The comeback

The comeback som de senaste veckorna gått att se på Svt, är nu slut. Och precis som så många redan konstaterat var den faktiskt helt lysande. Till en början tyckte jag den var vidrig just för att den var så pnsam, på samma jobbiga sätt som The Office, det där sättet som kryper in under ens skinn och får det att klia och klia och aldrig försvinna. Pinsamt på det där sättet som gör att man när man minst anar det så klart drar sig till minnes om det där hemska man var med om bara för ett litet tag sen, som en alldeles speciell sorts spya, som en skamspya tror jag det kallas. Och som inte går att fokusera bort hur mycket tankekraft man än använder.The comeback är fasligt pinsam,skämsklådan sitter i programmets 30 minuter igenom och återkommer sedan så fort tankarna vandrar iväg till den arma Valerie Cherish. Egentligen är det djupt plågsamt att kolla på The comeback, och det på precis samma sätt som jag led av The Office, och just därför är det så konstigt at man fortsätter titta. Det är precis som att betrakta fulla människor som gör bort sig på krogen, man vill gå därifrån men stannar kvar bara för att ha något kul att berätta för sina kompisar dagen efter. Djupt tragiskt men samtidigt väldigt underhållande och fasligt fängslande. Men till vilken utsträckning faschineras jag av det utmärkta skådespelet, från i det här fallet Lisa Kudrow, och av det faktu att jag fortsätter titta trots att jag bara plågas?