Ronnie och Sam

I brist på annat att formulera några vettiga tankar kring tänkte jag filosofera lite kring senaste avsnittet av Jersey Shore.

Jag vill börja med att understryka att det senaste avsnittet mer än något annat har fått mig att börja ifrågasätta hur mycket av innehållet i serien som verkligen är autentiskt och hur mycket som är iscensatt. Alla som sett avsnittet vet vad jag syftar på. Nog för att Ronnie har problem med att kontrollera sin ilska, men att som han gjorde i denna episod, alltså slänga ut och ha sönder alla Sams grejer, kändes en smula överdrivet.

Serien, eller MTVs jakt på profit på bekostnad av de här människornas välbefinnande börjar lämna en mycket bitter eftersmak hos mig. Att Sam inte är mentalt stabil står ganska tydligt för vem som helst som ens sett ett halvt avsnitt. Hon kanske skrattar hela vägen till banken, men till vilket pris? Att hon kanske hade sina problem och var lite trasig redan innan hela denna karusell startade är rätt ointressant, det som är viktigt att poängtera är hur MTV väljer att utnyttja detta.

Fram till nu har det emellanåt blivit bra tv, och vänskapsrelationen mellan Snookie och Jwow är bedårande och borde fungera som ett gott föredöme för alla, men tragiken börjar bli alltför påtaglig, för hudnära.

Man kan välja att se det hela som ett uttryck för hur trasiga vi alla är i gemen, men är det verkligen trovärdigt? Att Jwows kille och Ronnie bägge freakar och har sönder saker, snor grejer och är allmänt sviniga, vad skickar det för signaler? Vad skapar det för föreställningar om manlighet?

Att inte visa allt vore ju samtidigt att försöka skyla över, skapa en fasad, så det är inte helt oproblematiskt.

Visst att det finns dem som kan nicka igenkännande åt Sams självdestruktivitet, men sen då? Hon väljer att ta en taxi hem för att hela sig, men gör de som sitter framför tv:n och tycker detta är underhållning verkligen detsamma? Hur många kan verkligen reflektera över hennes desperata jakt på Ronnies uppmärksamhet, och hennes patetiska försök att göra honom svartsjuk? Serien har passerat gränsen för publikfrieri och effektsökeri för väldigt länge sedan, nu handlar det om ren och skär exploatering, och det utan minste utrymme för värme eller medkänsla.