Genomskådad

Ibland önskade jag att staten följde Felix Herngrens råd och gav alla unga män ett års terapi, istället för att låta dem göra lumpen. Så mycket lidande världen skulle besparas!

För så är det, i alla fall med de unga män jag träffar, att de alla lider av någon sjuk slags bekräftelsesjuka som gör dem oförmögna att säga vad de är som är problemet när man kväver ihjäl dem, istället börjar dom behandla en som gårdagens sopor. Och sen när man inser att de raderat ens nummer, och man hämnas genom att inte besvara smset där de undrar vem man är, och efter det börjar ignorera dem, och de då plötsligt är väldigt angelägna, då har man sedan länge redan genomskådat dem.

Jag tycker uppriktigt synd om den här killen, för så som jag ansträngde mig för att inte låta mig luras av hans ständiga "Hur e läget då?", som väl ytterligare bevisar att han är lite lätt efterbliven, kunde jag ändå inte låta bli att någonstans förstå vad det var jag lockades av. Han hittade dock någon annan, en sur liten sugga som började tjura när han ägnade minuten för mycket åt hennes väninna. Så fort jag ser par ihop tänkar jag nu för tiden att de säkert förtjänar varandra. Det brukar vara så.