Det är fult att ljuga

Helt genialt! Sånt här gör mig ödmjuk men samtidigt så sjukt inspirerad.

I torsdags efter min spelning drog jag ut en liten vända. Väl ute träffade jag en vän som gjort misstaget att ha varit ärligt med mig, och faktiskt medgett att han passerat 40, vilket gör möjligheten för oss att någonsin bli mer än vänner helt otänkbar. Men. Jag bara råkade hitta hans bild på zoosk. Ni vet den där nätdejtinggrejen på Facebook. Och där är han inte 40. Ja, givetvis kan någon ha tagit hans profilbild, men då har han en stalker som är väldigt hängiven, och varför han skulle ha det är för mig en fullkomlig jäkla gåta.

Så när jag träffade honom sa jag det till honom. Att det är fult att ljuga. Det slog mig aldrig att hans patetiska försök att bortförklara detta skulle bli lite pinsamt att beskåda. Aldrig! För det var det han gjorde. Jag ursäktar mig med att jag hade lite innanför västen, och att jag bara var så gruvligt nyfiken på vad han skulle säga. Sån är jag.

Igår satt jag hemma och tjurade över att jag missade Studio Blacknuss. Istället kollade jag Flash Forward. Hade druckit sex espresso på jobbet så när jag väl skulle sova gick det inte alls. Och när jag sen slutligen somnade drömde jag om Mr Magic. Jag har lovat mig själv att sluta snoka och lyckats hålla det flera månader nu, men mitt undermedvetna vägrar släppa den här mannen, förmodligen tills det dyker upp en minst lika stor kärlek, och som det känns just nu lär det dröja.

Ja. Det var det det.