lördag, december 08, 2012
söndag, november 25, 2012
tisdag, november 13, 2012
lördag, oktober 27, 2012
Forward radio
Här kan ni höra första avnittet av podcasten Forward Radio som jag gör tillsammans med Hasan Ramic!
måndag, oktober 08, 2012
Rant
Eva Landahl, ansvarig utgivare för Aktuellt, rättfärdigar frågan " ”Hur mycket invandring tål Sverige” med att " vi har ett parti i riksdagen som stöds av en ganska stor andel av svenska folket och det här är deras viktigaste fråga. " och det här gör mig uppriktigt sagt väldigt rädd!
5,7 % av rösterna i ett riksdagsval är och kommer förmodligen aldrig någonsin innebära att man har "stöd från en ganska stor andel av svenska folket". Jag försöker vara lite förlåtande men hur jag än försöker förstår jag inte hur Eva får dessa FEM KOMMA SJU PROCENT till att vara samma sak som GANSKA STOR ANDEL! DET GÅR HELT ENKELT INTE! FULLKOMLIGT JÄVLA OMÖJLIGT!
Andra partier som med Eva Landahls logik har "stöd från ganska stor andel av svenska folket" är KD men inte fan ställde någon frågan "HUR MYCKET SEKULARISERING TÅL SVERIGE?" Alla dessa hedningar som vandrar planlöst runt i samhället? Hur mycket belastar dom inte oss goda kristna???? VA? VA?
5,7 % av rösterna i ett riksdagsval är och kommer förmodligen aldrig någonsin innebära att man har "stöd från en ganska stor andel av svenska folket". Jag försöker vara lite förlåtande men hur jag än försöker förstår jag inte hur Eva får dessa FEM KOMMA SJU PROCENT till att vara samma sak som GANSKA STOR ANDEL! DET GÅR HELT ENKELT INTE! FULLKOMLIGT JÄVLA OMÖJLIGT!
Andra partier som med Eva Landahls logik har "stöd från ganska stor andel av svenska folket" är KD men inte fan ställde någon frågan "HUR MYCKET SEKULARISERING TÅL SVERIGE?" Alla dessa hedningar som vandrar planlöst runt i samhället? Hur mycket belastar dom inte oss goda kristna???? VA? VA?
lördag, oktober 06, 2012
onsdag, oktober 03, 2012
VÄRVET!
Jag har efter många om och men, och kanske lite lite Hillevi Wahls krönika, äntligen gett Värvet en chans och jag fullkomligt älskar det! Ibland när något blir hajpat sönder och samman, som jag upplever att Värvet faktiskt blivit, så ställer jag mig alltid skeptisk till det hela. Jag lider av något odefinierbart som gör att jag vill upptäcka och hitta saker själv, inte bara hoppa på för att alla andra säger åt mig. Visst, det här har gjort att det tagit mig åratal att upptäcka saker, men då får det vara så! Och nu när jag väl upptäckt det har jag ju så himla mycket mer att glädjas åt, finns massor med program som bara väntar på mig!
Värvet är för dom som inte vet en podcast av Kristoffer Triumf. Han sitter och snackar med olika intressanta personer i ungefär en timme om lite allt möjligt, men framförallt deras liv, uppväxt och bakgrund, och jobb. Låter inte så intressant men just behållningen i att dessa människor får prata till PUNKT är vad som gör Värvet fantatiskt! Jag har hunnit lyssna på Kellerman, Lina Thomsgård ( SÅ GRIPANDE när hon pratar om en kompis som dog, blev tårögd!), Kakan, Margret Atladottir och Sara Bergmark Elfgren.
Värvet är för dom som inte vet en podcast av Kristoffer Triumf. Han sitter och snackar med olika intressanta personer i ungefär en timme om lite allt möjligt, men framförallt deras liv, uppväxt och bakgrund, och jobb. Låter inte så intressant men just behållningen i att dessa människor får prata till PUNKT är vad som gör Värvet fantatiskt! Jag har hunnit lyssna på Kellerman, Lina Thomsgård ( SÅ GRIPANDE när hon pratar om en kompis som dog, blev tårögd!), Kakan, Margret Atladottir och Sara Bergmark Elfgren.
söndag, september 30, 2012
Glömde en bra grej
För två veckor sen testade jag Ruffie training. Det var typ det läskigaste och roligaste jag gjort på väldigt väldigt länge! Läskigt för att mitt x som skulle följt med mig bangade i sista sekund och jag då redan var på väg och mer eller mindre tvingade mig själv göra det trots att jag inte kände en kotte och aldrig brottats eller kört kampsport förut.
Ruffie är en helt ny träningsform uppfunnen av Musse Hasselvall och Ussama Aziz. Bara en sån sak, dom har UPPFUNNIT en ny träningsform. Givetvis inspirerad av brottning och kampsport men likväl! Tanken svindlar! Passen är upplagda i tre-fyra block, kommer inte ihåg exakt, och varje block är en fysövning och två kontaktövningar. Det låter kanske inte så jobbigt men det var det! Jag hade sån utmattningshuvudvärk efteråt att jag inte vet vad! Men det var väldigt kul och något jag varmt rekomenderar till dem som vill testa något nytt, gillar när det är lite tufft och inte är rädda för att ta i så att dom storknar! Man kör oftast i par så bäst är att hitta en hyfsat jämnlång, jämnstark partner men i annat fall får man kanske köra emot någon av instruktörerna. Ruffie training har en egen sida på Facebook, gå in och gilla för att få uppdateringar om träningspass och kostnader!
Ruffie är en helt ny träningsform uppfunnen av Musse Hasselvall och Ussama Aziz. Bara en sån sak, dom har UPPFUNNIT en ny träningsform. Givetvis inspirerad av brottning och kampsport men likväl! Tanken svindlar! Passen är upplagda i tre-fyra block, kommer inte ihåg exakt, och varje block är en fysövning och två kontaktövningar. Det låter kanske inte så jobbigt men det var det! Jag hade sån utmattningshuvudvärk efteråt att jag inte vet vad! Men det var väldigt kul och något jag varmt rekomenderar till dem som vill testa något nytt, gillar när det är lite tufft och inte är rädda för att ta i så att dom storknar! Man kör oftast i par så bäst är att hitta en hyfsat jämnlång, jämnstark partner men i annat fall får man kanske köra emot någon av instruktörerna. Ruffie training har en egen sida på Facebook, gå in och gilla för att få uppdateringar om träningspass och kostnader!
Söndag vecka 39
Bra saker
- Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter ( Pjäs med Klungan )
- Dox: Bully ( dokumentär, ligger bara kvar dagen ut)
Mindre bra saker
- Ängsliga vuxna människor så stressade av själva tanken att de kanske inte får någonstans när de ska lördagsfika att de paxar plats! Vad är det för fel på dessa individer? Blev dom tappade som barn? Paxande slutar man med efter högstadiet, det är inte värdigt en myndig person att befatta sig med såna här påhitt.
- Män(niskors) oförmåga att hantera avvisande. Som kvinna är det i vissa fall förenat med direkt livsfara att avvisa en man. Oförmågan att sätta ord på och kanalisera sina känslor av otillräcklighet och mindrevärdeskomplex får till följd att somliga hotar, förolämpar, ja tar till i stort sett vad som helst för att till att börja med få motsatt part att ändra sig, men sedan i någon logisk kullerbytta i hopp om att få dem att må lika dåligt som de själva gör förnedra dem genom att offentligt göra dem till åtlöje. Till exempel kalla berörd part för hora, slampa eller liknande.
- Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter ( Pjäs med Klungan )
- Dox: Bully ( dokumentär, ligger bara kvar dagen ut)
Mindre bra saker
- Ängsliga vuxna människor så stressade av själva tanken att de kanske inte får någonstans när de ska lördagsfika att de paxar plats! Vad är det för fel på dessa individer? Blev dom tappade som barn? Paxande slutar man med efter högstadiet, det är inte värdigt en myndig person att befatta sig med såna här påhitt.
- Män(niskors) oförmåga att hantera avvisande. Som kvinna är det i vissa fall förenat med direkt livsfara att avvisa en man. Oförmågan att sätta ord på och kanalisera sina känslor av otillräcklighet och mindrevärdeskomplex får till följd att somliga hotar, förolämpar, ja tar till i stort sett vad som helst för att till att börja med få motsatt part att ändra sig, men sedan i någon logisk kullerbytta i hopp om att få dem att må lika dåligt som de själva gör förnedra dem genom att offentligt göra dem till åtlöje. Till exempel kalla berörd part för hora, slampa eller liknande.
torsdag, augusti 23, 2012
Dagens tavla
 |
| Bild från Svt. |
tisdag, augusti 21, 2012
Dagens tips
Missa inte K Special om performancekonstnären Marina Abrahamovíc. Ligger på Svt Play i ytterligare 23 dagar.
söndag, augusti 19, 2012
Gräsligt Gallery Girls
I ett försök att rida på vågen av HBO-succén Girls kommer nu Bravo med den nya realityn "Gallery Girls". Men den som hade hoppats på att även här stöta på Marnie och hennes smått knepiga vänkrets hoppas fullkomligt förgäves.
Här finns inget av den uppriktighet, värme eller humor som gjorde Girls så speciellt, istället känns karaktärerna bitvis lite väl ansträngda i sina försök att ge intryck av att vara speciella. Vi har modellen som självklart näckar i första avsnittet, klär sig helt outrageous, och mest fiskar efter att hitta de replikar som kommer lyfta på flest ögonbryn, landsortstjejerna som armbågat sig fram i storstadsdjungeln sedan sena tonåren och redan vid 25 blivit fullfjädrade isdrottningar helt oförmögna att ta in hur nära vänner står inför en total psykos, och de rika bortskämda tjejerna som inget annat kan och vill än provocera alla i sin omgivning med hur de lever på pappas pengar.
Resultatet blir en osäker och velig blandning av MTV:s jätteframgång The City, den mindre lyckade Kell on earth, som följde pr-kvinnan Kelly Cutrone, och den numera nedlagda How to make it in America. Samtidigt som man saknar glamouren från The City är det till viss mån upplagt för lika mycket intriger och drama när tjejerna måste samsas om utrymmet i New Yorks gallerier.
Just castingen är seriens största problem. Samtidigt som det inte är svårt att hata överklasstjejen Liz Marguiles, lider serien av att inte ha en självklart sympatisk figur, den saknar i det avseendet värmen Whitney Port i viss mån bidrog med i The City, och det främst för att uppkomlingen Kerri Lisa inte har ens hälften av Whitneys utstrålning. Kerri är lik Port även i andra avseenden, som smått vilsen och uppenbart präglad av vissa mindrevärdeskomplex, men tycks å andra sidan vara full av ambitioner och övertygelse om att hon ska lyckas, och att se hur hon lyckas kanske i sig kan vara anledning nog att fortsätta titta för somliga.
Serien lär allteftersom säsongen fortskrider bjuda på konflikter och intriger, men knappast med samma underhållningsvärde som dem i Real housewives of New York eller Jerseylicious. Kombinationen av en illa castad, och där till krystad och ansträngd handling med framtvingade konflikter är långt ifrån fängslande.
Se: Om du desperat saknar The City.
Se istället: Real housewives of New York, Kell on Earth, eller varför inte damma av Power girls?
Läs också: http://www.newyorker.com/online/blogs/culture/2012/08/bravo-gallery-girls.html
Här finns inget av den uppriktighet, värme eller humor som gjorde Girls så speciellt, istället känns karaktärerna bitvis lite väl ansträngda i sina försök att ge intryck av att vara speciella. Vi har modellen som självklart näckar i första avsnittet, klär sig helt outrageous, och mest fiskar efter att hitta de replikar som kommer lyfta på flest ögonbryn, landsortstjejerna som armbågat sig fram i storstadsdjungeln sedan sena tonåren och redan vid 25 blivit fullfjädrade isdrottningar helt oförmögna att ta in hur nära vänner står inför en total psykos, och de rika bortskämda tjejerna som inget annat kan och vill än provocera alla i sin omgivning med hur de lever på pappas pengar.
Resultatet blir en osäker och velig blandning av MTV:s jätteframgång The City, den mindre lyckade Kell on earth, som följde pr-kvinnan Kelly Cutrone, och den numera nedlagda How to make it in America. Samtidigt som man saknar glamouren från The City är det till viss mån upplagt för lika mycket intriger och drama när tjejerna måste samsas om utrymmet i New Yorks gallerier.
Just castingen är seriens största problem. Samtidigt som det inte är svårt att hata överklasstjejen Liz Marguiles, lider serien av att inte ha en självklart sympatisk figur, den saknar i det avseendet värmen Whitney Port i viss mån bidrog med i The City, och det främst för att uppkomlingen Kerri Lisa inte har ens hälften av Whitneys utstrålning. Kerri är lik Port även i andra avseenden, som smått vilsen och uppenbart präglad av vissa mindrevärdeskomplex, men tycks å andra sidan vara full av ambitioner och övertygelse om att hon ska lyckas, och att se hur hon lyckas kanske i sig kan vara anledning nog att fortsätta titta för somliga.
Serien lär allteftersom säsongen fortskrider bjuda på konflikter och intriger, men knappast med samma underhållningsvärde som dem i Real housewives of New York eller Jerseylicious. Kombinationen av en illa castad, och där till krystad och ansträngd handling med framtvingade konflikter är långt ifrån fängslande.
Se: Om du desperat saknar The City.
Se istället: Real housewives of New York, Kell on Earth, eller varför inte damma av Power girls?
Läs också: http://www.newyorker.com/online/blogs/culture/2012/08/bravo-gallery-girls.html
lördag, augusti 18, 2012
Under mi sensi
Varje dag vaknar jag med förhoppning om att detta ska bli dagen då världen, männen, sakernas tillstånd, inte ska göra mig fullt så besviken. Denna vecka har inte varit någon höjdare i det avseendet. Bedrövelse har lagts till bedrövelse. Polisen i Sydafrika öppnade tidigare i veckan bland annat eld mot strejkande gruvarbetare och 18 människor uppgetts ha blivit dödade, bara för att nämna något.
Och i Sverige forstätter polisen lägga tid, energi och pengar på att fullkomligt godtyckligt utan egentlig saklig grund förfölja människor som lyssnar på en viss musikgenre, och till följd av detta besöker en festival.
Det känns tråkigt att jag ska behöva inleda den här texten med att understryka att jag själv aldrig har och förmodligen aldrig kommer nyttja några andra droger än alkohol och receptbelagd medicin. Men i och med att Rolf Sundqvist i artikeln jag länkar till själv säger att vi som lyssnar på reggae och dancehall har en "ganska liberal syn på droganvändning" så är det kanske på sin plats.
Och till viss mån har han rätt. Den svenska polisens inställning till droger är uråldrig och bygger på i vissa fall både gammal och felaktigt forskning. Fixeringen kring statistik och vad som är lagligt och inte är total. Man tycks oförmögen att kompromissa och visar inga som helst prov på flexibilitet.
Polisens arbete bygger på mängder med fördomar och förutfattade meningar om både reggaemusiken i sig själv, men också om dem som lyssnar på den och från polisens sida tycks man oförmögen att se hur detta påverkar gemene mans inställning till dem.
Uttalandet om att just reggaefans skulle ha "en ganska liberal syn på droganvändning" vittnar om att man från polisens sida inte tycks ha någon som helst verklighetsförankring. Det är inte bara reggaefans som har en ganska liberal syn på droganvändning år 2012, jag skulle säga att det gäller både unga och gamla som lyssnar på en salig blandning av musik. Faktum är att just kopplingen mellan synen på droganvändning och musikgenren är rätt vag, det handlar snarare mer om politisk och ideologisk övertygelse än något annat.
I takt med att informationen om droger, och deras såväl negativa som positiva effekter blivit lättare att få tag på, har också gemene mans inställning till droger förändrats, men detta tycks ha gått just Uppsala och Gävleborgs-polisen förbi fullkomligt. Istället klamrar man sig desperat fast vid en föreställning som bygger på fördomar och förutfattade meningar. Sett ur det perspektivet är det enligt mig inte särskilt förvånande att förtroendet för polisen i just dessa frågor är så låg men också möts med en viss misstänksamhet.
Lika mycket som just drogliberalismen som präglar viss reggae är ett uttryck för en politisk övertygelse, lika mycket är polisens arbete ett uttryck för en mångårig statlig propagandaapparat som måste få ifrågasättas, men just denna aspekt glöms ofta bort, och istället utnyttjas media som en megafon som springer polisväsendets ärenden för att vinna allmänhetens opinion. Det vore önskvärt om man från polisens sida i samma höga utsträckning ifrågasatte det faktum att alkohol är tillåtet, och inte undvek frågan bara för att alkoholen så länge varit både socialt och kulturellt accepterad.
Fixeringen kring innehav och bruk, och stämplandet av droganvändare som brottslingar och inte missbrukare är långt ifrån fruktsam. Med en närmast religiös övertygelse tycks det uttryckliga målet vara att gripa så många som möjligt, utan att i processen ta hänsyn till alla oskyldigt anklagade och misstänkliggjorda som inte bara får se sin integritet kränkt, utan också ger uttryck för en känsla av att vara övervakade och bevakade.
Festivalen i Furuviks uppskattas av parkens egen ledning besökas av 4000 besökare per dag, långt färre än exempelvis Peace & Love eller Summerburst. I det perspektivet blir den stora polisnärvaron en smula skrattretande och för tankarna till ett regelrätt övervakningssamhälle, inte till ett samhälle där polisen värnar om att vi människor ska känna oss trygga.
Sundqvist ger i artikeln en bild av att det är lätt att känna igen en narkotikapåverkad individ och i artikeln från Arbetarbladet nämner han att Uppsalapolisens arbetsmetoder och erfarenheter fått agera ledstjärna. Detta framstår som fullkomligt absurt då det finns flertalet vittnesmål om polisens godtycklighet i arbetet att försöka identifiera skyldiga. Människor som betalat flera hundratals kronor för att besöka en festival, och som sedan på grund av polisens okunskap och illa utförda arbete istället får sitta bort konserttid i en provisorisk förhörslokal.
Min kritik vänder sig dock inte bara emot polisen utan också emot media. Medias rapportering präglas i alldeles för hög utsträckning av förenkling och effektsökeri. Att som Arbetarbladet när festivalen nu äger rum skriva artikel efter artikel om just narkotika och polisens arbete, men inte ens i en mening röra vid musiken är inget annat än ett tragiskt misslyckande. Inte heller upplever jag att UNT följt upp de fall av misstänka brott som enligt polisens egen utsago ska ha ägt rum under tidigare festivaler med en utförlig rapport om fällande domar, vilket lätt kan göra att polisens uppgifter om antalet misstänkta och gripna tas för sanning trots att verkligheten kanske är en helt annan.
Och i Sverige forstätter polisen lägga tid, energi och pengar på att fullkomligt godtyckligt utan egentlig saklig grund förfölja människor som lyssnar på en viss musikgenre, och till följd av detta besöker en festival.
Det känns tråkigt att jag ska behöva inleda den här texten med att understryka att jag själv aldrig har och förmodligen aldrig kommer nyttja några andra droger än alkohol och receptbelagd medicin. Men i och med att Rolf Sundqvist i artikeln jag länkar till själv säger att vi som lyssnar på reggae och dancehall har en "ganska liberal syn på droganvändning" så är det kanske på sin plats.
Och till viss mån har han rätt. Den svenska polisens inställning till droger är uråldrig och bygger på i vissa fall både gammal och felaktigt forskning. Fixeringen kring statistik och vad som är lagligt och inte är total. Man tycks oförmögen att kompromissa och visar inga som helst prov på flexibilitet.
Polisens arbete bygger på mängder med fördomar och förutfattade meningar om både reggaemusiken i sig själv, men också om dem som lyssnar på den och från polisens sida tycks man oförmögen att se hur detta påverkar gemene mans inställning till dem.
Uttalandet om att just reggaefans skulle ha "en ganska liberal syn på droganvändning" vittnar om att man från polisens sida inte tycks ha någon som helst verklighetsförankring. Det är inte bara reggaefans som har en ganska liberal syn på droganvändning år 2012, jag skulle säga att det gäller både unga och gamla som lyssnar på en salig blandning av musik. Faktum är att just kopplingen mellan synen på droganvändning och musikgenren är rätt vag, det handlar snarare mer om politisk och ideologisk övertygelse än något annat.
I takt med att informationen om droger, och deras såväl negativa som positiva effekter blivit lättare att få tag på, har också gemene mans inställning till droger förändrats, men detta tycks ha gått just Uppsala och Gävleborgs-polisen förbi fullkomligt. Istället klamrar man sig desperat fast vid en föreställning som bygger på fördomar och förutfattade meningar. Sett ur det perspektivet är det enligt mig inte särskilt förvånande att förtroendet för polisen i just dessa frågor är så låg men också möts med en viss misstänksamhet.
Lika mycket som just drogliberalismen som präglar viss reggae är ett uttryck för en politisk övertygelse, lika mycket är polisens arbete ett uttryck för en mångårig statlig propagandaapparat som måste få ifrågasättas, men just denna aspekt glöms ofta bort, och istället utnyttjas media som en megafon som springer polisväsendets ärenden för att vinna allmänhetens opinion. Det vore önskvärt om man från polisens sida i samma höga utsträckning ifrågasatte det faktum att alkohol är tillåtet, och inte undvek frågan bara för att alkoholen så länge varit både socialt och kulturellt accepterad.
Fixeringen kring innehav och bruk, och stämplandet av droganvändare som brottslingar och inte missbrukare är långt ifrån fruktsam. Med en närmast religiös övertygelse tycks det uttryckliga målet vara att gripa så många som möjligt, utan att i processen ta hänsyn till alla oskyldigt anklagade och misstänkliggjorda som inte bara får se sin integritet kränkt, utan också ger uttryck för en känsla av att vara övervakade och bevakade.
Festivalen i Furuviks uppskattas av parkens egen ledning besökas av 4000 besökare per dag, långt färre än exempelvis Peace & Love eller Summerburst. I det perspektivet blir den stora polisnärvaron en smula skrattretande och för tankarna till ett regelrätt övervakningssamhälle, inte till ett samhälle där polisen värnar om att vi människor ska känna oss trygga.
Sundqvist ger i artikeln en bild av att det är lätt att känna igen en narkotikapåverkad individ och i artikeln från Arbetarbladet nämner han att Uppsalapolisens arbetsmetoder och erfarenheter fått agera ledstjärna. Detta framstår som fullkomligt absurt då det finns flertalet vittnesmål om polisens godtycklighet i arbetet att försöka identifiera skyldiga. Människor som betalat flera hundratals kronor för att besöka en festival, och som sedan på grund av polisens okunskap och illa utförda arbete istället får sitta bort konserttid i en provisorisk förhörslokal.
Min kritik vänder sig dock inte bara emot polisen utan också emot media. Medias rapportering präglas i alldeles för hög utsträckning av förenkling och effektsökeri. Att som Arbetarbladet när festivalen nu äger rum skriva artikel efter artikel om just narkotika och polisens arbete, men inte ens i en mening röra vid musiken är inget annat än ett tragiskt misslyckande. Inte heller upplever jag att UNT följt upp de fall av misstänka brott som enligt polisens egen utsago ska ha ägt rum under tidigare festivaler med en utförlig rapport om fällande domar, vilket lätt kan göra att polisens uppgifter om antalet misstänkta och gripna tas för sanning trots att verkligheten kanske är en helt annan.
fredag, augusti 17, 2012
Lite tips!
Gud vet varför ni besöker den här bloggen när jag uppdaterar så in i Norden sporadiskt men så lojala som ni är tänkte jag att jag väl ändå får bjuda till lite, även om jag känner på mig att ni är ute efter mer juicy stuff än vad jag nu kommer komma med.
Hursomhaver. Here goes.
Läs
http://www.feministisktperspektiv.se/2012/08/15/allt-som-raknas-prestationen/
Lyssna på
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=5148324
Kan rekomendera Ison, Klara Zimmergren, Rakel Chukri, Lotta Lundgren, John Guidetti, Ulf Ellervik, Jan Scherman och Marika Carlson. Har ni bara tid att lyssna på ett, lyssna på Isons, det är väl värt det. Bölade som ett litet barn.
Annars då? Well mest går jag och funderar på kvinnokampen. Om att våga bryta mönstret med utseendebekräftelse ( förmodligen inte ett riktigt ord), om bra och dåliga feminister, om vem som bestämmer vem som är en bra eller dålig feminst och på vilka grunder, och försöker formulera tankar kring detta. När jag är färdig, vilket en filosof som jag förhoppningsvis aldrig kommer bli, lär det väl landa här. Guuuuud vad tråkig jag är, well ja när man väl skaffat sig i en analys är den svår att göra sig av med. Allt är politik, ju förr man inser det, desto bättre.
Hursomhaver. Here goes.
Läs
http://www.feministisktperspektiv.se/2012/08/15/allt-som-raknas-prestationen/
Lyssna på
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=5148324
Kan rekomendera Ison, Klara Zimmergren, Rakel Chukri, Lotta Lundgren, John Guidetti, Ulf Ellervik, Jan Scherman och Marika Carlson. Har ni bara tid att lyssna på ett, lyssna på Isons, det är väl värt det. Bölade som ett litet barn.
Annars då? Well mest går jag och funderar på kvinnokampen. Om att våga bryta mönstret med utseendebekräftelse ( förmodligen inte ett riktigt ord), om bra och dåliga feminister, om vem som bestämmer vem som är en bra eller dålig feminst och på vilka grunder, och försöker formulera tankar kring detta. När jag är färdig, vilket en filosof som jag förhoppningsvis aldrig kommer bli, lär det väl landa här. Guuuuud vad tråkig jag är, well ja när man väl skaffat sig i en analys är den svår att göra sig av med. Allt är politik, ju förr man inser det, desto bättre.
onsdag, augusti 08, 2012
100 000 kronor, i mynt
Tydligen blev en bank i Töcksfors häromdagen rånad på 100 000 kronor, I MYNT! Detta kan vara veckans höjdpunt sett ur ett strikt humoristiskt perspektiv. Kommer ligga vaken och fnittra över detta hela resten av veckan. Resten av min vakna tid ämnar jag ägna åt efterforskningar kring vilka dessa ljushuvuden är som nu sitter och funtar på hur dom bäst ska tvätta 100 000 kronor. I mynt!
tisdag, juli 17, 2012
Inga blattar
Väl medveten om att många tvivlar på att skärmdumpen av Erik Reinfeldts facebook-profil verkligen är äkta vill jag ändå skriva om några saker jag reflekterade över när jag såg den.
Visst, han kan mycket väl ha blivit statuskapad av någon väl medveten om vilka konsekvenser det kan få om statsministerns son ger uttryck för främlingsfientliga åsikter. Men vad rör man sig i för kretsar om påståendet att en ungdomsfest utan blattar är att föredra, är att betrakta som ett kul skämt?
Som sjutton är man inget geni men som statsministerns son borde man inse att man är påpassad av media, och att det man säger och skriver kan få konsekvenser. Om han inte är medveten om detta är han särdeles pantad. Detta är väl egentligen det tyngst vägande argumentet för att det inte är han själv som skrivit detta, helt enkelt för att det för alla framstår som så absurt världsfrånvänt.
Å andra sidan kanske detta är hans försök till revolt. Väl medveten om konsekvenserna, i hopp om att jävlas riktigt ordentligt med pappa skriver han något som misstänkliggör inte bara honom själv, utan hans föräldrar. Dom har närt en liten sociopat vid sin barm.
Visst, han kan mycket väl ha blivit statuskapad av någon väl medveten om vilka konsekvenser det kan få om statsministerns son ger uttryck för främlingsfientliga åsikter. Men vad rör man sig i för kretsar om påståendet att en ungdomsfest utan blattar är att föredra, är att betrakta som ett kul skämt?
Som sjutton är man inget geni men som statsministerns son borde man inse att man är påpassad av media, och att det man säger och skriver kan få konsekvenser. Om han inte är medveten om detta är han särdeles pantad. Detta är väl egentligen det tyngst vägande argumentet för att det inte är han själv som skrivit detta, helt enkelt för att det för alla framstår som så absurt världsfrånvänt.
Å andra sidan kanske detta är hans försök till revolt. Väl medveten om konsekvenserna, i hopp om att jävlas riktigt ordentligt med pappa skriver han något som misstänkliggör inte bara honom själv, utan hans föräldrar. Dom har närt en liten sociopat vid sin barm.
tisdag, juni 19, 2012
Love & hiphop Atlanta
Har precis sett färdigt första avsnittet av Love & Hiphop Atlanta och är lite illa till mods. Samtidigt som jag genom hela programmet igenom satt och tyckte synd om de flesta av kvinnorna i serien, påminde jag mig själv om att dom säkert skrattar hela vägen till banken.
Men den påminnelsen är så tunn, så fattig, så obetydlig och klen när man ändå ser deras ilska, frustration och hjärtesorg. Nu kanske jag framstår som den mest lättmanipulerade människan på den här sidan norra halvklotet men det går inte att komma ifrån att de känsloregister som somliga av dessa kvinnor ger prov på ändå tar begåvade skådespelare ett helt yrkesliv att öva upp, och även om det säkert är en eller flera av dem som kan agera så tvivlar jag på att dom konsekvent kan agera, och agera så bra och övertygande.
Jag tycker bara det är så djupt tragiskt, men också ofattbart talande att det idag finns människor som är beredda att åsidosätta sitt mentala välbefinnande till förmån för att bli rik och berömd. Spelar ingen roll hur, rikedomen har blivit ett självändamål så hisnande stort att man tycks bli blind för vilken människa man förvandlats till i jakten på rikedomen.
Jag förstår att överlevnadsinstinkten är djupt mänsklig och påtaglig och att man säkert kan gå i terapi flera århundranden för de summor dessa kvinnor tjänar på att synas i serien men till vilket pris?
Men den påminnelsen är så tunn, så fattig, så obetydlig och klen när man ändå ser deras ilska, frustration och hjärtesorg. Nu kanske jag framstår som den mest lättmanipulerade människan på den här sidan norra halvklotet men det går inte att komma ifrån att de känsloregister som somliga av dessa kvinnor ger prov på ändå tar begåvade skådespelare ett helt yrkesliv att öva upp, och även om det säkert är en eller flera av dem som kan agera så tvivlar jag på att dom konsekvent kan agera, och agera så bra och övertygande.
Jag tycker bara det är så djupt tragiskt, men också ofattbart talande att det idag finns människor som är beredda att åsidosätta sitt mentala välbefinnande till förmån för att bli rik och berömd. Spelar ingen roll hur, rikedomen har blivit ett självändamål så hisnande stort att man tycks bli blind för vilken människa man förvandlats till i jakten på rikedomen.
Jag förstår att överlevnadsinstinkten är djupt mänsklig och påtaglig och att man säkert kan gå i terapi flera århundranden för de summor dessa kvinnor tjänar på att synas i serien men till vilket pris?
fredag, maj 11, 2012
Karibo activ
Till att börja med är jag lite besviken över att det är Karibon jag sitter på och inte Lynxen vi hade runt 89-90 för den skotern var min största kärlek. Jag älskade den skotern mer än livet självt. Jag var besatt av Lynx och att köra något kändes nästan jobbigt, kände mig som en svikare.
Sen kan jag tycka att jag ser lite för nöjd ut om man tar i beaktande att 1) skotern inte ens är igång 2) står still. Men ja. Kool redan då antar jag.
Notera också tvättbjörnssvansen på min vänstra ärm. Alltså. Ja. Kul.
torsdag, april 05, 2012
Ett rätt äckligt inlägg om kroppsbehåring och avföring
Stambyte. Ingen borde behöva gå igenom detta.
Vi har sex toaletter i två baracker ute på gården. Tre av dessa är det någon som lämnat bromsspår i. Bromsspår. Så här. Låt vara att det kanske är upptaget och du därför måste gå på en annan av toaletterna. Men det är det väldigt sällan. Endera är du till och med själv så äcklad av dina bromsspår att du därför väljer en annan toalett, eller så går du igång på tanken på hur äcklade vi andra kommer vara av dina smutsiga jävla äckliga bromsspår. För snälla söta rara, visst borde man väl ändå fatta att det allra smartaste är att gå på samma toa och inte sprida skiten (HÖHÖ) vidare till samtliga toaletter? För mig är detta helt självklart men inte för detta ljushuvud.
Må vara att det kan vara flera som lämnar bromsspår men det tvivlar jag starkt på. Och, om du har såna problem med din avföring tycker jag du ska söka profesionell hjälp. Eller i alla fall städa efter dig. MÄNNISKA!
Sen är det något annat ljushuvud som rakat gud vet vad inte en gång, utan upprepade gånger. Hur jag vet detta? Well, det är stopp i avloppet så efter att ha duschat i mindre än fem minuter står man med hårfyllt vatten upp till fotknölarna. Gud vad mysigt! SNÄLLA, i sex veckor kan man väl ändå gå orakad där nu denna individ rakar sig? ELLER? I synnerhet då det är stopp i avloppet. Eller raka sig över handfatet kanske?
Mmm. Två veckor till, sen får jag äntligen inviga min sprillans nya toa. Det kommer kännas helt ljuvligt.
Med det sagt. Glad påsk!
Vi har sex toaletter i två baracker ute på gården. Tre av dessa är det någon som lämnat bromsspår i. Bromsspår. Så här. Låt vara att det kanske är upptaget och du därför måste gå på en annan av toaletterna. Men det är det väldigt sällan. Endera är du till och med själv så äcklad av dina bromsspår att du därför väljer en annan toalett, eller så går du igång på tanken på hur äcklade vi andra kommer vara av dina smutsiga jävla äckliga bromsspår. För snälla söta rara, visst borde man väl ändå fatta att det allra smartaste är att gå på samma toa och inte sprida skiten (HÖHÖ) vidare till samtliga toaletter? För mig är detta helt självklart men inte för detta ljushuvud.
Må vara att det kan vara flera som lämnar bromsspår men det tvivlar jag starkt på. Och, om du har såna problem med din avföring tycker jag du ska söka profesionell hjälp. Eller i alla fall städa efter dig. MÄNNISKA!
Sen är det något annat ljushuvud som rakat gud vet vad inte en gång, utan upprepade gånger. Hur jag vet detta? Well, det är stopp i avloppet så efter att ha duschat i mindre än fem minuter står man med hårfyllt vatten upp till fotknölarna. Gud vad mysigt! SNÄLLA, i sex veckor kan man väl ändå gå orakad där nu denna individ rakar sig? ELLER? I synnerhet då det är stopp i avloppet. Eller raka sig över handfatet kanske?
Mmm. Två veckor till, sen får jag äntligen inviga min sprillans nya toa. Det kommer kännas helt ljuvligt.
Med det sagt. Glad påsk!
söndag, april 01, 2012
Det mest sanna jag läst på väldigt väldigt länge
" När någon dör saknar man också sig själv som man fick vara med just den personen."
lördag, mars 17, 2012
.....
Såhär ligger det till. Det finns en lowlife småkriminell haschtomte som har svårt att vara monogam. Eller. Monogam är för honom är en relativ term. I alla fall. Han har ett hittepånamn som inte är speciellt originellt. Men nu har han alltså lyckats förleda den här arma flickstackarn som tror att han är trogen mot henne till att också använda det här hitepånamnet så att det ska ge sken av att dom är "gifta". Biggest lol of the week säger jag.
Jag kan inte ens tycka synd om henne för det är det inte. Det vore synd om henne om han kunde get sin act together och sluta ljuga folk rakt upp i ansiktet, sluta försörja sig på brott och ta itu med sina mindrevärdeskomplex. Det vill säga om han var något att ha. Nu blir det mest pinsamt att hon är beredd att göra vad som helst för någon tio år äldre än henne själv som inte kommit längre än till sena tonåren känslomässigt. Jag förstår bara inte varför hon finner sig i det. Om hon bara är naiv eller om han fullkomligt lyckats manipulera henne upp i det blå och i så fall hur för så jävla smart är han trots allt inte.
Jag kan inte ens tycka synd om henne för det är det inte. Det vore synd om henne om han kunde get sin act together och sluta ljuga folk rakt upp i ansiktet, sluta försörja sig på brott och ta itu med sina mindrevärdeskomplex. Det vill säga om han var något att ha. Nu blir det mest pinsamt att hon är beredd att göra vad som helst för någon tio år äldre än henne själv som inte kommit längre än till sena tonåren känslomässigt. Jag förstår bara inte varför hon finner sig i det. Om hon bara är naiv eller om han fullkomligt lyckats manipulera henne upp i det blå och i så fall hur för så jävla smart är han trots allt inte.
tisdag, mars 13, 2012
....
Hur många gånger kan man gå in och läsa samma blogginlägg? Och varför i hela världen då? I synnerhet ett som är över två år gammalt? Och där det inte kommer publiceras fler kommentarer, för det vore väl den enda fullt rimliga anledningen? Och varför gör man det alltid på arbetstid? Varför när man en sådan besatthet för något jag författade? Är man besatt av min bländande stilistik? Beundrar man min språkkänsla? Om du känner dig träffad får du ju gärna upplysa mig för jag har ägnat lika mycket tid åt att förstå mig på dig som du ägnat åt att samma tid varje vardag gå in på min blogg och läsa samma inlägg. Om du nu ens bryr dig om att läsa några andra inlägg, för så vitt jag kan se är det endast detta inlägg som du är så extremt fäst vid. Cram.
måndag, mars 12, 2012
lördag, mars 10, 2012
Några sökordsfavoriter v. 10
Jag väljer att se detta som en fingervisning om allmäntillståndet i det här landet. På gott och ont.
- Meloskitfestivalen ( fyndigt om än lite bittert)
- Loser tant ( ingen tant är en loser, i så fall är hon en kärring)
- Kändisar "från Husby" ( förstår ingenting med "")
- Mina g-kupor ( you naughty naughty boy. Förstår öht inte poängen med selfshots men ni som håller på med sånt får gärna upplysa mig om var tjusningen ligger)
- Badvakt Duvbo ( nej han är badvakt på Tenstabadet han du tänker på)
- Godissnören ( när jag var liten och brorsans gudmor Eeva satt barnvakt åt oss åt vi oss sjuka på godissnören. Min grej var att knyta ihop ett stort stort nystan av snören och sen stoppa käften full)
- Schimpansröv ( don efter person I guess)
- Vackra kvinnor från Sydafrika ( ?)
- Finnar + "svåra att ta på allvar" ( det här är ju uppenbarligen ett skämt, finns det ett mer allvarligt folk än finnar? )
- Meloskitfestivalen ( fyndigt om än lite bittert)
- Loser tant ( ingen tant är en loser, i så fall är hon en kärring)
- Kändisar "från Husby" ( förstår ingenting med "")
- Mina g-kupor ( you naughty naughty boy. Förstår öht inte poängen med selfshots men ni som håller på med sånt får gärna upplysa mig om var tjusningen ligger)
- Badvakt Duvbo ( nej han är badvakt på Tenstabadet han du tänker på)
- Godissnören ( när jag var liten och brorsans gudmor Eeva satt barnvakt åt oss åt vi oss sjuka på godissnören. Min grej var att knyta ihop ett stort stort nystan av snören och sen stoppa käften full)
- Schimpansröv ( don efter person I guess)
- Vackra kvinnor från Sydafrika ( ?)
- Finnar + "svåra att ta på allvar" ( det här är ju uppenbarligen ett skämt, finns det ett mer allvarligt folk än finnar? )
tisdag, mars 06, 2012
Från stambytesland intet nytt
Jag blev sjuk. Allt damm. Haft alla rethostors mamma sedan i fredags men nu börjar den tack och lov gå över. Bara en attack idag! Och med attack menar jag en sån där man efteråt vill slita ut halsmandlar, svalg, rubbet för att det gör så ont, kliar så förbannat.
Mirakelmedicinen heter färsk riven ingefära i teet. När jag stod i kön på Hemköp idag fick jag gå före för att fick just den där attacken och gubben framför mig hade förbarmande sig över. Det kom dock som en chock för mig att han inte visste hur färsk ingefära ser ut så jag tar på mig ansvaret att lära i alla fall alla mina fem läsare det då jag kan tycka att det hör till allmänbildningen.
Har ni sett den där reklamen i tunnelbanan, "Viljan att vara vacker är naturlig"? Well den håller på att ta livet av mig. Fy fan jag blir så jävla illamående. Seriöst, skönhet är högst subjektivt och inlärt, om det nu är naturligt hur kommer det sig i så fall att alla människor, främst kvinnor, eftersträvar samma ideal? Som dessutom kan skilja sig avsevärt från deras egna grundförutsättningar? Dettta är bara kvinnoföraktande jävla bullshit som går patriarkatets ärenden. Ja, jag har pms. Hejdå.
Mirakelmedicinen heter färsk riven ingefära i teet. När jag stod i kön på Hemköp idag fick jag gå före för att fick just den där attacken och gubben framför mig hade förbarmande sig över. Det kom dock som en chock för mig att han inte visste hur färsk ingefära ser ut så jag tar på mig ansvaret att lära i alla fall alla mina fem läsare det då jag kan tycka att det hör till allmänbildningen.
onsdag, februari 29, 2012
Långsinthet
Jag är ganska långsint av mig. Inte så att jag inte ger människor andra chanser, men det är att jag gjort det och folk kastat bort dem som gjort att jag kanske är ännu hårdare mot folk jag borde ge någon typ av dispens. Som den här killen. Jag har helt glömt bort vad det är vi är osams om, och varför det är så viktigt för mig. Faktum är att vi pratat som hastigast ett par gånger men varje gång har jag tagit upp hur obehagligt det är att han ens söker kontat med mig med tanke på hur illa han behandlat mig. Så igår när jag såg honom gjorde jag det som kändes mest rätt, det vill säga ignorerade honom fullständigt.
Det skulle inte vara så svårt om det inte vore för att en av mina bästa kompisar är en av hans bäst kompisar. Det skulle väl vara anledning nog att för mig också be the bigger person och bara lägga ner hela grejen men det har blivit en principfråga.
Min kompis berättade hursomhelst att denna man blivit helt personlighetsförändrad och har stora minnesluckor. Eller ja han är väl personlighetsförändrad för att han har minnesluckor, om man säger så. Och där och då när min kompis berättade detta kände jag att det borde finnas gränser även för mig. Hur hård jag är mot människor, hur länge jag ska gå omkring och ens tänka på detta, i den mån jag nu gör det. I synnerhet eftersom han förmodligen inte kommer ihåg ett jota.
Men så frågade jag min kompis om en annan gemensam bekant och huruvida de har någon kontakt. Själv har jag brutit kontakten med denna människa för att hen alltid bangar i sista sekund och sen inte går att få tag på. Sånt är jobbigt när man ägnat två timmar åt att göra sig i ordning i tron att man ska göra en helkväll på stan. Men min kompis är om möjligt ännu värre än jag är. För han går omkring och är uppriktigt sur över något som hände för fem år sen. FEM ÅR SEN! Nog för att jag är långsint men inte så långsint.
Det skulle inte vara så svårt om det inte vore för att en av mina bästa kompisar är en av hans bäst kompisar. Det skulle väl vara anledning nog att för mig också be the bigger person och bara lägga ner hela grejen men det har blivit en principfråga.
Min kompis berättade hursomhelst att denna man blivit helt personlighetsförändrad och har stora minnesluckor. Eller ja han är väl personlighetsförändrad för att han har minnesluckor, om man säger så. Och där och då när min kompis berättade detta kände jag att det borde finnas gränser även för mig. Hur hård jag är mot människor, hur länge jag ska gå omkring och ens tänka på detta, i den mån jag nu gör det. I synnerhet eftersom han förmodligen inte kommer ihåg ett jota.
Men så frågade jag min kompis om en annan gemensam bekant och huruvida de har någon kontakt. Själv har jag brutit kontakten med denna människa för att hen alltid bangar i sista sekund och sen inte går att få tag på. Sånt är jobbigt när man ägnat två timmar åt att göra sig i ordning i tron att man ska göra en helkväll på stan. Men min kompis är om möjligt ännu värre än jag är. För han går omkring och är uppriktigt sur över något som hände för fem år sen. FEM ÅR SEN! Nog för att jag är långsint men inte så långsint.
tisdag, februari 28, 2012
.....
Å andra sidan tror jag inte en själ lägger märke till eller lägger på minnet vad jag har på mig, så intressant är jag väl ändå inte, även om jag ibland önskar jag var det. Jag har en en annan outfit men ni vet hur det story goes, kan inte gå till samma ställe i en outfit jag redan har haft där. Jag vet, borde söka hjälp för mitt kontrollbehov.
Att genomgå ett stambyte är som att vara på Hultsfred anno -99 i sex veckor men det är inte lika lång kö till duschen. Och då är jag bara inne på andra dagen. Jag har redan insett att jag borde handlat plastglas och tallrikar för att få så lite disk som möjligt, och att jag gör bäst i att städa på fredagar för då får jag i alla fall två dagar med ett rent hus. Duschen på gården är som en bastu, noll och ingen ventilation och man förväntas ta med sig sin egen toarulle VARJE GÅNG. Jag lämnade dock en nu så vi får väl se om den är kvar imorgon.
Creepet som kallade mig för själsfrände, som jag sedan kallade för creep, har fortsatt messa och ringa och undrade i det senaste vad det var som var creepy. Saknar alltså också totalt förmåga att reflektera över sitt eget agerande.
måndag, februari 27, 2012
Tjatsex
Apropå detta med tunnelbaneraggande. Tjatsex. Hur jävla sexigt är det? Jag förstår ej. Speciellt inte detta "Men schyssta!" Ehhhhh, bara för din skull? Vilken jävla världsfrånvänd patriarkal planet kommer du från när du 1) inte klarar av att bli avvisad 2) inte tolererar / accepterar ett nej ? Och sen detta, frågan varför? Ba men herreminjävla gud jag hoppar framför ett tåg nu om du inte slutar upp med dessa dumheter, jag behöver inte motivera varför jag inte vill ligga med dig, varför i hela världen tror du det? Det är både extremt självupptaget och väldigt självdestruktivt. Kanske att en gång på en miljon som man frågar av intresse för att se vad man kan förbättra ( as if) men oftast vill man ju bara kräla i stoftet av "du är ful/tjock/smal/för ung/för gammal/ för kort" för avvisandet i sig är så jävla smärtsam att man behöver något annat att tänka på som svider minst lika mycket. Och sen utifrån det så använder man vad motsatt part än må säga emot den "ba men du är ju lika tjock" "du vet inte hur gammal jag är" and so on and so on and so on.
Men så desperationen, den är ju nästan lite sorglig. Ba enda sättet för dig att få sex är att försöka tjata dig till det. Fräscht, verkligen.
Men så desperationen, den är ju nästan lite sorglig. Ba enda sättet för dig att få sex är att försöka tjata dig till det. Fräscht, verkligen.
En annan grej jag inte förstår
Män(niskor) som inte reflekterar över hur kvävande dom framstår om/när dom kallar en för själsfrände efter att man messat på sin höjd tre fyra gånger. Jag skämtar inte.
Saker jag inte förstår
Att män(niskor) framgångsrikt raggar i tunnelbanan klockan halv fyra natten till söndag en löningshelg. Vad hände med survival of the fittest?
Att människor inte kan komma en mer originell komplimang än "Du är i alla fall äckligt snygg".
Att det finns män, okej pojkar, så självdestruktiva och med så dåligt självförtroende att de inte kan stanna kvar i känslan av inre tillfredställelse över vilken donna de lyckats erövra, utan istället ingående förhör henne om hennes kontakter med hans vänner. Inte bara framstår han som obeskrivligt osäker som tror han kan komma över information han sen kan använda emot dem ( och / eller henne), kul att som tjej bli stämplad som vandringspokal. Inte. Sök hjälp för ert hora/madonnakomplex, please!
Att människor inte kan komma en mer originell komplimang än "Du är i alla fall äckligt snygg".
Att det finns män, okej pojkar, så självdestruktiva och med så dåligt självförtroende att de inte kan stanna kvar i känslan av inre tillfredställelse över vilken donna de lyckats erövra, utan istället ingående förhör henne om hennes kontakter med hans vänner. Inte bara framstår han som obeskrivligt osäker som tror han kan komma över information han sen kan använda emot dem ( och / eller henne), kul att som tjej bli stämplad som vandringspokal. Inte. Sök hjälp för ert hora/madonnakomplex, please!
söndag, februari 26, 2012
...
Människor underskattar mig gång på gång. Det börjar bli en smula skrattretande faktiskt. Jag är ändå tacksam att jag själv är smart nog att kunna genomskåda dem, men det är inte som om jag alltid kunnat det, faktum är att den livserfarenheten som gjort mig så beräknande gärna är en erfarenhet jag skulle vilja vara utan. Det är trots allt inget annat än en självförsvarsmekanism. I den bästa av världar skulle jag inte behöva vara så här paranoid, jag skulle inte hela tiden tro att människor var ute efter att jävlas med mig, efter att såra mig, skada mig.
Tack och lov överraskar ju folk mig positivt lika ofta om inte oftare men att ständigt bli påmind om världens efterblivenhet, det tar på krafterna.
Tack och lov överraskar ju folk mig positivt lika ofta om inte oftare men att ständigt bli påmind om världens efterblivenhet, det tar på krafterna.
torsdag, februari 09, 2012
Smash! House of Lies! Jag är Zlatan!
Jag gör efterlängtad comeback ( har alltid velat använda det uttrycket) för att meddela att ni absolut MÅSTE kolla på Smash. MÅSTE. Om inte nu så när det börjar sändas på Tv 3 senare i vår. Jag är ingen musikalbrud ( lägger ingen värdering i det ordet eller jo det gör jag visst) men detta var verkligen helt makalöst bra. Som att kolla på en film som är en serie.
När jag ändå för en gångs skull uppdaterar kan jag också tipsa om House of Lies. Det är som en blandning av Californication, Entourage och en mer barnförbjuden Up in the air. Första avsnittet är väldigt publikfriande och effektsökande, men efter tredje avsnittet lossnar det, och vid det laget är man redan fast.
Sen håller jag som bäst på att läsa "Jag är Zlatan". Borde vara obligatorisk läsning för alla som jobbar inom skolan, med barn och ungdomar, politiker och socialarbetare. Har åtta kapitel kvar men jag försöker dra ut på det i det längsta för jag vill inte det ska ta slut för snabbt. Kommer nog ha anledning att återkomma till den.
När jag ändå för en gångs skull uppdaterar kan jag också tipsa om House of Lies. Det är som en blandning av Californication, Entourage och en mer barnförbjuden Up in the air. Första avsnittet är väldigt publikfriande och effektsökande, men efter tredje avsnittet lossnar det, och vid det laget är man redan fast.
Sen håller jag som bäst på att läsa "Jag är Zlatan". Borde vara obligatorisk läsning för alla som jobbar inom skolan, med barn och ungdomar, politiker och socialarbetare. Har åtta kapitel kvar men jag försöker dra ut på det i det längsta för jag vill inte det ska ta slut för snabbt. Kommer nog ha anledning att återkomma till den.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)