måndag, februari 12, 2007

Verkligheten öveträffar dikten

Det första som slog mig när jag nåddes av beskedet att Regina Lund faktiskt skulle delta i årets melodifestival är ju att hon faktiskt varit med i festivalen en gång, i ”Livet är en schlager”, där hon (över)spelade som bitchen Sabina som jag tror är tänkt ska föreställa någon slags svensk kopia av Britney Spears, men utan att försöka vara lika behjärtansvärd som ju Brittan alltid verkar vara.

Så öppnar hon då andra deltävlingen och det första jag hinner tänka är ”Vad har hon på sig?”
Hon ser ut som en blandning mellan en teletubbie och en michelingubbe, och det är inte på något sätt positivt. Och sen sjunger hon mer hest än vad jag är van att höra henne. Nästan så att man inte ens hör vad hon faktiskt sjunger. Och då är låten inte ens hälften så dålig som jag väntat mig.

Deltävling två illustrerar rätt väl vad som är mindre bra med flera deltävlingar snarare än en större final. Nämligen att det i längden kan vara djupt orättvist. Jämför exempelvis den första och den andra deltävlingens startfält och i alla fall minst sex bidrag hade kunnat gå vidare från den andra deltävlingen. Nu vet inte jag om det är lotten som avgör vilka som möts i vilken deltävling men någon annan metod vore ju lite orimlig. Visserligen har ju ett urval redan skett och det enda rättvisa vore ju att låta alla flera tusen bidrag vara med men då skulle vi lida av masspsykos året runt och det skulle inte funka i längden. Men så väl Lustans Lakejer och Svante och Anne-Lie hade bra låtar. Sen att det inte var typiska schlagerlåtar som kanske ändå inte skulle ha haft något att hämta må väl vara. Men sett till kvalitén så var samtliga låtar i lördags bättre än för en vecka sedan. Det finns en viss fara med det här, och det är att av tre låtar som om de vore med i var sin deltävling skulle kunna gå vidare till final alla tre när de står mot varandra i samma deltävling gör att endast två går vidare medan en får gå till andra chansen.

Sen är det inte helt okej att man inte redan nu kan höra alla låtar. Medan Elin Lantos låt säkert spelas var och varannan timme och på så sätt hypnotiserar folk till att rösta på henne i andra chansen så kommer de som går vidare från sista deltävlingen bara ha en vecka på sig att vinna röster. Så lägg ut alla låtarna på en gång. Det behöver inte betyda att man kan rösta på låten. Det går att göra men varför det inte går att göra går väl knappast att få en vettig förklaring till.

Jag vill samtidigt passa på att prata lite om idoliseringen av Melodifestivalen. Berts Fame Factorydeltagare har ju varit med sen såpan såg sin start men i år deltar för första gången två Idol-deltagare i melodifestivalen och det är lite förvånande tycker jag. Jag trodde Idoldeltagare var lite för fina för Melodifestivalen.

Ännu mer förvånande var att Marie Lindberg gick vidare till final. Låten var bra men framförandet var inget vidare. Hon sjunger för svagt och risigt. Jag hade kunnat köpa att hon gick vidare till andra chansen men om vi skickar henne till Helsingfors så kommer folk passa på att gå ut i köket och ta en påtår kaffe när hon framför sin ballad. Jag försöker verkligen vara så skonsam som möjligt men ibland måste man vara realist.

The Ark har å andra sidan stora chanser att hamna bland de fem bästa. Tidigare har jag skrivit att Sverige måste sluta fega och våga skicka något som får varje europé att sätta chipset i vrångstrupen. Om monstren vann förra året så är det väl dags att vi skickar Smålands bästa glamrockare att göra det samma i år. Jag kan böja mig för att skicka After Dark också, men det kan nog inte resten av Sverige.

Inga kommentarer: