lördag, maj 28, 2011

Om misstro

Ni vet det där att man attraherar det man tänker och att det just därför är viktigt att inte tänka negativt. Att om man tänker att man inte vill något så kommer det bli så för att man skickar ut energier som attraherar det och så blir det så ändå? Och att man istället ska fokusera på vad man vill ska hända, för då kommer det bli så?

Well, jag tror kanske på det lite lite lite lite. Och min irritation över folk som misstror allt och alla för att något någon gång för länge länge sen har gått snett, ja den är outtömlig. Människor som när de beställer på restaurang och vill ha specialkost inte kan hålla sig från att dra upp hundra historier om hur de trots att de sagt till om specialkost ändå inte fått det. Om människor som en gång råkat ut för att en väska försvunnit när de varit ut och rest vid bagageinlämningen förmanar personalen om att väskan denna gång absolut inte får komma bort. Att det likväl blir så har de ju bara sig själva att skylla för. Den här misstron är inte bara respektlös, den bygger på en bristande tillit till sina medmänniskor. Man tillåter inte sig själv att lita på andra, för det skulle innebära att man förlorar kontrollen.

Det är gäller inte bara matriella grejer, det gäller förhållanden också. Om du går omkring i villfarelsen att alla män är svin, att det inte går att lite på kvinnor, då kommer inte världen verka på något annat sätt än att försöka bevisa att du har rätt. Och i och med att du är så fast i den här föreställningen så ger du inte heller dig själv möjligheten att tro något annat, du är bara ute efter att hitta bevis som styrker din tes. Du är helt blind, totalt oförmögen att ta in att det visst finns män som är helt underbara, att kvinnor visst går att lita på, så fast är du i din övertygelse.

Jag tycker det är tragiskt, sorgligt, deprimerande. Det är som om dessa människor inte tror att de förtjänar att vara lyckliga, för så fort dom är det börjar de leta fel och brister.

Jag må vara naiv, men det är en skillnad mellan att misstro alla man möter, och vara sunt skeptisk. Hur ska du vinna någons tillit om du själv inte vågar lita på någon?

2 kommentarer:

Trollgubben sa...

Kloka och sanna ord.. Hör själv till dom som tror på sånt du skriver om, men är ändå den största bland skeptikerna.. märkligt men så e det! :)
Väl mött//Trollgubben

Kenneth sa...

Hej Kokko,
Jag tycker att det du skriver är relevant i livet. I min värd så beror min tillit till andra på bristen på tillit till mig själv och min egen person. Då jag söker bekreftelse utifrån och för det jag gör så är vägen till att älska mig själv lång. Jag är också medveten om att så länge jag inte tror på att jag har någon chans på henne så har jag nog inte det heller. nu blev det mycket ord En sak som jag funderar över är, om jag känner en attraktion till en kvinna har hon något liknande för mej då och det jag tänker på är i snabba möten, som i andra relationer? Kram i livet å kärlek från Kenneth