Jag är trött på alla lama försök till fyndiga bildtexter som nästintill alla tidningar försöker sig på. Allra senast På stan som kommenterade bilden på Marleys son med " Är inte den här intervjun över snart". Så in i bomben krystat att jag spyr på helveteskapet snart.
Jag är mer än lovligt irriterad på tjugoåriga idiotiskan som satt bredvid mig på HP ikväll. Till att börja med var hon snorig och sen började hon upprepade gånger prata mitt i filmen, och drog så klart helt fel slutsatser av vad som hände. Jag bad henne att sluta prata och kommer säkert bli kvällens snackis när hon och pojkvännen kommer hem efter att ha suttit på t-banan i trettio minuter på väg till den förort som de kommer ifrån. Asså jag kommer aldrig förstå mig på människor som pratar under filmen och att dessutom prata då under dialog är värre än att prata under tystnad för då överröstar man ju vad de på duken säger. Kommer som sagt var aldrig förstå.
Jag har jobbat inom servicebranschen sen jag var typ 16 och jag vet att man kan göra det till en glädje att straffa jobbiga kunder. Hur man gör detta på bästa sätt vet inga gränser. Men jag vet också att det gäller att välja rätt kund att jävlas med,till att börja med en helt aningslös kund som är lite korkad och ouppmärksam och som förmodligen inte fattar vad det är som pågår och varför. Inte jävlas med såna som mig som märker det på en gång. Och att kanske inte göra det på ett alldeles för iögonfallande sätt, som att snåla på stripsen, för sånt är ganska lätt att spåra. Så då vet du det, du arma McDonaldsbiträde på Hötorget.
Harry Potter var väl som de flesta andra filmer i serien varit. Jag märkte att Ron och Hermione i minst tre scener bägge hade randiga tröjor och det är långt ifrån en slump utan kostymörens sätt att blinka lite till publiken antar jag. Inte alls så charmigt, bara larvigt. Schulman avslöjade för övrigt på sin blogg tidigare i veckan hur sista boken slutar, om nu den som läckt stämmer så har Schulman helt dödat nöjet med att läsa boken men jag försöker att inte låta det förstöra mitt liv. Det finns ju trots allt annat att reta sig på. Som att 1000 kongoleser dör varje dag.
fredag, juli 20, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar