Alla måsten och borden håller på att kväva mig. Ett sådant måste och borde var att försöka lägga ut en kvalificerad gissning om vilka som skulle få sommarprata i år. För varje dag som gick så kände jag att bördan av detta måste växte och växte. Tills då dagen då Sr avslöjade årets sommarpratare äntligen kom och måstet exploderade som den ballong den var. Mina tankar på att faktiskt göra ett seriöst försök att bli folkets sommarpratare var för några veckor sedan ett liknande måste men deadlinen kom och gick innan jag hunnit få ner mina idéer, lagom långa för ett fem minuters utkast på papper och cd.

Men så vilka av årets sommarpratare var mest förutsägbara? Vilka är mest framemotsedda? Hade jag hunnit gissa hade Christer Fuglesang varit den mest givna av sommarpratare, men jag misstänker att hans program kommer bli det minst minnesvärda. För så är det, Sommar i P1 följer en konstigt formel om att de man mest sett fram emot också är de som är de som blir de största besvikelserna, just för att förväntningarna kanske är alldeles för höga. Och på samma sätt finns det alltid ett par som dristar med att verkligen överraska en positivt. För mig har det varit program och värdar jag mest lyssnat på av en slump. Det är nu flera år sedan jag hörde Johanna Strömberg sommarprata men jag kommer fortfarande ihåg stora delar av hennes program. Hennes program var omväxlande och intressant, väckte tankar hos mig som stannat kvar. I mångt och mycket var hennes väldigt mycket som jag föreställer mig ett idealt sommarprogram. Även om det till stora delar är en chans för värden ifråga att i timmar tala om bara sig själv så gäller det att göra sin person tillräckligt intressant för att folk ska orka lyssna. Och därför ser jag verkligen fram emot att höra Knut Knutsons program. Han kan konsten att entusiasmera sin publik och jag är verkligen nyfiken på att höra honom prata om saker jag egentligen saknar intresse för men som han säkert på något märkvärdigt sätt kommer göra mig ruskigt nyfiken på.

Så har då min vardagshjälte nummer ett äntligen blivit tillfrågad om att få sommarprata. Jag pratar givetvis om Martin Kellerman. Mina förväntningar är väl inte så jättehöga, vardagsdramatiken i Non fiction har väl inte direkt fått mig att hoppa till framför tv:n på fredagar, men bara det att han faktiskt ska få sommarprata är för mig nog. Och jag önskar innerligt att han vågar sig på att bli lite mer personlig och självutlämnande, och pratar om annat än vad han vanligtvis alltid pratar om i de intervjuer han gör. Han borde framförallt prata om entrprenörskap, han som på bara några få år lyckats skapa sig ett stort litet imperium.

Vilka mer? Ja, jag tänker för allt i världen inte missa Fredrik och Filip, även om pressen på dem är total nu när de är utelämnade till endast det ljudliga och inga andra har att prata med än sig själva. För lite av deras framgång bygger ju på just att det finns en tredje part de kan fråga sig för om. Om de nu tänker prata om alla dessa möten, utan att publiken egentligen får möta dem de mött, ja då kan det bli en smutta småtrist.

Andra för mig givna pratare är Zinat Pirzadeh, Åsa Lindeborg, Susanna Alakoski, Salem Al Fakir, Jessika Gedin och Magdalena Graf. Om Graf kan hålla sig från att flumma iväg om sina tidigare liv så tror jag hon kan bli en av årets överraskningar.

Men jag saknar ändå Alexander Schulman. Och det är inte ett hållbart argument att han inte är tillräckligt känd, eller för den delen inte kan intressera en tillräckligt stor publik. Om det nu är anledningen till att inte får prata. Det är bara vanlig feghet som gör att man inte låter hästansiktet få en timme i etern. Och varför inte låta Linda Rosing få tala till punkt någon gång?