2010 - Musik

Skivor:

Jazmine Sullivan - Love me back.
Andra skivan är bättre och självsäkrare än Fearless. Rösten är lika stadig som tidigare men texterna är bättre och produktionen snyggare. Jag är förvånad över att så många andra förbisett denna skiva, som om det bara finns plats för ett fåtal rnbskivor på bästalistorna.

Romain Virgo - Romain Virgo.
Jag överdriver inte när jag säger att den här skivan inte har ett enda dåligt spår. Det är välgjort, om än kanske en smula slätstruket emellanåt. Tänkvärt men samtidigt lättsmält.

Robyn - Body talk.
Egentligen gillar jag bara hittarna. Tycker hon svävar iväg för mycket produktionsmässigt i vissa fall, men om man tar summan av alla delar så, ja ni vet. Sen går det inte att bortse från hur jävla gigantisk hon är som artist, och då får man ta sig precis hur stora friheter som helst.

The Dream - Love king.
The Dream är 00-talets Prince. En uttjatad liknelse visserligen. För mig är det en gåta hur någon som ser ut som en chowchow kan få så heta tjejer och det gör honom bara ännu mer intressant.

Säkert - Facit.
Att lyssna på Säkert utan att börja gråta över hur hon lyckas få till varje textrad kräver en kraftansträngning. I alla fall från min sida. Det är som om någon kikat in i min hjärna, läst alla mina tankar, och bestämt sig för att göra träffsäker svensk pop av det.


Låtar:

Courtney John - Love is.



Mavado - Gyal a mad ova.



Jazmine Sullivan - Holdin you down ( going in circles)



( Jag har redan hunnit ångra mig)

Rytmer:

Dancehall
- Cosa Nostra ( 1 6 2)

- Multi symptom

- Bad people

- Gala

- DNA

- Mad Collab

Reggae
- Major

- Feelings

- Cardiac Bass

- Classic

- Gun powder