April har fått den meterhöga snön att smälta, och vi är på utflykt med fritids i Stora lekparken, på Nordanå. Jag skulle gissa på att vi besökt museet, och gjort en avstickare för mellis.
Vi gungar och solen värmer oss. En av mina kompisar, jag kommer inte ihåg vem, är modig nog att ta av sig både skor och sockar. Hon stannar gungan och borrar ner sina bara tår i sanden.
Gunhild, den väldigt stränga, men innerst inne väldigt snälla fritidsledare kommer genast med en förmaning. Tjälen har inte gått ur. Det är farligt. Man kan bli förkyld. Min kompis utmanar henne och bryr sig inte. Hennes fötter är kvar under sanden, där de förmodligen hittat fram till just den där tjälen Gunhild varnade för. Gunhild fortsätter förmana och förebrå, men det tar många minuter innan min kompis svarar med att trä på sig strumporna och knyta skorna om sina kalla fötter.
fredag, april 22, 2011
tisdag, april 19, 2011
110419
I gårdagens avsnitt av min nya favvodoku En unge i minuten var det en av föderskorna som fått sitt namn felstavat när hon kom till Sverige som typ femåring, och sen inte ändrat det utan levt med denna felstavning resten av sitt liv.
Alltså. Sånt här tycker jag är rörande, gripande, lite sorgligt och rätt tragiskt. Nu vill jag understryka att varken jag eller någon annan som såg programmet vet mer än det hon faktiskt sa. Och det är just därför det är så öppet att spekulera, på gott och ont.
För jag kan känna så här. Att varken hon, eller hennes föräldrar eller familj gjorde något visar och illustrerar enligt mig vilken utsatthet nyanlända invandrare/flyktingar befinner sig i. Det kan ha berott på ett enkelt missförstånd, på grund av kommunikationssvårigheter, eller så är hon och hennes föräldrar den typen av anspråkslösa, nästan självutplånande människor som inte vill vara till besvär. Man kan ju fråga sig varför, för när detta drag dras till sin spets blir det närmast destruktivt. Vilket enligt mig bottnar i dålig självbild och dålig självkänsla, och bristande egenvärde, men det är bara min hobbypsykologiska tolkning.
Eller. Så är det jag som är extremt egocentrisk och självupptagen som fäster sådan vikt vid ett namn och att få det rätt stavat, att jag vägrar inse eller förstå att det finns andra som inte tycker sånt är viktigt, men inte heller tycker att det är värt besväret att ändra tillbaka namnet. Men då är vi tillbaka på ruta ett igen. Om det nu handlar om att man inte vill vara till besvär, inte vågar ta plats. Eller så är man bara lat. Vad vet jag.
Alltså. Sånt här tycker jag är rörande, gripande, lite sorgligt och rätt tragiskt. Nu vill jag understryka att varken jag eller någon annan som såg programmet vet mer än det hon faktiskt sa. Och det är just därför det är så öppet att spekulera, på gott och ont.
För jag kan känna så här. Att varken hon, eller hennes föräldrar eller familj gjorde något visar och illustrerar enligt mig vilken utsatthet nyanlända invandrare/flyktingar befinner sig i. Det kan ha berott på ett enkelt missförstånd, på grund av kommunikationssvårigheter, eller så är hon och hennes föräldrar den typen av anspråkslösa, nästan självutplånande människor som inte vill vara till besvär. Man kan ju fråga sig varför, för när detta drag dras till sin spets blir det närmast destruktivt. Vilket enligt mig bottnar i dålig självbild och dålig självkänsla, och bristande egenvärde, men det är bara min hobbypsykologiska tolkning.
Eller. Så är det jag som är extremt egocentrisk och självupptagen som fäster sådan vikt vid ett namn och att få det rätt stavat, att jag vägrar inse eller förstå att det finns andra som inte tycker sånt är viktigt, men inte heller tycker att det är värt besväret att ändra tillbaka namnet. Men då är vi tillbaka på ruta ett igen. Om det nu handlar om att man inte vill vara till besvär, inte vågar ta plats. Eller så är man bara lat. Vad vet jag.
söndag, april 17, 2011
Kartel Come breed me
Jag har gått omkring och funderat på när det är smartast att föda barn. Det är inget jag planerar göra närmaste tiden, hade saker sett annorlunda ut ( hade jag vägt 25 kilo mindre) hade jag kanske sett till att poppa i april nästa år men det blir inte alltid som man tänkt sig.
Hursom. Jag tänker på detta för att jag inte finns någon bättre tid än någon annan. Min stötesten är detta med alkohol. Vet att det får mig att framstå som en alkis, men alla finnar super, så varför inte. Det tycks mig som om man har att välja mellan att vara nykter över sommaren eller över julen. Alltså endera midsommar eller nyår. Sen finns det ju dom som inte tänker överhuvudtaget, som tvingas vara nyktra både över midsommar och nyår och dom är väl antagligen nykterister.
Men. Man vill supa sommaren igenom, det innebär att man måste gå gravid februari och mars. Hur kul är det på en skala? Och alternativet då, att supa jul och nyår, sen få en unge i september oktober och vara en koloss sommaren igenom? Livets svåra gåtor i tell you, handlar inte om existensiella grejer.
Hursom. Jag tänker på detta för att jag inte finns någon bättre tid än någon annan. Min stötesten är detta med alkohol. Vet att det får mig att framstå som en alkis, men alla finnar super, så varför inte. Det tycks mig som om man har att välja mellan att vara nykter över sommaren eller över julen. Alltså endera midsommar eller nyår. Sen finns det ju dom som inte tänker överhuvudtaget, som tvingas vara nyktra både över midsommar och nyår och dom är väl antagligen nykterister.
Men. Man vill supa sommaren igenom, det innebär att man måste gå gravid februari och mars. Hur kul är det på en skala? Och alternativet då, att supa jul och nyår, sen få en unge i september oktober och vara en koloss sommaren igenom? Livets svåra gåtor i tell you, handlar inte om existensiella grejer.
110417
Att vara den där människan som alltid är den där återvändsgränden människor behöver, hur tröttsamt blir inte det i längden? Vara den som får höra "Nej jag är inte ute efter ett förhållande just nu" för att veckor senare se honom precis ha inlett ett, eller vara den som han inte har tid för, eller tar sig tid för, för att sen få veta att det, när man sagt ifrån och påtalat just det absurda i situationen, och hur det bara låter som en dålig ursäkt, helt plötsligt finns hur mycket tid som helst för nästa tjej, bara för att han vis av erfarenhet vet vad han kanske går miste om.
Ja, jag vet, he is not that into me men ändå.Och jag vet att det inte är så här heller men det är så här det känns. Men ja, människor säger vad som helst för att slippa säga det dom faktiskt borde få ur sig.Man kan ju sannerligen fråga sig varför. Det är en väldigt klen tröst att veta att man är den som fick somliga att skärpa sig och pull sitt shit together, en mycket klen tröst. Den där vidriga insikten om att det aldrig var han, utan att det hela tiden var jag, det var mig det var fel på, etsar sig fast lite väl hårt.
Ja, jag vet, he is not that into me men ändå.Och jag vet att det inte är så här heller men det är så här det känns. Men ja, människor säger vad som helst för att slippa säga det dom faktiskt borde få ur sig.Man kan ju sannerligen fråga sig varför. Det är en väldigt klen tröst att veta att man är den som fick somliga att skärpa sig och pull sitt shit together, en mycket klen tröst. Den där vidriga insikten om att det aldrig var han, utan att det hela tiden var jag, det var mig det var fel på, etsar sig fast lite väl hårt.
lördag, april 16, 2011
Lägesrapport
Läser jag:Filter och DN. Har en hög som bara bli större och större och tanken är att påsk ska bli min ta igen allt vecka, dvs januari till och med nus ackumlerade samling av tidningar som bara blivit liggande.
Lyssnar jag på: Wiz Khalifas nya, osunt mycket på Nicki Minaj, Mohammed Ali, Tarrus Riley, Richie Spice och enstaka dancehallåtar, som Hear my cry, Cut dem out, Draw the line.
Tittar jag på: The office, Modern Family, TBBT, Top Shot reloaded, United States of Tara, The Borgias, The event, Criminal Minds, Survivor Redemption Island.
Flavor of the month: Det är en strid på den smala kniven mellan George Reinas och Boston Rob men George har finare kropp. Såna som han hittar man ingenstans i Sverige så just nu överväger jag att fly till New Jersey.
Känner jag: Rastlös som fan.
Önskar jag: Att folk skulle lägga sin passiva aggressivitet på hyllan.
Längtar jag efter: Ett sammanhang.
Vill jag att alla ska veta: TOK kommer hit nästa lördag, Demarco kommer hit 29/4, Raphael Saadiq 3/5, Yellowman 5/5 och så Magic System 3/6. Bra start på våren!
Lyssnar jag på: Wiz Khalifas nya, osunt mycket på Nicki Minaj, Mohammed Ali, Tarrus Riley, Richie Spice och enstaka dancehallåtar, som Hear my cry, Cut dem out, Draw the line.
Tittar jag på: The office, Modern Family, TBBT, Top Shot reloaded, United States of Tara, The Borgias, The event, Criminal Minds, Survivor Redemption Island.
Flavor of the month: Det är en strid på den smala kniven mellan George Reinas och Boston Rob men George har finare kropp. Såna som han hittar man ingenstans i Sverige så just nu överväger jag att fly till New Jersey.
Känner jag: Rastlös som fan.
Önskar jag: Att folk skulle lägga sin passiva aggressivitet på hyllan.
Längtar jag efter: Ett sammanhang.
Vill jag att alla ska veta: TOK kommer hit nästa lördag, Demarco kommer hit 29/4, Raphael Saadiq 3/5, Yellowman 5/5 och så Magic System 3/6. Bra start på våren!
Jag och min livliga fantasi
Kanske har jag kollat för mycket på CSI och Criminal Minds men jag är alltid beredd på att hitta en död, ofta knivmördad människa i min port när jag kommer hem från jobbet. Om han inte, för det är ofta en han, ligger i porten med blod all over ligger han i hissen som sakta närmar sig från åttonde våningen. Eller så ligger han utanför hissen på mitt våningsplan. Eller så är det jag som är offret och mördaren har stått och gömt sig i någon vrå medan jag betalar taxin och som bäst försöker låsa upp porten. Han smyger upp bakom min rygg och slajsar sönder halsen på mig. Eller så står han i hissen och väntar på mig med kniven, en stor bauta kökskniv, i högsta hugg. Eller så har han, fråga mig inte hur, på något sätt tagit sig in i min lägenhet, och väntar på mig inne på toaletten. Där sätter jag mig för att kissa och i samma stund som jag tänder, för jag brukar tända först efter att jag satt mig, fråga mig inte varför, så ser jag hur han står precis intill mig och så börjar han hugga loss.
Det här att någon är inne på toaletten när jag är där är en skräck jag arbetat upp under många år, och det fröet såddes efter att jag sett Clerks, där en tjej går in på en toa där lampan gått, och där en gubbe suttit och runkat och sen dött. Hon tror det är hennes kille och börjar knulla honom och upptäcker först efteråt att han ju inte ens var på toa, varpå man upptäcker den döda gubben. Jag är livrädd för att jag någon gång ska bli tvungen gå på en toa utan belysning och sen få veta att det var någon där inne samtidigt som mig. Som om det verkligen kommer hända.
Nå vad säger ni, är jag psykopat, sociopat, tvskadad eller bara en deckarförfattare i min lilla linda?
Det här att någon är inne på toaletten när jag är där är en skräck jag arbetat upp under många år, och det fröet såddes efter att jag sett Clerks, där en tjej går in på en toa där lampan gått, och där en gubbe suttit och runkat och sen dött. Hon tror det är hennes kille och börjar knulla honom och upptäcker först efteråt att han ju inte ens var på toa, varpå man upptäcker den döda gubben. Jag är livrädd för att jag någon gång ska bli tvungen gå på en toa utan belysning och sen få veta att det var någon där inne samtidigt som mig. Som om det verkligen kommer hända.
Nå vad säger ni, är jag psykopat, sociopat, tvskadad eller bara en deckarförfattare i min lilla linda?
Aoutlätt
Att jag älskar att hata Dn kan väl inte ha undgått någon? Denna vecka har de haft en serie om småbarnsföräldrars ickeexisterande sexliv. Tydligen har var sjätte par inget sex överhuvudtaget. Om detta skulle hända mig skulle jag ta livet av mig. Nej men typ. Jag är en kvinna av stora överdrifter, that´s all I can say.
Hursom. Så fort det handlar om relationer på Insidan, oavsett form, så är rådet från experterna, i detta fall psykologer, terapeuter och rådgivare, att man ska prata med varandra. Prata med varandra!
Och detta tycker jag är så intressant. Själv är jag lite för rättfram för mitt eget jäkla bästa. Det har jag fått ångra ganska många gånger, men jag håller hårt på att vara ärlig. Man behöver ju inte gå till överdrift och vara elak, men att istället för att prata om varandra istället för med varandra, skapar bara ännu större problem.
Problemet som jag ser det är inte att vi inte pratar med varandra. Problemet är vad vi pratar om och vilka vi pratar med. Jag förstår inte dessa människor som hellre pratar med sina vänner än sina partners. Hur får dom det att gå ihop? Fullkomligt obegripligt. Hur ska jag kunna lösa era relationsproblem, om hen inte ens vet att du tycker det du pratar med mig om är ett problem?
Men vad vet jag, jag kanske är alldeles för oerfaren inom sådan här saker för att överhuvudtaget ha någon som helst rätt att uttala mig? Jag lever i en fluffvärld där jag och min partner alltid är raka, uppriktiga och ärliga emot varandra, samtidigt som vi respekterar varandra, utan att såra varandra i onödan. Att prata om varandra istället för med varandra är att kränka den andra människan. Oftast gör man bara det för att man vet att man kommer få medhåll, man vill ha någon som håller med, tycker man har rätt, och det i sig är väl ett bevis om något på att man innerst inne vet att man är ett minst lika stort problem som den andra parten?
Och vad är upp med det? Finns det något som är så irriterande som vänner som vill att man alltid ska hålla med dem om allt? Kommer den relationen någonsin utvecklas? Ja, har du blivit lämnad får du ha på dig offerkofta ett tag, men bara med lite lagom mycket självdistans. Men att förvänta sig att vänskap alltid är blind lojalitet och medhåll är obeskrivligt naivt och självupptaget, då kan man ju lika gärna starta en fanclub. Jag är jordens mest krävande vän, men det är för att jag tror att vänskapen växer i de där väcken där man vågar utmana varandra att tänka ett steg längre och gräva lite djupare.
Jag kanske har gått för mycket i terapi, men ibland känns det som om hela min omgivning är full av känslomässigt stympade individer som är självupptagna och passivt aggresiva. De är konflikträdda töntar som inte tål att bli avvisade, och absurt sköra. Hur kan man inte vilja möta sig själv? Hur kan man istället välja att gå in i total självförnekelse? Den typen av egocentrism är för mig skrämmande och extremt främmande. Det är asläskigt att våga ta in sina egna brister, att ständigt rannsaka sig själv och sitt agerande, men det ständiga självrättfärdigandet? Hur spyr man inte på sig själv till slut?
Hursom. Så fort det handlar om relationer på Insidan, oavsett form, så är rådet från experterna, i detta fall psykologer, terapeuter och rådgivare, att man ska prata med varandra. Prata med varandra!
Och detta tycker jag är så intressant. Själv är jag lite för rättfram för mitt eget jäkla bästa. Det har jag fått ångra ganska många gånger, men jag håller hårt på att vara ärlig. Man behöver ju inte gå till överdrift och vara elak, men att istället för att prata om varandra istället för med varandra, skapar bara ännu större problem.
Problemet som jag ser det är inte att vi inte pratar med varandra. Problemet är vad vi pratar om och vilka vi pratar med. Jag förstår inte dessa människor som hellre pratar med sina vänner än sina partners. Hur får dom det att gå ihop? Fullkomligt obegripligt. Hur ska jag kunna lösa era relationsproblem, om hen inte ens vet att du tycker det du pratar med mig om är ett problem?
Men vad vet jag, jag kanske är alldeles för oerfaren inom sådan här saker för att överhuvudtaget ha någon som helst rätt att uttala mig? Jag lever i en fluffvärld där jag och min partner alltid är raka, uppriktiga och ärliga emot varandra, samtidigt som vi respekterar varandra, utan att såra varandra i onödan. Att prata om varandra istället för med varandra är att kränka den andra människan. Oftast gör man bara det för att man vet att man kommer få medhåll, man vill ha någon som håller med, tycker man har rätt, och det i sig är väl ett bevis om något på att man innerst inne vet att man är ett minst lika stort problem som den andra parten?
Och vad är upp med det? Finns det något som är så irriterande som vänner som vill att man alltid ska hålla med dem om allt? Kommer den relationen någonsin utvecklas? Ja, har du blivit lämnad får du ha på dig offerkofta ett tag, men bara med lite lagom mycket självdistans. Men att förvänta sig att vänskap alltid är blind lojalitet och medhåll är obeskrivligt naivt och självupptaget, då kan man ju lika gärna starta en fanclub. Jag är jordens mest krävande vän, men det är för att jag tror att vänskapen växer i de där väcken där man vågar utmana varandra att tänka ett steg längre och gräva lite djupare.
Jag kanske har gått för mycket i terapi, men ibland känns det som om hela min omgivning är full av känslomässigt stympade individer som är självupptagna och passivt aggresiva. De är konflikträdda töntar som inte tål att bli avvisade, och absurt sköra. Hur kan man inte vilja möta sig själv? Hur kan man istället välja att gå in i total självförnekelse? Den typen av egocentrism är för mig skrämmande och extremt främmande. Det är asläskigt att våga ta in sina egna brister, att ständigt rannsaka sig själv och sitt agerande, men det ständiga självrättfärdigandet? Hur spyr man inte på sig själv till slut?
Missa inte
10 orsaker att hata dig
Kanal 5 kl 18.05
Heath Ledger och Julia Stiles gör en modern highschooltolkning av Shakesepares Så tuktas en argbigga.
Kanal 5 kl 18.05
Heath Ledger och Julia Stiles gör en modern highschooltolkning av Shakesepares Så tuktas en argbigga.
tisdag, april 12, 2011
30 Day song challenge #30
A song you liked this time last year
Jag har gjort vissa utgrävningar och vet vilka låtar jag lyssnade på men har ingen aning om vilken som var min favoritlåt. Jag skulle gissa att Ackee seed med Busy Signal spelades rätt flitigt förra året vid den här tiden.
Jag har gjort vissa utgrävningar och vet vilka låtar jag lyssnade på men har ingen aning om vilken som var min favoritlåt. Jag skulle gissa att Ackee seed med Busy Signal spelades rätt flitigt förra året vid den här tiden.
måndag, april 11, 2011
30 Day song challenge #29
A song from you childhood
Det finns inte en chans att jag tänker välja en låt. Jag vägrar.
Så här såg min barndom ut. Mina föräldrar skildes när jag vara 4 och jag bodde med pappa på Sörböle i Skellefteå. Pappa jobbade natt, jag gick på nattis. När vi var lediga brukade vi åka och bada på Eddahallen. En gång glömde jag mitt cyklop och fick gå till hittegodsavdelningen där det fanns minst femton snarliknande cyklop, men inte det jag glömt. Men jag tog ett i alla fall. Relaxavdelningen var superläskig, där satt alltid en gubbmaffia och pratade om gud vet vad. Ja, pappa tog in mig på herrarnas, något säkert många skulle hata honom för idag.
Han spelade inte Disneytajm åt mig, med Zorro, Batman och gamla Kalle Ankaklassiker. Och så var det Listan med Martin Timell. Där någonstans börjar min musikhistoria. Med Listan. Jag fick inte rösta men kollade ändå och Lars Roos låg etta i vad som kändes som hundra år.
Det finns inte en chans att jag tänker välja en låt. Jag vägrar.
Så här såg min barndom ut. Mina föräldrar skildes när jag vara 4 och jag bodde med pappa på Sörböle i Skellefteå. Pappa jobbade natt, jag gick på nattis. När vi var lediga brukade vi åka och bada på Eddahallen. En gång glömde jag mitt cyklop och fick gå till hittegodsavdelningen där det fanns minst femton snarliknande cyklop, men inte det jag glömt. Men jag tog ett i alla fall. Relaxavdelningen var superläskig, där satt alltid en gubbmaffia och pratade om gud vet vad. Ja, pappa tog in mig på herrarnas, något säkert många skulle hata honom för idag.
Han spelade inte Disneytajm åt mig, med Zorro, Batman och gamla Kalle Ankaklassiker. Och så var det Listan med Martin Timell. Där någonstans börjar min musikhistoria. Med Listan. Jag fick inte rösta men kollade ändå och Lars Roos låg etta i vad som kändes som hundra år.
söndag, april 10, 2011
30 Day song challenge #28
A song that makes you feel guilty
"Nuff a dem a freak dem a carry all dem dutty act
Thug nigga wanna bees nuff a dem a lick it back
It dem bring it to we, hold on nuff a cop a shot
Cop a shot rise up every calico go rat tat tat
Rat tat tat every chi chi man dem haffi get flat
Get flat, mi and my niggas ago mek a pack
Chi chi man fi dead and dat's a fact
"
"Nuff a dem a freak dem a carry all dem dutty act
Thug nigga wanna bees nuff a dem a lick it back
It dem bring it to we, hold on nuff a cop a shot
Cop a shot rise up every calico go rat tat tat
Rat tat tat every chi chi man dem haffi get flat
Get flat, mi and my niggas ago mek a pack
Chi chi man fi dead and dat's a fact
"
lördag, april 09, 2011
30 Day song challenge #27
A song that you wish that you could play
Jag har ju redan uttryckt min avundsjuka över Minnie Rippertons visselregister. Men jag önskar jag kunde spela gitarr eller trummor. Gitarr på grund av denna låt.
Jag har ju redan uttryckt min avundsjuka över Minnie Rippertons visselregister. Men jag önskar jag kunde spela gitarr eller trummor. Gitarr på grund av denna låt.
30 Day song challenge #26
A song that you can play on an instrument
När jag gick högstadiet hade vi två rätt sköna killar i musik ett par terminer, Fredrik och Johan. Fredrik spelade gitarr och Johan gitarr.
När det kom till popen fick vi lära oss att sång var ett instrument. Det finns säkert jättemånga som skulle invända mot detta, men jag håller med dem. Sång är ett instrument och att kunna sjunga, dvs hålla ton, är att behärska ett instrument.
Och det kan jag. Jag kunde också ett tag spela ståbas, men där fick jag ALDRIG spela solon utan bara tråkiga, monotona stämmor så jag tänker inte klistra in Gärdebylåten.
Istället väljer jag en låt jag sjöng för två överfulla hörsalar när jag gick tvån på gymnasiet. Nervös som fan, men jag var tokbra har jag insett så här i efterhand. Året efter sjöng jag Bitch is back, en låt Elton John skrev åt Tina Turner.
När jag gick högstadiet hade vi två rätt sköna killar i musik ett par terminer, Fredrik och Johan. Fredrik spelade gitarr och Johan gitarr.
När det kom till popen fick vi lära oss att sång var ett instrument. Det finns säkert jättemånga som skulle invända mot detta, men jag håller med dem. Sång är ett instrument och att kunna sjunga, dvs hålla ton, är att behärska ett instrument.
Och det kan jag. Jag kunde också ett tag spela ståbas, men där fick jag ALDRIG spela solon utan bara tråkiga, monotona stämmor så jag tänker inte klistra in Gärdebylåten.
Istället väljer jag en låt jag sjöng för två överfulla hörsalar när jag gick tvån på gymnasiet. Nervös som fan, men jag var tokbra har jag insett så här i efterhand. Året efter sjöng jag Bitch is back, en låt Elton John skrev åt Tina Turner.
onsdag, april 06, 2011
Lite mediakritik
Idag tänkte jag klämma ur mig ett sånt där tjurigt, bitter, surt inlägg som pappa älskar att hata mig för. Och ämnet vi ska avhandla för dagen är inget mindre än SCA:s korkade undersökning, och det faktum att DN Lördag Söndag ägnar en helsida, plus en enkät åt skiten.
Så. SCA, ett hygienföretag, har under förevändning att det är en marknadsundersökning, rankat hygienen bland världens alla kvinnor. Bara där är det ju något som inte står rätt till. Man får göra hur jävla många marknadsundersökningar som helst, men skicka inte ut några förbannade pressmeddelanden om att svenska kvinnor bara kommer på nionde plats. Hör ni inte anklagelsen, skuldbeläggandet, som vilar där under? Vad vilar den på, I wonder?
Vidare. DN Lördag Söndag funderar inte vidare på detta utan sväljer hela grejen med hull och hår. Inte nog med att man köper hela SCA:s tes, man väljer dessutom att fokusera på just kvinnors hygien. Inte män, pojkar, killar utan kvinnor. I artikeln nämns det som allra hastigast att svenska män lägger 26 minuter på hygien, men vad de är obekvämast med, eller var de placerar sig i SCA:s ranking tas över huvudtaget inte upp på agendan. Man kan ju fråga sig varför, men även denna fråga lämnas obesvarad.
DN Lördag Söndag låter Frida Boisen komma med sina fem bästa tips på hur man sköter sitt hygien på ett effektivt sätt. Först som sista tips hittar jag något som inte får mig att vilja vomera. Frida påminner oss om att vi ska HYLLA OSS SJÄLVA. Men först efter att vi trollat bort skavanker, fixat håret, fixat en pigg blick och fuktboostat vår hud. Då kan vi hylla oss själva. Inte innan!
SCA har frågat vad med hygien som får oss att känna oss obekväm i sociala sammanhang. Man utgår alltså från att det finns kvinnor som känner sig obevkäma. Kanske inte jämt, men att någon ska göra det är underförstått. Gör man inte förväntas man väl antagligen hitta på något att känna sig obevkäm med.
Okej. Jag erkänner. Jag känner mig också obevkäm i sociala sammanhang. I kanske två minuter, och sällan på grund av min hygien. För jag vet att det är i mitt huvud. Jag vet att jag har glömt borsta tänderna, missat deon, har mens ( OH VE OCH FASA) men så fort jag börjar älta detta och sitter och funderar på om detta på något sätt kan få mig att lukta illa, se ful ut, eller bara påverka mitt allmäntillstånd ens det minsta, ja då kommer det börja göra det. Oftast upptäcker människor inte något av det man själv nojjar över förrän man påpekar det.
"Jag har så fett hår"
"Oj, det tänkte jag inte ens på"
Men det här är väl inget att uppröras över? Näe, kanske inte. Men i retoriken, tonfallet, hela tankebygget bakom så väl undersökningen som artikeln så finns det en uppfattning om att vi kvinnor alltid ska hårdgranska oss själva. Vi får aldrig någonsin utgå från att vi duger som vi är, att det faktiskt inte har någon som helst betydelse om vi inte gör det, eller att folk skiter fullkomligt i om vi gör det eller inte.
Att vara socialt obevkäm med att man har fett hår bygger lika mycket på föreställningen om att man alltid förväntas ha nytvättat fint hår och att man inte duger om man inte har det, som att man faktiskt inbillar sig att omgivningen bedömer en utifrån huruvida man har det eller inte. Och det är det som är problemet.
Och ja, en annan möjlig tolkning kan ju vara att vi svenskar är något slags übermänniskor som inte behöver lägga mer tid än 36 minuter på hygien. För att vi har så fin hy, så bra hår, grym tandvård, lite bakterier i omlopp och så vidare. Det är inte som om jag är helt humorlös, jag ser att det finns ett jätteroligt skämt gömt bland all skit den här undersökningen kommer släpande på, men jag är inte på det humöret idag.
Så. SCA, ett hygienföretag, har under förevändning att det är en marknadsundersökning, rankat hygienen bland världens alla kvinnor. Bara där är det ju något som inte står rätt till. Man får göra hur jävla många marknadsundersökningar som helst, men skicka inte ut några förbannade pressmeddelanden om att svenska kvinnor bara kommer på nionde plats. Hör ni inte anklagelsen, skuldbeläggandet, som vilar där under? Vad vilar den på, I wonder?
Vidare. DN Lördag Söndag funderar inte vidare på detta utan sväljer hela grejen med hull och hår. Inte nog med att man köper hela SCA:s tes, man väljer dessutom att fokusera på just kvinnors hygien. Inte män, pojkar, killar utan kvinnor. I artikeln nämns det som allra hastigast att svenska män lägger 26 minuter på hygien, men vad de är obekvämast med, eller var de placerar sig i SCA:s ranking tas över huvudtaget inte upp på agendan. Man kan ju fråga sig varför, men även denna fråga lämnas obesvarad.
DN Lördag Söndag låter Frida Boisen komma med sina fem bästa tips på hur man sköter sitt hygien på ett effektivt sätt. Först som sista tips hittar jag något som inte får mig att vilja vomera. Frida påminner oss om att vi ska HYLLA OSS SJÄLVA. Men först efter att vi trollat bort skavanker, fixat håret, fixat en pigg blick och fuktboostat vår hud. Då kan vi hylla oss själva. Inte innan!
SCA har frågat vad med hygien som får oss att känna oss obekväm i sociala sammanhang. Man utgår alltså från att det finns kvinnor som känner sig obevkäma. Kanske inte jämt, men att någon ska göra det är underförstått. Gör man inte förväntas man väl antagligen hitta på något att känna sig obevkäm med.
Okej. Jag erkänner. Jag känner mig också obevkäm i sociala sammanhang. I kanske två minuter, och sällan på grund av min hygien. För jag vet att det är i mitt huvud. Jag vet att jag har glömt borsta tänderna, missat deon, har mens ( OH VE OCH FASA) men så fort jag börjar älta detta och sitter och funderar på om detta på något sätt kan få mig att lukta illa, se ful ut, eller bara påverka mitt allmäntillstånd ens det minsta, ja då kommer det börja göra det. Oftast upptäcker människor inte något av det man själv nojjar över förrän man påpekar det.
"Jag har så fett hår"
"Oj, det tänkte jag inte ens på"
Men det här är väl inget att uppröras över? Näe, kanske inte. Men i retoriken, tonfallet, hela tankebygget bakom så väl undersökningen som artikeln så finns det en uppfattning om att vi kvinnor alltid ska hårdgranska oss själva. Vi får aldrig någonsin utgå från att vi duger som vi är, att det faktiskt inte har någon som helst betydelse om vi inte gör det, eller att folk skiter fullkomligt i om vi gör det eller inte.
Att vara socialt obevkäm med att man har fett hår bygger lika mycket på föreställningen om att man alltid förväntas ha nytvättat fint hår och att man inte duger om man inte har det, som att man faktiskt inbillar sig att omgivningen bedömer en utifrån huruvida man har det eller inte. Och det är det som är problemet.
Och ja, en annan möjlig tolkning kan ju vara att vi svenskar är något slags übermänniskor som inte behöver lägga mer tid än 36 minuter på hygien. För att vi har så fin hy, så bra hår, grym tandvård, lite bakterier i omlopp och så vidare. Det är inte som om jag är helt humorlös, jag ser att det finns ett jätteroligt skämt gömt bland all skit den här undersökningen kommer släpande på, men jag är inte på det humöret idag.
30 Day song challenge #25
A song that makes you laugh.
Fett förutsägbart men denna låt är rolig, smart och sorglig på samma gång.
v
Fett förutsägbart men denna låt är rolig, smart och sorglig på samma gång.
v
tisdag, april 05, 2011
Tanya Stephens goes Sims / Second life.
Men för att komma tillbaka till detta med bröllop och giftermål. Många använder giftermål som ett sätt att känna sig behövda på. Och ja, det är jättefint och gulligt på alla sätt, men jag tror man kan känna sig behövd ändå. Förvissad i tryggheten utan att sätta ett ord på det. Eller en ring runt ett finger.
Men för att komma tillbaka till detta med bröllop och giftermål. Många använder giftermål som ett sätt att känna sig behövda på. Och ja, det är jättefint och gulligt på alla sätt, men jag tror man kan känna sig behövd ändå. Förvissad i tryggheten utan att sätta ett ord på det. Eller en ring runt ett finger.
måndag, april 04, 2011
Dagens dikt
Would you freak out if I said I liked you?
Do you walk the line?
Is your IQ higher than your neighbours?
And is it very much higher than mine ?
Can you sleep when I grind my teeth?
Do you look away if I slob when I eat?
Will you let me be myself?
Can you at all times wear socks? Because I'm still scared of feet
And if I'd fall, would you pick me up?
If I'd fall, would you pick me up?
Do you talk in the middle of Seinfeld?
Do you read more than two books a month?
Do you get racist or sexist when you've had a few?
Is it fine if I make more money than you?
Have you slept with any people I work with?
Is there anyone you'd rather wish I'd be?
Do you still keep pictures of old girlfriends?
Are they prettier than me?
And if I'd fall, would you pick me up?
If I'd fall, would you pick me up?
Do you walk the line?
Is your IQ higher than your neighbours?
And is it very much higher than mine ?
Can you sleep when I grind my teeth?
Do you look away if I slob when I eat?
Will you let me be myself?
Can you at all times wear socks? Because I'm still scared of feet
And if I'd fall, would you pick me up?
If I'd fall, would you pick me up?
Do you talk in the middle of Seinfeld?
Do you read more than two books a month?
Do you get racist or sexist when you've had a few?
Is it fine if I make more money than you?
Have you slept with any people I work with?
Is there anyone you'd rather wish I'd be?
Do you still keep pictures of old girlfriends?
Are they prettier than me?
And if I'd fall, would you pick me up?
If I'd fall, would you pick me up?
30 Day song challenge #24
A song that you want to play at your funeral
Så här långt har jag däremot inte tänkt och vet inte om jag vill det. Jag föreställer mig att folk kommer vara ledsna och musiken ska väl fungera som någon slags tröst men jag tror inte på himlen i klassisk mening. Att spela psalmer är därför ganska meningslöst. På både farmor, farfars och mormors begravningar spelades bara psalmer och att spela annat än psalmer eller att spela levande musik känns för mig ganska främmande, jag har aldrig varit på en sådan begravning. Jag önskar att jag hade haft sinnesro nog att sjunga Elite på farmors för hon mer än någon annan personifierar den låten.
Om jag ändå ska välja en låt så är det nog dessvärre en låt jag redan valt i denna utmaning, nämligen Highwayman med The Highwaymen.
Så här långt har jag däremot inte tänkt och vet inte om jag vill det. Jag föreställer mig att folk kommer vara ledsna och musiken ska väl fungera som någon slags tröst men jag tror inte på himlen i klassisk mening. Att spela psalmer är därför ganska meningslöst. På både farmor, farfars och mormors begravningar spelades bara psalmer och att spela annat än psalmer eller att spela levande musik känns för mig ganska främmande, jag har aldrig varit på en sådan begravning. Jag önskar att jag hade haft sinnesro nog att sjunga Elite på farmors för hon mer än någon annan personifierar den låten.
Om jag ändå ska välja en låt så är det nog dessvärre en låt jag redan valt i denna utmaning, nämligen Highwayman med The Highwaymen.
söndag, april 03, 2011
Tillfällig sinnesförvirring
Jag skäms innerligt över att jag glömde denna i det förra inlägget. Och det finns inga ursäkter mer än att jag har tusentals favoritlåtar och cirka två tredjedelar handlar om kärlek. Hursomhaver är denna låt väldigt vacker, och hans röst är nog en av de fem bästa jag vet.
30 Day song challenge #23
A song that you would want to play on your wedding
Okej. Detta inlägg lär ju bli det absolut motsägelsefullaste jag någonsin klämt ur mig. Måste bara får det sagt först!
För. Jag är vill inte gifta mig. När jag säger det säger folk att jag kommer ändra mig när jag träffar rätt person. Men. Inte ens när jag träffade rätt person kände jag att jag behövde gifta mig med honom för att det skulle kännas mer på riktigt. Jag litade på honom, han litade på mig, jag trodde på det vi hade och den tilliten och respekt vi kände för varandra ändå. Jag har all respekt för att folk ändå gifter sig men jag delar min guru Shakti Gawains uppfattning om att "ingen yttre form kan ge oss den trygghet vi behöver". Och det är så jag ser på de människor som gifter sig. De behöver en form att hålla i och använder den som hävstång senare när det börjar krisa. Det är fel!
Men sen är jag en extrem perfektionist. Vi pratar in i minsta detalj. Jag är inte bara perfektionist, jag har jordens bästa iaktagelseförmåga och genom att inte gifta mig tror jag jag gör omvärlden en tjänst för den bridezilla jag skulle förvandlas till skulle göra alla som kom i min väg till små ynkliga spillror till människor. Enda sättet jag skulle klara av att överleva ett bröllop är om jag får kontrollera allt. Och då menar jag verkligen allt.
Därmed inte sagt att jag inte lekt med tanken hur det vore att gifta sig. Och för att vara en människa som är emot bröllop, har jag ändå förvånansvärt många bröllopslåtar på lager.
Detta är jordens bästa kärlekslåt. Bara är så. Hoppas få sjunga den på någon annans bröllop någon gång.
Inte nog med att låten är makalös, vad jag inte skulle ge för att få hennes visselregister!
Men det är ju en kille som sjunger ju! Ba som om det spelar någon jävla roll vem som är Clark Kent och Lois Lane? Skulle inte tro det!
Denna har jag ju redan spelat en gång, men tror ej det går höra den för ofta!
Och så denna!
Okej. Detta inlägg lär ju bli det absolut motsägelsefullaste jag någonsin klämt ur mig. Måste bara får det sagt först!
För. Jag är vill inte gifta mig. När jag säger det säger folk att jag kommer ändra mig när jag träffar rätt person. Men. Inte ens när jag träffade rätt person kände jag att jag behövde gifta mig med honom för att det skulle kännas mer på riktigt. Jag litade på honom, han litade på mig, jag trodde på det vi hade och den tilliten och respekt vi kände för varandra ändå. Jag har all respekt för att folk ändå gifter sig men jag delar min guru Shakti Gawains uppfattning om att "ingen yttre form kan ge oss den trygghet vi behöver". Och det är så jag ser på de människor som gifter sig. De behöver en form att hålla i och använder den som hävstång senare när det börjar krisa. Det är fel!
Men sen är jag en extrem perfektionist. Vi pratar in i minsta detalj. Jag är inte bara perfektionist, jag har jordens bästa iaktagelseförmåga och genom att inte gifta mig tror jag jag gör omvärlden en tjänst för den bridezilla jag skulle förvandlas till skulle göra alla som kom i min väg till små ynkliga spillror till människor. Enda sättet jag skulle klara av att överleva ett bröllop är om jag får kontrollera allt. Och då menar jag verkligen allt.
Därmed inte sagt att jag inte lekt med tanken hur det vore att gifta sig. Och för att vara en människa som är emot bröllop, har jag ändå förvånansvärt många bröllopslåtar på lager.
Detta är jordens bästa kärlekslåt. Bara är så. Hoppas få sjunga den på någon annans bröllop någon gång.
Inte nog med att låten är makalös, vad jag inte skulle ge för att få hennes visselregister!
Men det är ju en kille som sjunger ju! Ba som om det spelar någon jävla roll vem som är Clark Kent och Lois Lane? Skulle inte tro det!
Denna har jag ju redan spelat en gång, men tror ej det går höra den för ofta!
Och så denna!
lördag, april 02, 2011
Om självömkan
Jag har extremt svårt för självömkan. I perioder har jag varit väldigt självömkande och tagit på mig en gigantisk offerkofta, så mycket beror det säkert på detta. Och när jag nu hör människor i min omgivning vara det får jag klåda. Att göra sig till ett oskyldigt offer för omständigheterna är så fegt. Jag förstår att det kan finnas förmildrande omständigheter, men de är inte dessa individer jag pratar om.
För när man är öppen med sin självömkan och inte ens tycks skämmas för den, då fiskar man i mina ögon medlidande. Och det är extremt motbjudande. För att inte säga manipulativt. Och det är detta jag har så svårt för. Du får vara hur jäkla självömkande du vill, men du kommer inte få någon tröst för mig. För jag tror att man själv, till vissa gränser, är ansvarig för ditt liv. Det är du som väljer att bli ett offer, ta på dig den där koftan, och inget annat göra än sitta och tycka synd om dig själv, och dessutom förväntar dig att vi andra ska göra det också. Pinsamt.
Och jag tycker att man ska ha rätt att tycka detta utan att för den skull bli kallad okänslig, fascistisk och kall. Jag är väl medveten om att det finns olika sätt att föra fram sina åsikter på, men dessa människor är så sköra att de oftast inte tål någonting överhuvudtaget för de är vana att folk stryker dem medhårs. De har blivit så bra på att spela rollen som offer att de gör det till perfektion.
För när man är öppen med sin självömkan och inte ens tycks skämmas för den, då fiskar man i mina ögon medlidande. Och det är extremt motbjudande. För att inte säga manipulativt. Och det är detta jag har så svårt för. Du får vara hur jäkla självömkande du vill, men du kommer inte få någon tröst för mig. För jag tror att man själv, till vissa gränser, är ansvarig för ditt liv. Det är du som väljer att bli ett offer, ta på dig den där koftan, och inget annat göra än sitta och tycka synd om dig själv, och dessutom förväntar dig att vi andra ska göra det också. Pinsamt.
Och jag tycker att man ska ha rätt att tycka detta utan att för den skull bli kallad okänslig, fascistisk och kall. Jag är väl medveten om att det finns olika sätt att föra fram sina åsikter på, men dessa människor är så sköra att de oftast inte tål någonting överhuvudtaget för de är vana att folk stryker dem medhårs. De har blivit så bra på att spela rollen som offer att de gör det till perfektion.
30 Day song challenge #22
A song that you listen to when you are sad
Som mest ledsen är jag när jag har pms och då lyssnar jag oftast på låtar som handlar om olycklig kärlek. Om att ha blivit lämnad, övergiven, fått sitt hjärta krossa. Låtar utan minsta tillstymmelse till hämndbegär, revanschlust. Bara djup misär. För att verkligen gå ner mig i olyckligheten så mycket som bara möjligt.
Och det finns egentligen bara en låt som illustrerar denna känsla av hopplöshet på allra bästa sätt. Inte nog med att låten verkligen är tokdeprimerande, musikvideon är i klassisk ordning precis lika sorglig. Det går verkligen varvet runt och blir närmaste patetiskt och skrattretande med ändå samtidigt rörande. Självömkande ftw
Sommaren 2006, när denna var som mest populär, blev detta min låt i vårt kompisgäng. Det var denna och Telephone thing. Jag sjöng dem jämt och blev mer eller mindre galen när någon av dessa två låtar spelades ute.
Som mest ledsen är jag när jag har pms och då lyssnar jag oftast på låtar som handlar om olycklig kärlek. Om att ha blivit lämnad, övergiven, fått sitt hjärta krossa. Låtar utan minsta tillstymmelse till hämndbegär, revanschlust. Bara djup misär. För att verkligen gå ner mig i olyckligheten så mycket som bara möjligt.
Och det finns egentligen bara en låt som illustrerar denna känsla av hopplöshet på allra bästa sätt. Inte nog med att låten verkligen är tokdeprimerande, musikvideon är i klassisk ordning precis lika sorglig. Det går verkligen varvet runt och blir närmaste patetiskt och skrattretande med ändå samtidigt rörande. Självömkande ftw
Sommaren 2006, när denna var som mest populär, blev detta min låt i vårt kompisgäng. Det var denna och Telephone thing. Jag sjöng dem jämt och blev mer eller mindre galen när någon av dessa två låtar spelades ute.
fredag, april 01, 2011
30 Day song challenge #21
A song that you listen to when you are happy
Okej. Här känner jag att utmaningen börjar gå på tomgång. Först en låt som gör dig ledsen, en som gör dig arg, en som gör dig glad. Sen samma sak men en låt du lyssnar på när du är ledsen, arg och glad. För mig är det mer eller mindre samma sak och det retar mig. Då hade jag hellre sett att man gjort något mer fantasirikt, som en låt du gillar att knulla till eller laga mat till eller träna till.
Och så detta. Jag är glad för det mesta. Det är mitt normaltillstånd vill jag i alla fall inbilla mig. Harmonisk. Närvarande. Sen kan jag bli arg, frustrerad, förbannad men det varar på sin höjd en timme eller två. Jag kanaliserar den ilskan genom att skrika på människor, skriva om människor, vara passivt aggressiv mot helt oskyldiga människor, samt ge igen. Det är vad jag gör. Vad jag däremot inte gör är sitter och funderar på vad jag ska lyssna på för låt just nu när jag sitter här och är så harmonisk.
Kan ju vara så att denna fråga är tänkt att fungera som en låt som om möjligt ska göra en ännu gladare men är man glad, så glad som jag är när man är glad är det svårt att bli gladare. Där i kärnan i min kritik.
Men låt gå.
Detta är ett klipp ur en av mina absoluta favoritfilmer, Monsunbröllop. Har man inte sett den föreslår jag att man gör det så fort som bara möjligt. Det är en mycket vacker och rörande film.
Låten hon dansar till heter Chunari chunari. I filmen förklarar hon vad låten handlar om men jag kommer inte ihåg alla detaljer. Men den gängliga yngligen med grå kostym och grå skjorta som står i bakgrunden och ser lagom sotis ut är ämnet för hennes uppvaktning och han är enligt mig en av jordens vackraste män.
Okej. Här känner jag att utmaningen börjar gå på tomgång. Först en låt som gör dig ledsen, en som gör dig arg, en som gör dig glad. Sen samma sak men en låt du lyssnar på när du är ledsen, arg och glad. För mig är det mer eller mindre samma sak och det retar mig. Då hade jag hellre sett att man gjort något mer fantasirikt, som en låt du gillar att knulla till eller laga mat till eller träna till.
Och så detta. Jag är glad för det mesta. Det är mitt normaltillstånd vill jag i alla fall inbilla mig. Harmonisk. Närvarande. Sen kan jag bli arg, frustrerad, förbannad men det varar på sin höjd en timme eller två. Jag kanaliserar den ilskan genom att skrika på människor, skriva om människor, vara passivt aggressiv mot helt oskyldiga människor, samt ge igen. Det är vad jag gör. Vad jag däremot inte gör är sitter och funderar på vad jag ska lyssna på för låt just nu när jag sitter här och är så harmonisk.
Kan ju vara så att denna fråga är tänkt att fungera som en låt som om möjligt ska göra en ännu gladare men är man glad, så glad som jag är när man är glad är det svårt att bli gladare. Där i kärnan i min kritik.
Men låt gå.
Detta är ett klipp ur en av mina absoluta favoritfilmer, Monsunbröllop. Har man inte sett den föreslår jag att man gör det så fort som bara möjligt. Det är en mycket vacker och rörande film.
Låten hon dansar till heter Chunari chunari. I filmen förklarar hon vad låten handlar om men jag kommer inte ihåg alla detaljer. Men den gängliga yngligen med grå kostym och grå skjorta som står i bakgrunden och ser lagom sotis ut är ämnet för hennes uppvaktning och han är enligt mig en av jordens vackraste män.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)