Vara rätt

Kristian von Seth och Nicole Rosvall har undersökt varför folk letar sig till Stureplan för att där få köa i timtals, bli dåligt bemött och dessutom tvingas betala absurda summor för det.

Jag är inte ett dugg förvånad över deras slutsats, nämligen att människor går till Stureplan just för möjligheten att bli utvald, av förhoppningen att kanske kännas uppmärksammad och bekräftad. Men det är bara så sorgligt.

Jag vill gärna skylla på jantelagen. Hur utseendefixeringen, konsumtionshetsen och jantelagen tillsammans skapat ett monster och försatt oss alla i en galen grupppsykos som tycks vara omöjlig att bryta. Att människor för det första ens överväger tanken att gå till ett ställe där inte säkert kommer komma in, där urvalsprocessen för om de får göra det är godtycklig och mer eller mindre fascistisk, men sen när de kommer in går igång på att det står kvar minst 100 pers utanför de där repen som aldrig får komma in i värmen. Det är inte bara djupt olyckligt, det är väldigt skrämmande och närmast frånstötande att tänka på. Vad är det för typ av samhälle vi har skapat om människor går ut och roar sig och roas av att andra inte får roa sig? Som njuter av det? Där en del av nöjet är just den insikten.

Någonstans längs vägen krockar ju jante med en extremt överdriven fixering vid jaget. En självupptagenhet som bottnar i en känsla av mindrevärde, där man inte är om man inte syns, bekräftas och uppmärksammas, och det av helt rätt anledningar. Genom att vara snygg, ha rätt kläder, stil och sätt. Vara rätt. I och med det får man en bekräftelse på att man har rätt att existera, ett existensberättigande, man får också ett godkännande som handlar om att man hör hemma. Man har rätt att finnas för att man är rätt.