fredag, november 17, 2006

När jag var liten brukade min pappa oroa sig för att jag kollade för mycket på tv. I ett försök att stävja det införde han en rigid ransonering av tv-tittandet. En ransonering som ledde till gråt och tandagnisslan. Helst skulle han väl ha sett att jag inte tittat på tv alls men när han förstod att det otänkbart, såvida han inte helt kastade ut tv:n helt och hållet, tyckte han att två timmar om dagen var ett rimligt dagligt intag. Men jag tror att oavsett var min far satt sin gräns skulle jag ändå ha känt att bara en halvtimme mer skulle göra stor skillnad. För det var aldrig tillräckligt. Ransonen räckte inte till. Det enda som kunde räcka till var friheten att få se allt man ville se.

Som det funkade då, 1990 på Nyckelgatan i Skellefteå, ville pappa att vi långt innan bestämde oss för vad vi skulle se och mellan vilka tider. Jag tror att pappa mer la förslag på ransonering för att göra mig och min bror uppmärksamma på att vi tittade för mycket på tv, och hoppades väl att det skulle räcka för att få oss att titta mindre. Det kanske inte lyckades då men idag förebrår jag ständigt mig själv inte så mycket för att jag kollar för mycket, för det är en i mitt tycke underlig anklagelse, men för att jag kollar på fel program. Som om jag de facto hade en ranson men den bara får fyllas av ra program. När den fylls av skit, eller att jag låter tv:n stå på ch sen så klar fastar framför förlamande saker som Beauty and the geek, då fylls jag av skam och skuld. Jag som någon borde veta bättre. Programmet kommer bara att provocera mig med sitt banala upplägg. Jag kollar väl på det lika mycket för att få just det bekräftat men det svider så illa.

Kollar jag för mycket på tv? I förhållande till vaddå? Är jag tv- narkoman? Jag blir lika skamsen varje gång jag inser att en tvfri dag, eller för den delen vecka, inte finns på kartan. Det skulle göra mitt liv så tomt och innehållslöst! Jag skulle väl vänja mig och f fasligt mycket mer gjort men när veckan var över skulle jag ha timtal att ta igen och bara titta dubbelt så mycket. Vad skulle det då vara till för nytta än som ett prov för att se om jag klarar av det ?

Inga kommentarer: