Shooter inleds med flygbilder av ett kargt, men till synes varmt landskap. Fyllt av oljeledningar, rök, berg, dalar och vattendrag för at slutligen leta sig upp för bergskanten in i ett buskage där krypskytten Bob Lee Swagger ligger och trycker med sin observatör och tillika bäste vän. Där grabbarna ligger och trycker har de utmärkt utsikt över landsvägen några hundra meter bort. Deras uppdrag har så här långt varit händelselöst, och även om observatören säkert haft timmar på sig att göra det tidigare är det först när vi börjar iaktta dem båda som han rycker fram fotot på sin sockersöta flickvän och berättar att hon snart ska börja sjuksköterskeskola. Och i samma sekund som han sagt det förstår jag, och de flesta andra säkert med mig att den där arme observatören förmodligen aldrig kommer få återse sin flickvän igen. Och detta mindre än tre minuter in i filmen.

Det är just förutsägbarheten som gör mig så avog mot actionfilm i största allmänhet men mot amerikanska sådana i synnerhet. Vilket väl är något av actionfilmens dilemma. Lika mycket som man vill att tittaren ska överraskas och förvånas över plötsliga händelseutvecklingar, lika rädd är man för att det ska sky filmen för att de inte vet vad de har att vänta sig. Storyn förblir därför alltid densamma medan vändningarna har gjorts till det i filmen utbytbara.

Ändå så ställs det alldeles för låga krav på actionfilm idag. Det finns alltför många bevis för att filmskapare grovt underskattar besökarna och tror att det räcker med ett gäng explosioner och eldstrider utan så mycket som skuggan av en story. Därför är det så skönt att se just Shooter. Det sista man kan anklaga den för att vara är ett hafsverk, framstressat för att nå biodukarna i tid. Inte nog med att den är fyndig, smart och faktiskt lyckas överraska mig. Men framförallt så är allt det där för actionfilmer så nödvändiga våldet ändå snyggt skildrat och fångat, på ett sätt som gör i alla fall mig hyfsat svag i knäna. Jag går säkert i precis dom fällor som manusförfattarna, fotografen och regissören räknat med att jag, och de sjuttonåriga killarna som sitter på raden bakom, ska göra. Men när jag ändå ser en film som Shooter så gör det ingenting.