Romain Virgo @ Blå Bodarna 3/12

Att döma av hans texter skulle man kunna dra slutsatsen att vad vi här har att göra med är en livserfaren 50-åring. Vad som istället möter publiken denna kyliga decembernatt är en brådmogen 20-åring som knappt hunnit bli torr bakom öronen.

Och emellanåt ligger hans ålder verkligen honom till last. Man ska absolut inte förringa den smärta han känt, och vad han gått igenom. Men att höra någon så ung predika om vikten av att vara sann mot sig själv, klingar om inte falskt, så en smula mindre trovärdigt. Flera gånger kommer jag mig själv med att det känns som om någon lagt orden i hans mun. Därmed inte sagt att han skulle vara en produkt, hans röst är i sanning genuin, om mycket välpolerad. Där finns en känsla och uppriktighet som man finner hos få i den åldern.

När det kommer till sången gör Romain Virgo ett självsäkert intryck. Varje ton sitter där den ska och han tycks veta precis vad han håller på med. Det är när det kommer till den rena scenshowen som det blir uppenbart att han, trots att hunnit släppa en skiva, och flertalet hits, fortfarande saknar scenvana. Det finns en nervositet som aldrig riktigt försvinner, men den märks tack och lov bara i mellansnack och låtbyten. Det är lätt att bli bländad av hans talang, jag tvingas påminna mig själv både en och två gånger om att han bara är 20 år, och sett ur det perspektivet är det han åstadkommer verkligen med beröm godkänt.

Mot slutet tappar showen i energi, han tappar bort publiken när han alldeles för sent in i giget spelar den annars lovvärda Be careful, för att sedan snabbt avsluta med Feels it knows it. Efter en onödig utflykt bakom scenen kommer han tillbaka och levererar den från start till mål och även om han får med sig publiken igen är det som om luften till viss mån redan gått ur den.

Bäst: Live me life.

Sämst: väl utdraget gig för att bara vara en showcase utan band. Man hinner tröttna på en rytm efter två refränger, och Mr Virgo spelade väldigt många låtar från början till slut.