Let me smell your dick

Låt oss prata lite om prostitution. Jag har ju skrivit om detta ämne kanske redan tio gånger men det verkar vara ett ämne som ständigt är på tapeten om man säger så.

Jag såg gårdagens Uppdrag Granskning, men är för att vara helt ärlig, inte särskilt upprörd. Programmet spelade väl hårt på just vanligheten och vardagligheten hos både torskar och sexarbetare, och efter 45 minuter kändes det mest effektsökande. Vad vilar programmet på om man tror att detta kommer chocka oss tittare? Att det är "vanliga" män med fru, barn, hund, bra jobb och fin bil som köper sex? Jo på föreställningen att vi, publiken, tror att torsken inte är just det. Att torsken är sexmissbrukande, socialt handikappad man över 50. Som helt enkelt inte kan få sex på något annat sätt.

Denna föreställning bygger i sin tur på föreställningen att det är ett fåtal män som köper mycket sex, inte ett flertal som gör det lite grann då och då. Varför är det så här? Jo för att det är så vi vill att det ska vara. Vi vill inte gå till sängs på natten intill en man som kanske köpt sex bara timmar tidigare. Inte heller vill vi att killen vi skämtar med i fikarummet på jobbet ska vara någon som betalar 1500 för en avsugning när han stämplat ut. Det passar inte in i vår lilla fluffvärld. Eller UG:s fluffvärld kanske jag ska säga.

För faktum är att de flesta jag känner är ganska medvetna om att sexköp är mycket vanligare än vi tror. Och att det för somliga av oss inte är konstigare än att köpa mat, busskort, eller ett paket cigg. Just den insikten kanske är skrämmande men det betyder inte att vi har rätt att vika undan för den och istället slå på stora
trumman när det visar sig vara så.

Det som retar mig i denna debatt är när det börjar generaliseras. Jag läste en kommentar som på allvar började med "Vi kvinnor skulle aldrig". Jo vi skulle visst. Varje år åker hundratals kvinnor till Västafrika för att i ett par veckor inte göra annat än just köpa sex. Ja men dom köper ju lite sällskap säger någon då. Det må vara hänt, men det gör dem inte desto mindre till sexköpare, och till lika goda kålsupare. Detta är en aspekt jag saknar i debatten, och varför den så sällan tas upp kan man givetvis spekulera i.

Vidare så försvarar man dem som köper sex med att de inte kan få sex någon annanstans. Det är en sanning med modifikation. Dessa människor kan få sex, men bra sex? Eller sex på sina egna villkor? Kanske inte. Så mycket smidigare att köpa någon för att hålla käften än att på vinst och förlust ta hem någon från krogen.

Eller så är det människor som har ett sexlöst förhållande. Och detta verkligen rör mig. Att människor är i förhållande där de inte blir tillfredsställda. Hur mycket handlar det om att man inte kan tillfredsställa sin partner, eller att ens partner helt enkelt inte gillar sex? Eller inte lärt sig gilla sex?

Jag blir väldigt ledsen när jag tänker på alla de kvinnor som går livet genom utan att någonsin ha utforskat sin sexualitet. Och jag har funderat länge kring vad detta beror på utan att ha blivit särskilt mycket klokare.

För jag tror inte det handlar om att män har en starkare sexlust än kvinnor, jag tror den är högst individuell. Att argumentera för en ändrad sexlagsstiftning med att män är kåtare och behöver få komma till är ihåligt och i mina ögon ganska skrattretande. Det finns massor av andra män och kvinnor som inte heller får sex men som för den skull inte köper det. Och detta illustrerar ju just hur individuell lusten rimligtvis måste vara.

Som jag ser det köper man sex av två anledningar. För njutningens skull, för att få sex. Och för att just köpet i sig är det man går igång på. Maktobalansen, eller i alla fall föreställningen om att det existerar en sådan. För en del hävdar med bestämdhet att det är den prostituerade som har all makt. Den största anledningen är nog för att man kan.