Om sexköpande män

Metro har granskat 70 sexköpare i Göteborg och konstaterar i dagens upplaga att det är "helt vanliga" svenska män med fru och barn. Sorry men det här är ingen nyhet. Var åttonde svensk man har köpt sex, och att var åttonde svensk man skulle vara socialt utstött, sexgalen känslolös individ känns rätt orealistiskt. Det är klart att man inte vill tro något sånt om sin partner, och problemet är väl att man inte ens vågar tänka tanken. Man vill inbilla sig att man känner sin partner så väl, att någon på vägen misstagit sig och allt bara är på låtsas.

Själv är jag alldeles för cynisk för att inbilla mig något sådant. Just för att det är så vanligt så ser jag ingen anledning till att jag inte skulle ha någon som faktiskt köpt sex i min närhet. Att den personen sen förmodligen aldrig skulle erkänna det, eller att det skulle sitta väldigt långt inne, är en helt annan fråga, men jag brukar bara av ren och skär jävlighet faktiskt fråga de killar jag dejtar om de varit på strippklubb eller om de skulle kunna tänka sig köpa sex. Vissa blir grovt förolämpade men det flesta bara extremt överraskade över att jag är så rättfram. Motfrågan brukar vara om jag skulle kunna tänka mig sälja sex. Och jag kan omöjligt svara på den frågan. Jag kan omöjligt svara på hur mitt liv kommer se ut de närmaste femtio åren. Det är ganska skrämmande, men de är för svara med att besvara den frågan är i mina ögon ganska fega människor som, och det må väl vara en älskvärd egenskap, inte vill föreställa sig att de någonsin kommer försättas i en situation där de tvingas ta ett sådant beslut. Men lustigt nog är det oftast samma personer som är väldigt snabba att döma dem som tagit just det steget. De har förmågan att föreställa sig hur desperat man måste vara för att göra så, men dömer dem ändå. Fullkomligt obegripligt för mig.