Idag när jag som bäst försökte få tiden att gå i väntan på en vän, och vandrade genom Åhléns reaställ så stannade jag upp för bara några korta sekunder. I högtalarna hörde ett mer än lovligt välbekant plinkande och där jag stod för mig själv och betraktade ett par shorts tänkte jag att nu, nu börjar det. Nu börjar tre månader av helvete. Nu börjar dom spela låten som barn, tonåringar, kärlekspar och sommarsinglar för evigt kommer förknippa med sommaren 2007. Och jo, efter en välbekant inledning, som ju även om så välbekant så klart inte alls var någon exakt kopia av hans tidigare låtar så fick man även lystna till hans lite smått tjatiga stämma. Per Gessle. Jag säger det redan nu, och lovar härmed att resten av sommaren bara tyst svära inombords då denna man kommer att lusa ner alla offentliga platser med inte bara mästerstycket TomTom som jag hörde, utan andra lika självklara låtval som Jag pratar med min müsli ( hur det än verkar) och Om jag vetat då (vad jag vet nu). Ett löfte som jag tror kommer bli plågsamt svårt att hålla.