Maxtaxa schmaxtaxa

Idag skriver Fridah Jönsson i sin krönika Metro om hur dyrt det är att ta studenten, som om det undgått någon. Och som en lösning på detta vill hon införa en regel för hur mycket sudenten ska få kosta, precis som med skolresor och utflykter.

Om det är något som retar mig är det välmenande skit som det här. Ja, det finns vissa grejer med studenten som är ofrånkomliga. Som klänning, bal, flak, skiva och mottagning. Men. Valet ligger ändå i sista hand på personen. Att reglera hur mycket det får kosta blir därför fullkomligt absurt. Det kostar aldrig mer än vad man tillåter det. Ingen tvingar Frida att gå på varenda skiva, varenda mottagning, köpa tio klänningar, eller ens en särskilt dyr enda sådan. Hon har fortfarande valmöjligheten att välja bort en herrans massa saker, och att då istället föreslå en regel för att slippa, det är bara så urbota fånigt.

Regler gör det så väldigt mycket enklare för folk att säga nej, avböja, och det är patetiskt. Hur är det ens möjligt att en vuxen människa måste ha en regel att luta sig emot för att inte föras med i yran? Hur? Det är som om vi alla blivit barn och stat och kommun blivit våra överbeskyddande föräldrar. Istället för att ta mod till sig att våga säga ifrån och inte vara en del av köphetsen kring studenten ropar man på en regel, vilket bara skulle betyda att ännu fler blev lidande. Hur mycket man väljer att lägga på studenten borde vara helt upp till var och en. Ingen står med en skarpladdad pistol och tvingar Frida, eller någon annan student för den delen, att haka på shoppingtåget. Frida har misstagit stressen för ett osynligt tvång, och istället för att gå sin egen väg, förväntar hon sig att någon annan ska trampa upp den åt henne.