skribent/dj /musiker

I senaste numret av Pause kan man läsa om skillnaden mellan 70-talisterna och 80-talisterna. Bland annat att min generation till skillnad från den förra, är hungriga karriärister som gör, kan och vill allt. Vi har ingen humor, dricker mindre och är lite ordentligare. Och visst, till viss del håller jag med om allt det ovanstående. Men vad som slår mig är just vilka multikarriärister vi 80-talister verkar vara. Om vi överhuvudtaget är det. Kanske är det inte något vikt för bara oss utan mer symptomatiskt för eran vi lever i som fäster större vikt vid vad du är i meningen vad du försörjer dig på. Hur ska man annars förklara att man så gott som dagligen kan läsa om folk som är formgivare/musiker/poet eller skribent/konstnär/skådis/ eller dj/radioprogramledare/skivbolagsboss i tv, tidningar och lyssna prata i radio. Kanske har det alltid varit så här men människorna som är allt det där har haft vett att skilja på sina roller och inte blandat ihop dem. De har förstått att vad de gör som vad de är säger tillräckligt om dem än att de för att hävda sig på lasset av möjliga yrken ska behöva lägga ännu ett. Men min generation får stora skälvan av att en eller två mycket begåvade personer får väldigt mycket uppmärsamhet under en kort kort period och då måste man för att hävda sig hitta på femton andra yrken som man kan rapa om någon frågar även om ens formgivande sträcker sig till en pärlplatta när man gick i sexårsgruppen. Och om konsten/musiken/formgivningen inte håller så ger man folk en ursäkt, en förklaring. Det kan tolkas som splittrat eller som att man försöker "sudda ut gränserna mellan vad som är att betrakta som konst/musik/formgivning".