Jag narcissist? Inte då!

Är det förmätet av mig att förvänta mig att i alla fall en av mina närstående som väntar barn, har mig i åtanke när det kommer till namngivning av barnet, om det av en händelse råkar vara så att ungen är en flicka? Jag tycker faktiskt inte det. Ändå är det ingen som hörsammat mina önskemål om att de välsignade små bör föräras namnet Eveliina när de väl behagar komma ut. Den första kom ut i lördags, och vad den kommer få heta är fortfarande höljt i dunkel. Men jag verkligen vill ha en namne!

Tommy Hellsten skriver i sin bok Ju mindre du gör desto mer får du gjort att man får det man är beredd att avstå från. Alltså kommer ingen döpa sitt barn efter mig så länge jag tänker just den tanken. Så fort jag släpper den, och nöjer mig med att ingen är döpt efter mig, kommer säkert någon jag inte känner särskilt väl, men som jag gjort ett enormt intryck på, döpa sin dotter efter mig. Mmm. Hoppas kan man ju.