Jag lär väl inte vara den första som säger det men Argentina är det nya Brasilien. Och jag har ändå bara sett en match som slutade 0-0, där några stjärnspelare inte ens beträdde planen. Men bara spelet de ändå visade prov på var underhållande, temporikt och roligt. Det var oväntat och spännande. Kort sagt allt det som Brasilien inte är. Brasilien har nästan bara haft tur. Men det är ju alltid det bättre laget som har tur. Spanien spelar också roligt och vågat med ett försvar som anfaller lika mycket som försvarar. Det enda som grusar Argentinas eventuella vinstchanser är min osäkerhet kring om målvakten är av den sort som räddar de straffar som artister av rang kan åstadkomma.

Elfenbenskusten har inte levt upp till mina förväntningar men jag har heller inte sett dem spela en hel match. Till deras försvar kan man dock säga att motståndet inte heller varit det lättaste. Förhoppningsvis kan de dra nytta av erfarenheten och komma tillbaka till nästa mästerskap och prestera något bättre.

Inte har jag heller sett alla spaniens matcher. Det sörjer jag verkligen. För laget sitter med en av vårt tids blivande stjärnor på bänken. Ordinarie i Arsenals startelva har Cesc Fabregas fått följa matcherna vid sidan av planen bara för att bli inbytt i slutminuterna. Men Fabregas är ett sådant unikum som spelare att han förtjänar en alldeles egen liten bloggtext så den karamellen tänker jag suga på ett tag till.