Det blev inga Morden i Midsummer för husfolket här på landet. Besvikelsen var stor då jag delgav dem nyheten att SVt istället skulle visa friidrott. Men det är nu många dagar sen och Midsummerabstinensen verkar vara på väg att mildras något då man fått låna en dvd med gamla osedda avsnitt.

Jag missade alltså Sommar med Åsa Lindeborg och tappert försökt lyssna på nätet istället, utan någon som helst framgång. I tisdags kollade vi istället på Sp you think you can dance, som verkligen inte gjorde mig besviken. Så sjukt underhållande. Att Nigel är minst lika elak som Simon Cowell gör ju inte saken sämre.

Av sommarpratarna har jag ändå lyckats lyssna på en stor skara. Det började med Filip och Fredrik, som jag tyckte var väldigt roliga. Vidare Jan Egeland som fick mig att börja gråta, vilket även Sture Linnér och Lena Nevander Friström lyckats med. Pluras prat upplevde jag som väldigt uppläst. Det går att göra ett tal som är stapplat av ord på ord, långa meningar och dylikt men för att få det att låt som om man faktiskt säger det spontant krävs det väldigt mycket mer jobb än vad Plura la ner. Han hade ett tonfall som fick det att låta uppläst och jag gillade det inte. En annan som jag inte heller kände riktigt tog tag i mig var Gustaf Fridolin, han sa inget som jag inte redan hört, eller för den delen inte redan visste. När jag lyssnade på Zinat Pirzadeh slogs jag av att även Nisti Sterk spelade Lyckliga gatan, precis som Zinat, vilket är rätt intressant. Finns fortfarande många kvar att se fram emot, inte minst Martin Kellerman. Ikväll lyssnar jag på Margareta Strömstedt.

Jag är mer eller mindre utlämnad till radio och har lyssnat på Sommartoppen, vilket lockat till en hel del skratt. För första gången kan alla lyssnare vara med och rösta fram listan via mobilen och det gör man genom att sms:a första ordet i låtnamnet till programmet. Men med engelska låtar ställer det till ett visst besvär då det inte alla är så haj på hur en del ord stavas. Följdaktligen måste programledarparet Mogge och Ayesha emellanåt bokstavera låtnamnen för att folk ska kunna rösta rätt. Och det vore väl för väl om det fanns någon slags konsekvens för att alla engelska låtord bokstaverades men detta görs istället med en nästa respektlös godtycklighet. Ordet cheek, från Sahara Hotnights låt bokstaverades exempelvis inte medan ett ord minst lika svårt som just cheek fick några sekunders bokstavering. Inte helt okej.