Snuskiga sånger

I min värld funkar snuskiga låtar bara på engelska. Faktum är att jag, helt omedvetet dras till dem som flugor till skit. Det börjar alltid med att jag faller för beatet, för refrängen, för samplingarna, för att först senare, efter att låten gått på repeat i min Md några hundra gånger ta mig i akt att analysera vad låten egentligen handlar om, och då inse att vad som behandlas är snoppar, oralsex, striptease och onani.

Där svenska snusklåtar främst görs av män + 30 och då i någon buskisgenre framförs amerikanska snusklåtar främst av hiphop och rnbartister. Eller är det kanske så att jag per automatik stämplar alla snuskiga svenska låtar som buskis? Fast visst finns det väl ändå förvånansvärt få svenska pop och rocklåtar som handlar om sex ? Eller är bara så att frekvensen av dancehallanthems som avhandlar hur man snabbast och lättast ämnar få en tjej i säng är desto högre?

Och när det kommer till svenska låtar blir det snabbt uppenbart att sex inte går att skildra på samma raka och direkta sätt som i amerikansk rap eller rnb. Kanske för att snopp är ett minst sagt osexigt ord, eller för att hiphopen i Sverige inte har samma rykte om sig att vara snuskets högborg, som rnb:n har i USA. Detta är inte heller något specifikt för hiphopen, för i såväl Latin Kings låten Halva inne, som i Björn Rosenströms Vi är pojkarna som busar, används flitigt synonymer som slickepinne, trumpet, yxa, slang, glass och brunn. Vilket väl skulle kunna vara ett utslag för språklig variation, då ju Dogge i Halva inne flitigt senare rappar och vilken sexatlet han är och vilka ställningar han bemästrar, men lika gärna går att förstå som uppfinningsrikedom utlöst av att det svenska språket när det kommer till snusk är så sterilt och grovhugget att det inte går att få sexigt utan att på köpet hamna just i buskisträsket.

Just svårigheterna med att göra låtar som är lika raka och direkta som de amerikanska dito borde rimligtvis skapa goda förutsättningar att göra desto fler låtar som är subtila, lågmälda men ändå sensuella. Ändå känner jag bara till ett hyfsat exempel på just det, Fattarus Söt du e, som ju är en cover. Där trippas det som katten runt het gröt, men trots att det är i stort sett outtalat lyckas man ändå skapa en känsla som osar sex rakt igenom, och det utan att det blir pinsamt eller det minsta genant.

För det är ju just det. När Pretty Ricky sjunger om hur han har telefonsex klockan fem på morgonen och iscensätter oralsex, pratar om underkläder, om hur hans don växer bara av att höra tjejens röst så höjer jag inte direkt på ögonbrynet. Eller när Young Joc rappar om hur många tjejer han orkar med i tagen, sitt stånd, hur villiga alla av honkön verkar vara på att lära känna hans nedre regioner lite närmare, det verkar inte röra mig i ryggen. Men första gången jag hörde Basutbudet och låten Finns det plats för en neger skyggade mitt pryda, politiskt korrekta jag helt för tanken att den kunde handla om välhängda män med afrikanska rötter, och istället försökte jag intala mig själv att den ju så klart en gång för alla faktiskt tog upp det här med diskrimineringen på arbetsmarknaden. Först när raden ”jag vet redan vem du är, jag vet redan vad du heter, vad jag vill veta nu är vad du tar i centimeter” upprepats tillräckligt många gånger gav mitt pkjag vika. Och även om just denna låt, precis som de andra svenska låtarna jag nämnt inte vågar kalla saker dess rätta namn, så är den förvånansvärt rak och direkt med sitt budskap, och framförallt är det för första gången på länge jag hör en låt på svenska som handlar om snusk, sex och könsorgan som inte är särskilt dålig. Att den sedan inte verkar bli en lika stor hit som den upprörande dåliga, och så klart fruktansvärt buskisaktiga Dunka mig gul och blå verkar det inte finnas så mycket någon av oss kan göra något åt.