Lock it

Å ena sidan kan jag tycka att det är ganska gulligt att folk lämnar kvar sina skor vid skogränsen på Friskis, för det visar i mina ögon att folk ändå någonstans tror på människans godhet. Med de där skorna skickar alla de här personen en signal till mig om att de litar på mig och resten av sin omgivning, och det kan jag känna är ganska hedrande. Samtidigt vet jag att de där människorna är om inte lite godtrogna så en smutta naiva. För gång på gång dyker det upp en lapp om hur någon blivit av med sina sprillans nya löparskor/läderstövlar/promenadkängor för x antal kronor, och personen förväntar sig indignerat att tjyven kommer lämna tillbaka dessa så snart som möjligt.

Visst, man har all rätt i världen att bli arg. Skulle jag bli av med ett par skor för några hundra skulle jag sannolikt också bli det. Men samtidigt skyltar Friskis ganska duktigt om att man ska ta med sig skorna just på grund av stöldrisken. Och just ilskan, det faktum att den bestulna faktiskt tror eller inbillar sig att tjyven kommer lämna tillbaka skorna, bara för att den där lappen gav dem så dåligt samvete, den är också rätt fascinerande.

Själv misstror jag allt och alla, nästan. Jag har sett så många vänner bli av med mobiler, plånböcker, sl-kort och det ena med det tredje för att inte lära mig av deras misstag. Nu kanske min nojja emellanåt går till överdrift. Jag tror alltid att någon ska ta min plånka när jag åker tunnelbana. Vem som helst. Jag slår av fördomsprofilen och kollar suspekt på varje pensionär, dagisunge, tonåring, mammaledig, pappaledig och student. Andra gånger bryr jag mig inte ett skit ( innan löning) för då har jag inte en krona på mig och mer eller mindre inget på kontot heller.

Jag vill inte misstänkliggöra alla när jag låser skåpet bara för att gå på eller när jag duschar på tre meter avstånd från det, för jag vet att det alla då fattar är att jag tror dom är tjyvar. Att jag tror att de kommer ta mina saker. Hur kul är det att få det i ansiktet liksom? Eller överdriver jag min egen betydelse och påverkningsförmåga nu?