Petter Karlsson skriver i en krönika i City om samlandet som fenomen, och om hur det är ett fenomen som bara män ägnar sig åt. Först säger Petter Karlsson att bara män börjar samla på saker. Vilket får mig att undra om jag, som ju faktiskt samlar som en idiot, kanske egentligen hela tiden varit man.

Sen exemplifierar han med att han aldrig mött en kvinna som har sina böcker i alfabetisk ordning. Då kan den här mannen inte ha mött särskilt många kvinnor. Så väl mina böcker som mina skivor är i alfabetisk ordning efter upphovsman. Men så kanske jag är en man ändå?

Vad Petter Karlsson helt glömt är att det kanske finns män som inte bryr sig ett dugg om att ha böckerna i alfabetisk ordning efter författare medan en del kvinnor får tvångstankar om så inte sker. Han generaliserar på ett sätt som är djupt provocerande. Men vem vet, kanske är det vad han vill uppnå.

I bara någon mening förringar han också kvinnors samlande. Vidare medger han att, visst, kvinnor kanske samlar men i så fall samlar de på saker som ingen orkar bry sig om. Typ skor eller porslinstomtar. Som om skillnaden mellan porslinstomtar och ölunderlägg, eller basebollkepsar och skor vore milsvid? Även om det kanske är väldigt patetiskt av mig så kan jag inte låta bli att provoceras av den typ av respektlöshet som Petter Karlsson ger prov på.