ens fitta är lutad och sen komma på hur man ska placera menskoppen i förhållande till det. För egen del har det varit frid och fröjd fram tills nu då jag har satt in en spiral. Det är det som tvingat fram det här lär känna din fitta tjafset. För efter att jag satte in den och fick min första mens med den tog det fyra dagar innan jag kom på hur jag skulle göra. FYRA dagar av läckande. Det är och var inte så jävla roligt. Men till alla tjejer som har spiral och som överväger menskopp vill jag bara säga hav förtröstan. Ja, den kan åka ut men sannolikheten är väldigt liten om man är försiktig när man tömmer koppen. Det är inte det som är problemet, det är att du måste komma på hur din spiral och menskopp ska kunna samarbeta. Så. Spiral och menskopp funkar visst. Ge det lite tid och tålamod så!