På väg till jobbet igår var det fyra skånska turister, två par i 40-årsåldern, som ivrigt satt och diskuterade sina senaste skraplottsvinster. Tydligen var det skraplotter för en total summa av barnbidraget som gick åt varje månad, bara för att nära det där naiva hoppet om att kanske en dag vinna väldigt mycket pengar. Men så berättade plötsligt den ena kvinnan hur hon, efter att ha skrapat sju lotter, där hon bytt ut småsummorna hon vunnit mot nya lotter, skrapat fram hela 500 kronor. Detta viskade hon upphetsat till sina medresenärer och det gick inte att ta miste på hennes upprymdhet över denna femhundring. Hon berättade vidare vilken enorm lättnad denna femhundring blivit för hennes familj då ju hennes man precis ropat in en mobil åt en av sönerna på Tradera och det nu helt plötsligt kom pengar som manna från himlen för att betala denna mobil. Just denna glädje över i mina ögon så litet avundas jag denna kvinna för, och framförallt avundas jag hennes förmåga att känna sådan tacksamhet för något så egentligen värdsligt.