Den nya människan

Okej att filmen egentligen inte kan vara uppbyggt på så många olika sätt, utan att de flesta följer ungefär samma dramturgiska modell. Men varför är det så att vissa filmer, och då just filmer som ska skildrar kvinnors utsatthet så väl idag som i historien, väljer att kopiera varandra på ett sätt som får dem att lika väl kunna vara en och samma?

Magdalenasystrarna är en svart och mycket tragisk film om tre kvinnor med ett gemensamt. De döms av samhället, på grund av sin lättfothet, ut som skökor och samlas därför i ett kloster där de får arbeta sig till förlåtelse. Där sysselsätts de med att tvätta lakan och textilier åt byn som ligger i anslutning till klostret. Filmen är gripande och väldigt tragisk. Men den har också kommit att fungera som inspiration till Den nya människan. Oavsett om det är medvetet eller inte har de bägge filmerna väldigt mycket gemensamt, och då inte bara ämnet, utan också rent dramturgiskt. Men där den första filmen verkligen känns angelägen blir den andra inte alls det, utan känns snarare som något av en axelryckning. Berättandet sätter sig inte, på ett som att Gertruds öde skulle angå mig. Och Maria Lundkvists sätt att agera på håller sig till den form av sätt som vi har blivit vana att se henne på. Gestiken och kroppspråket är nästintill identiskt med det hon visar i Den bästa av mödrar. Samma typ av roll spelad på ett alltför välbekant sätt.