Jennifer you are fabolous - Yeah I know

Fyfan vad glad jag är att jag inte bantar i offentligheten. Okej, jag kan säga här och nu inför er läsare att min inte så digitala personvåg imorse visade 86,5, och ni kan välja att göra precis vad som helst med den informationen. Jag kan lägga ut bilder på mig själv och nästa månad och nästa och så kan ni sitta där och fundera på om det är någon skillnad. Men det är just för att slippa pressen som kommer av att någon annan ser, någon annan vet, som jag inte gör det. Jag vill föra den här kampen för mig själv, inte inför någon som står vid sidan om och tittar på.

Men ändå finns det folk som gör det. Jag tänker på Jennifer Hudson. När hon slog igenom såg hon ut som förmodligen ganska många vanliga afroamerikanska kvinnor som gillar mat. Hon hade några kilo för mycket, men det var den där runda, tjocka, feta, stora Jennifer Hudson som alla fick lära känna.

Nu har hon fått rollen som Winnie Mandela och dessutom inlett ett samarbete med Viktväktarna. Inte bara har hon gått ner allt hon la på sig under sin graviditet, hon har dessutom gått ner väldigt mycket mer. Jag vill inte säga att hon gått och blivit för smal, men jag känner inte igen den här kvinnan, för den Jennifer jag lärt känna ser inte ut så där. Den Jennifer jag känner är den där sjukt kaxiga tjejen i den där videon som bevisar att man med självförtroende och självsäkerhet kan få vem som helst, och att det inte handlar om vad man har runt midjan, utan vad man har bakom pannbenet.

Klart hon måste få göra vad fasen hon vill med sin kropp, och jag tvivlar inte ens sekund på att hon gör något hon inte vill göra. Men när jag ser hur skvallerpressen å ena sidan berömmer hennes viktnedgång, som om hon inte riktigt dög innan, men sen i nästa konstaterar att hon nog hunnit gå upp lite för att hennes lår ser så tjocka ut i det där tajtsen. Hur orkar dom? Kan dom inte börja med att rannsaka sig själva?