Lägesrapport

Å ena sidan kan jag känna att jag försummar er arma åtta själar som inte tycks förstå eller orka med rss, som tappert tittar in här dagligen men å andra sidan finns det en anledning till att jag inte längre spyr fullt lika mycket galla. Folk tycks inte förstå eller ens det minsta kunna plocka upp på med vilken hjärtlighet jag ändå delar mer mig av mina bittraste stunder, utan tror på allvar att jag är en sur sugga som inget annat gör än sitter hemma på min kammare och tjurar.

Därför är det stundtals väldigt tyst här. Sen kan jag tycka att det finns en poäng med att jobba lite på kvalitén och inte bara spy ur sig en massa oredigerad dynga. Visst att vissa saker behöver sägas, men är det verkligen jag som måste säga dem? Och när jag sen beslutar mig för att säga dem, hur ska jag bäst föra fram mina åsikter? Det är sånt jag istället grubblar över. Vissa kanske skulle kalla det självcensur, men när jag censurerar mig själv handlar det inte om mig, det handlar om att jag av erfarenhet vet att somliga som läser denna blogg läser in en herrans massa saker och tror allt handlar om dem hela tiden. Det gör det inte. Det handlar om mig. Jag kan vara frispråkig och rättfram, och är det för det mesta, men jag har med tiden lärt mig att min frispråkighet kan bli lite för mycket för somliga. Det säger mer om dem än om mig. Jag samlar styrka för att verkligen våga vara jag i alla avseenden utan att behöva tänka på konsekvenserna, eller tänka på konsekvenserna men ändå våga ta bladet från munnen.

På Newsmill debatteras på allvar huruvida Nyheter 24 glamouriserar anorexi, och Leone Milton skriver högtravande om hur journalistik kommer med någon typ av ansvar.
Ansvar? Jag förstår inte frågan. Anorexi förekommer hos somliga människor. Vem som är sjuk är helt omöjligt för gemene man att avgöra, så hur Milton lyckas göra det är för mig en gåta. Ännu mer pinsamt är det ju att hon använder den sedan ganska länge utskällda och utskrattade BMI-metoden för att avgöra om Nyheter 24s artikel har någon typ av bäring. BMI är ett jävla hokuspokus och Leone Milton borde veta det. Det säger inget och nada om hur någon är byggd, eller vilken kroppssammansättning en människa har. Det är med andra ord rätt missvisande som rättesnöre. Undernärd? Underviktig? Menar Milton att Nyheter 24 inte borde skriva om kändisar överhuvudtaget, inte skriva vad de väger, hur de lyckas hålla sig så smala, eller är det sättet Blanco väljer att skriva om det som provocerar henne? Detta går mig totalt förbi. Människor som Leone Milton har noll och ingen insikt i vad som krävs för att hålla vikten, och inte heller vilket jobb det är att komma i form. Så fort man tränar mer än fem gånger i veckan är man enligt Milton extrem och träningsnarkoman. Även om Blanco i sin artikel spetsat till det tycker jag det är bra att hon skriver hur mycket de väger, deras BMI och hur de håller sig smala. Förhoppningsvis gör detta att människor förstår att inget kommer gratis, vilket tycks vara vad somliga inbillar sig. Förhoppningsvis startar det också en tankeprocess i stil med frågor om hur mycket tid och energi, vilken typ av uppoffringar, de är beredd att göra för att själva komma i form eller vara smala. Nej det är inte hälsosamt att leva på kaffe och cigg, men att somliga människor inte tycks förstå det är och kommer aldrig bli Nyheter 24s problem.


Vidare till något viktigare.
Bamsegate. Jag förstår inte varför människor fortsätter leva i den naiva villfarelsen att det finns goda företag i denna värld, när man bara behöver slå upp vilken tidning som helst för att inse att det enda som spelar roll i dessa tider är att tjäna pengar. Jag är inte ett dugg förvånad över att Bamses förlag säljer ut hans, och hans skapare ideal för att i samma veva sprida ut propaganda om svensk asylpolitik. Det som dock upprör mig är att Migrationsverket utnyttjar Bamse, och det förvånar mig att inte fler kritiserar dem. Migrationsverket borde passa sig väldigt noga för att försöka skönskriva sin verksamhet på det sätt som man gjort i detta fall. Det äcklar mig så jag nästan vill spy upp min lunchfoccacia.

Vad gäller DSK är det tragiskt vilken jävla cirkus detta skapat. Även det äcklar mig. Men jag tycker istället ni ska läsa vad Maja Bredberg skrivit.


Nuri Kino har skrivit en bok om Milan Sevo. Denna bok kommer nu de kommande två veckorna valsas runt runt runt i alla tillgängliga mediakanaler. P1 har ljudupptagningar på hur någon som påstås vara kungens vän ska ha försökt övertala någon yrkeskriminell att hota en bordellägare på grund av bilder på kungen. Också i City kan man läsa om denna bok. Det utdrag av boken som fanns i City men som jag ej hittat online var enligt mig inte särskilt bra. Tänker ändå läsa boken vad det lider men har inte några större förhoppningar.

Jag tycker mig skönja en romantisering av brottslighet vad gäller hanterandet av denna bok. P1 påar sitt inslag med ord som "undre världen", i City använder man "gangsterkung". Varför? Att döma av Kinos bok har Sevo lämnat brottsligheten bakom sig, och det vore då mer lämpligt att beskriva honom som affärsman och före detta ledare för ett kriminellt nätverk. Om det nu är det han är. Bara man kommer ifrån dessa romantiserande omskrivningar som bidrar till mytbildningen.