....

Jag har tänkt mycket på den där Lady Sawlåten jag postade tidigare. Inte så mycket låten i sig, utan vilken offerkofta den andra kvinnan ofta tar på sig. Till att börja med, att känna något slags behov av att berätta att man är den andra kvinnan. Vad är det för jävla stil? I mina ögon vittnar det inte om något annat än mindrevärdeskomplex och extremt dålig självkänsla. Om man verkligen gillade killen, så skulle man väl inte göra så? Gör man så i hopp om att flickvännen ska lämna honom? Då är man rätt trångsynt. Vad två personer i en relation har ihop vet rimligtvis bara de två personerna, och att försöka få insyn i det skulle kräva en livslång närstudie. De här tjejerna försöker bara strö ordentligt med salt i såren, och blir bara mer och mer desperata ju mer de märker att det inte funkar.

Inom pickup och game brukar man prata om värde och när jag pratade om att vara med upptagna killar med min kompis kom vi rätt fort in på att en kille som bedrar sin tjej med mig sjunker i värde och så fort han varit med mig och jag vet att han bedragit henne, så sjunker han i värde, och då ska det mycket till för att jag ska vilja fortsätta vilja ha honom. Som jag ser det är de där tjejerna som känner ett behov av att vitt och brett peka ut exakt vilka som bedragit sina tjejer förorättade. De kanske gick in i relationen i tron om att det handlar om något äkta, och att då berätta för flickvännen är ett sätt att ge tillbaka på killen. Och det är så sorgligt att de här tjejerna till att börja med inte har mer självinsikt, inte har mer inre styrka och inte har mer självkontroll än att låta bli. Man kan ju fråga sig varför vi aldrig får höra Busy sjunga en sång om hur någon annan svartsjuk kille ringer honom och är mer eller mindre bindgalen?