Melodifestivalen delfinal 1

Masspsykosen som drabbar det här landet två och en halv månad om året har nu dragit igång. Och jag önskar att jag kunde låta bli att svepas med men eftersom det är en masspsykos och jag vill ha något att säga om det hela, som får det att låta som om jag bryr mig, så kollade jag faktiskt på eländet. När det står mellan att försöka ignoerar den storm som viner runt en eller att bejaka den så väljer jag att hänge mig åt det senare för att det är omöjligt att ignorera.

Jag tycker att det är ett mindre elände. I alla fall var första delfinalen det. Av de låtar som var först ut var det bara Anna Books bidrag som faktiskt fick mig att nynna med. Men det var inte en låt ideal för Anna Book, jag tror att Kicki Danielsson skulle kunna gjort ett aning bättre jobb. Stefan Anderssons låt var lagom mycket Simon & Garfunkel för att jag skulle gilla den men det verkade inte tillräckligt många andra tycka. Resten av startfältet var blekt och fruktantsvärt enoformigt och repetetivt. För att inte tala om hur falskt Addis Black Widow sjöng. Skämskudden var inom räckhåll. Luuk får så klart godkänt, eldprovet kommer väl först nästa vecka då det återstår att se om han är varm i kläderna.