jag skämtar inte när jag säger att det känns som om alla, jag säger alla, i min omgivning väntar barn. Okej kanske inte alla, men i alla fall minst ett tiotal. Och om dom inte väntar barn, har dom nyss fått barn.

när jag hälsade på min pappa i somras frågade han mig om det inte började bli dags. och jo, nog fan börjar det bli det. jag ska ju tamefan ha ett helt jäkla fotbollslag, så då måste jag ju sätta igång snart. bara det att jag inte vågar skaffa själv, och inte lyckats hitta någon att skaffa med. det närmaste jag kommit hade redan två och det var ju lite därför han bestämde sig för att det inte skulle funka. men jag tror ju på sånt som är meningen. om det så betyder att jag får leva lycklig resten av mitt liv med min tidningssamling.