Igår var en riktig skitdag. Inte nog med att jag blev tvungen att gå med en veckas sopor, eftersom ju mina grannar som ni ju redan vet är helt oförmögna till sophanterning. Alla dessa soppåsar gjorde att jag i villervallan glömde paraplyet och inte orkade gå upp och hämta det, utan istället vandrade i ihållande regn till Solna Centrum, som ligger tio minuters promenad hemifrån. Jag trodde att läget skulle bli lite bättre efter att jag fått i mig en kaffe på mitt stammisfik och fått chans att torka, och jo, kaffe piggade väl upp mig. Men när jag sen begav mig ut på jakt bland innerstans alla H&M butiker i jakt på en klänning så dalade snart humöret igen.

Regn och rea garanterar kaos, vredesutbrott och vanlig simpel galenskap från de mest sunda indivder som jag själv. Jag kan bli lite besviken på att gratistidningarna, som i övrigt verkar intressera sig mer än lovligt för mode, inte har vett att informera folk hur de gör de bästa klippen på rean. Istället får man stå ut med människor som beter sig som ordentliga jäkla mähän. Till att börja med alla dessa pojkvänner, flickvänner, barn, medsystrar, morföräldrar och annat som följt med som smakråd men som, för oss övriga shoppingalna bara är i vägen, och det på de mest olämpliga platser. Som framför rulltrappan, framför entrén, framför kassan och framför provrummen. Snälla sök er annorstädes. Tänk själva, se er omkring, ser ni en irriterad galen folkhop som blänger surmulet på er så kanske det är på grund av er.

Vad jag framförallt saknat i tidnignarna är en guide till vilken slags avvägningar man som konsument faktiskt måste göra när det kommer till att handla kläder till nedsatt pris. Som det ursprungliga priset. Skulle du kunna tänka dig att ha betalt fullt pris för tröjan, kjolen eller klänningen, så ja då är det bara att slå till. Tycker du att plagget fortfarande är för dyrt? Ja men så låt det hänga kvar på reastället. Men viktigast av allt, med hur mycket är priset nedsatt? Jag såg en tröja som var nedsatt med 50 kronor, som till en början kostat 198. En sänkning med 25 procent. Det finns andra exempel, där varor endast nedsatts med 10 procent och i min värld är inte det en rea, i alla fall inte den typ av rea jag tycker att man går ut med i kommunikéer.

Sen blev jag påkörd av en elefant till mammaledig som med sin pansarvagn till babyrullator väl försökte eliminera alla som kunde tänkas sno hyfsade reaplagg från henne. Som ursäkt fick bara ett, från henne vad det verkade som gulligt leende ihop med ett ursäkta. Men för fan kvinna. Du har kört på mig med din barnvagn och åsamkat mig smärta, jag vill inte ha ett leende. Jag vill ha ett oj förlåt hur gick, mår du bra. Hoppas du inte blir av med det där babyhullet än på ett år i alla fall, för jag har fortfarande ont i foten.