Hög på bekräftelse

Nu kommer jag möjligtvis uppfattas som lite småblåst, men jag kan emellanåt vara väldigt tacksam över att jag bara är lite småsnygg och överviktig. Finns säker dom där ute som tycker jag är en klockren tia i fejan, och med lite ansträngning kanske min kropp skulle passera för en åtta, men det är inte direkt ett objektivt omdöme. Vad jag syftar på är de där människorna som alla, oavsett tycke och smak, med uppriktighet kan säga att de ser är snygga, eller varför de uppfattas som just snygga.

För om jag hade varit en tia hade jag inte känt något som helst behov av att utveckla mitt intellekt. Kanske hade jag gjort det ändå, men lättja hade nog gjort att jag i största möjliga mån lutat mig tillbaka och bara levt på mitt utseende. Och jag kan förstå dem som gör det. Dom gör ju det för att dom kan.

Problemet är ju bara att inget varar för evigt. Och det är det som gör det så förrädiskt. Så fort man vant sig vid att bli bekräftad genom sitt utseende, och genom att bara bli bekräftad genom sitt utseende är man i mina ögon förlorad. Hur lätt det än är, lika dumt är det. Genom att hela tiden förlita sig på sitt yttre vaggar man in sig själv i en falsk trygghet om att världen kommer se precis likadan ut i all evighet, och att man har ett psyke av hårdaste stål och kan stå emot alla möjliga psykiska påfrestningar livet har att erbjuda.

Men vad händer sen? Man kan inte operera sig i all evighet? Hur man än försöker kan man inte bevara sina drag i all oändlighet. Och när rynkorna börjar bli alltför påtagliga, man knappt känner igen sig själv i spegeln, vad har man då? Vad finns kvar då?

Att gå igång på att andra tillfredställs av hur man ser ut är en sån lätt drog att falla dit på. I synnerhet eftersom linjen mellan vanlig enkel fåfänga och bekfräftelsekåtma är hårfin. Man kan rättfärdiga det senare med att det inte är något annat än det förra, just för att man så väl vet att man torskat.

Nu gäller i och för sig denna undersökning unga högskolestudenter, och det tror jag kan ha påverkat resultatet en del, men jag tycker det finns en poäng. Han säger själv att det är sorgligt, och jag kan inte annat än hålla med. Men jag är inte ett dugg förvånad. Kvinnor söker bekräftelse för att vi har lärt oss göra det. Vissa av oss blir i omgivningen inget annat än just hur vi ser ut.