Rodeo har bytt typsnitt och jag mår typ illa. Tidningen ser nu bitvis ut som ett sämre sortens reklamblad, och det är outhärdligt. Gott är dock att de texter som äger någon som helst relevans eller vikt för mig fortfarande går att läsa utan att ögongen tåras av smärta. Som då CRFN:s tv-krönika. Faktum är att hennes krönika är något av det bästa jag läst på hela året och gör mig på samma gång illa till mods, och hoppfull. I en text inte längre än nödvändit ger CRFN prov på exakt den typ av kritik jag själv försöker lära mig formulera. lika träffande, analytisk, träffsäker. Just för att hon gör det så bra så inser jag också hur svårt det är. Ni hittar krönikan på sidan 57.