The beret is the bomb

Jag fick min första basker när jag var åtta år. Den var röd med ett svart brätte och på Sunnanå skolans skolgård tyckte somliga att sättet jag bar den på hade vissa likheter med en irakisk diktators sätt att använda basker.

Baskern som assesoar har kommit och gått i mitt liv men alltid funnits där. mest för att jag gillar vad den utstrålar men också för att jag passar i basker och för att den är lika snygg som en hatt men lika funktionell som en vanlig mössa.

Att alla modegurus nu i korus sjunger baskerns lov är lite sorgligt. Baskern förtjänar en fast plats på var mans hatthylla. Under förutsättning att man känner kärlek till den och tycker att man passar i den. Inte bara för att den råkar vara inne just nu.

Baskern borde ställa sig upp och kräva rätt som den tidlösa huvudbonad den är.