Jag antar att jag igår lyckades så väl bekräfta fördomarna om att tjejer bara tittar på fotboll av en anledning, som en förevändning att spana på vältränade killar, som sticka hål på den samma.

Först då jag givetvis inte kunde låta bli att erkänna att jag de facto är svag för så väl Cannavaro som Del Piero då jag fick den alltid lika proovcerande frågan om jag verkligen var intresserad av fotbollen eller om det inte fanns andra skäl för mitt intresse. Och jag är inte den som orkar låtsas om att jag är någon annan bara för att inte låta dem få rätt. För rätt får de ändå inte då det ju faktiskt alltid visar sig att jag är rätt välinsatt. Apropå att jag ville förstöra min kompis förfest genom att se italienarna spöa USA ( vilket jag vet att de inte gjorde).

Mot slutet av kvällen när jag var på hemväg träffade jag en bekant och började så klart prata om det enda som alla pratar om, och framförallt pratar om att det inte längre orkar prata om. Korta analyser av Italien och Brasilien följdes av en på Portugal som ju gjorde två mål i senaste match, till skillnad från bara ett i den förra. Det andra på en fast situation,märk väl. Men när jag började rabbla alla de spelare som Portugal hyser och sa namn på namn så blev min bekantes bekante så förvånad att han inte trodde sina egna ögon och spontant fick ur sig ett frieri. Detta efter att jag fått försäkra den samme om att jag faktiskt var uppriktigt intresserad, vilket väl mina kunskaper om Portugal borde ha varit förevisning nog om. Men med det lyckades jag väl också sticka hål på samma fördom jag tidigare med flit bekfräftat och med det lyckats återerövra min värdighet.

På festen blev jag dock till en början sittande själv framför tv:n men till andra halvlek hade festen förflyttats från balkongen till vardagsrummet. Alla utom festarrangören själv satt ivrigt och hejade på bägge lagen om vartannat. Det var någonstans där som en av de andra festdeltagarna fällde den så klockrena kommentaren om att detta skulle vara de bästa fotbollsspelarna i världen och hur de inte levde upp till de färväntningar, i mina ögon helt berättigade, som vi alla har. Eller som hon sa, tjänar man som dom ska man fan kunna trolla med bollen. Då vill man se dem göra en klackspark bakom ryggen som sedan seglar upp bakom rygg och tillbaka fram på fötterna. Eller något liknande. Och det var så träffande för hur jag kännt de senaste dagarna. Ju mer jag tänkt på det. För spelet i VM har kanske inte till fullo kännetecknats av allt snack om det vackra spelet.

Spelare som Ronaldinho, Zlatan och Christian Ronaldo förstör för sig själv så väl som för alla andra på planen när de utanför den gör saker med den där runda saken som de inte ännu kunnat visa prov på. Tills då den där helt sjukt kaxiga lilla klacken kom från Ronaldinho till Carlos i matchen mot Australien. Så det är väl på gång.

Jag förstår att det är enklare att spela vackert vid sidan om planen än på den. Faktum är väl att det är där man har tid och plats att göra det. Men med alla dessa konster höjs också förväntningarna på vad spelarna kan uträtta planen. Och när det bara blir passningsspel, om ett väl så tajt sådant, eller för den delen varannat mål görs på en fast situation blir vi som åskådare bara mer och mer besvikna.