Dj Bitch and whine

Okej. Det är mycket som ska avhandlas nu.

Till att början med måste jag ha jordens värsta pms för jag går omkring och retar mig på i stort sett allt och alla. Vi börjar med instruktören på skivstångspasset jag gick på igår. Hon pratade konstigt, var ful, och gjorde inte övningarna i takt med musiken. Ibland hann vi inte ens klart vissa övningar för att hon räknade fel. (!). Sen var den där Eva Longaria bruden jag skrivit om tidigare där också. Hon hade på sig tre lager av trasor som inte på något sätt matchade med varandra. Ett linne som såg mer lämpat ut för att vara tänkt för en kväll ute, en huvtröja virad runt midjan och så ett par harembyxor på det. Och så var hon barfota. Hon hade inte ens hyfs nog att ta på sig ett par strumpor utan tänkte träna barfota. LOVELY!

Medan tränaren gick igenom upplägget ägnade hon tiden åt att tänja, så att alla riktigt kunde se hur rörlig hon var( inbillar jag mig). Men sen när vi väl började så gjorde hon inte en, jag understryker, inte en enda hel övning med oss. Hon hade lastat stången med 25 kilo. Det föreställde hon sig alltså att hon skulle köra med. Jag kör kanske tio kilo som mest, bara för att ni ska kunna bilda er en uppfattning. Kanske jättemesigt av mig, men tre set gånger 16 repetitioner är jobbigt, och nu pratar vi inte om starka Hulda här, utan om en petit tjej på max 1,55 som kanske väger 45 kilo. Jag vet att Charlotte Kalla säkerligen orkar 25 kilo men att den här tjejen skulle göra det finner jag för föga sannolikt.

Men så körde hon då inte heller med oss. Vi började med ben och hon följde med men gjorde andra övningar. Sen gick vi vidare till rygg och skuldror, då vilade hon lite och fortsatte med lår. Samma när vi körde armar och axlar och triceps. Lår lår lår och åter lår. Och nej, hon gjorde inte ens ordentliga knäböj, istället stod hon och gungade i kanske femton sekunder. Seriöst! Jag orkar också 25 kilo om det enda jag behöver göra är och stå och gunga med dem på axlarna i femton sekunder. Och de benböj hon gjorde såg mer ut som bugningar än böjningar.

Nog om detta. När jag sen skulle basta var det en kvinna som satt och åt apelsin i bastun. Ytterligare ett irritationsmoment. Fick inte alls ut min meditativa lycka av det bastubadet kan jag säga.

Idag gick det dock desto bättre, förutom att det var en pratglad tyska som varit på något spa där personal gick omkring och fläktade gästerna för att det var så varmt, det var ju hela 95 grader!!! Och de hade anis i vattnet så det doftade himmelskt, men myntan och den kådadoftade aromen man kan köpa i Finland hade hon inte mycket till övers för. Jag fick i alla fall mina tio minuter och så en skön dusch på det.

Och när jag tränade var det en tjej som gjorde något jag absolut inte pallar med. Maxtiden på uppvärmningsmaskinerna är tio minuter, men för att komma förbi det finn det vissa tjejer, för det är uteslutande tjejer som gör så här, som döljer tiden de tränat för att kunna stå och stöna vid crosstrainern hur länge de vill. Vad de inte räknar med är att jag, när jag är på det humöret, kommer säga till dem. Det är en av de få sakerna som är positivt med att ha pms, den där vreden gör att man försöka hitta minsta lilla möjlighet att kanalisera sin ilska, oavsett på vad. Igår sa jag till en tjej, och inte alls elakt, utan ganska hövligt. Jag säger inte att jag inte har den tågan annars, men alla andra dagar i veckan kommer den tågan med ett litet sting av dåligt samvete och evigt skuldbeläggande strax efteråt. Jobbar ganska hårt på att förinta den delen av mig själv som ska envisas med att ge mig dåligt samvete hela tiden. Har liksom nog neuroser redan som det är.

I tunnelbanan retade jag mig på en tjej som tagit in sin förvisso väldigt söta franska bulldog i en vagn som, ve och fasa, inte var en hundvagn. Hade kunnat säga till henne, men jag väntar ungefär 40 år med att bli Häxan surtant på riktigt. Till dess kommer världen endera gaska upp sig och bli lite mer sofistikerad, eller så kommer det förfalla bortom min föreställningsvärld.

Så, nu har jag fått gnälla av mig lite. Fan vad skönt det känns. Om det nu är någon som på allvar tror att jag inte har det minsta självdistans, och inte förstår hur jäkla orimligt det är att jag går och retar mig på andra människor istället för att rannsaka mig själv, så får ni nog ta och tänka igen. Jag förstår att alla dessa saker ligger långt bortom rimlighetens gräns för vad man kan irritera sig på, och det gör också det faktum att du väljer att irritera dig på att jag irriterar mig och inte förstår hur orimlig jag är. Så.