tisdag, november 30, 2010
Årets mediekåtaste
Så. Jean-Pierre, eller J-P som han kallas är alltså med i både Ung och bortskämd, och Paradise Hotel. Han är med andra ord Sveriges svar på Marcus Fey, wannaberapparen som på kort tid avverkade så väl A shot at love, Mr Romance och Janice Dickinson Modelling agency. Frågan är bara var vi kommer få se honom näst. Sveriges sämsta bilförare? Nästa säsong av Robinson? Svenska fotbollsspelare i Norge? Spänningen är olidlig.
Sparköps väl dolda fotfetish
måndag, november 29, 2010
Såååååå kvinnlig
Okej nu ska ni få höra. Förra veckan köpte jag ett läppglans på Face i Västermalmsgallerian. I butiken fanns två biträden, en tjej i min egen ålder och en tant 60+. Den unga tog hand om mig men tanten envisades med att lägga sig in konstant.
När jag betalade kommenterade jag nyansen jag köpt (Pion om någon nu nödvändigtvis vill veta) med att den blir snygg på vintern om man har blek hy ( som jag, som har närmast perfekt pigment blir). Då säger tanten - Ja och så är den så kvinnlig. Jag sa inget men finns det något läppglans som gör att man ser okvinnlig ut? Eller till och med manlig ut? Bara undrar. Är det en generationskrock? Fattar ingenting.
När jag betalade kommenterade jag nyansen jag köpt (Pion om någon nu nödvändigtvis vill veta) med att den blir snygg på vintern om man har blek hy ( som jag, som har närmast perfekt pigment blir). Då säger tanten - Ja och så är den så kvinnlig. Jag sa inget men finns det något läppglans som gör att man ser okvinnlig ut? Eller till och med manlig ut? Bara undrar. Är det en generationskrock? Fattar ingenting.
Romain Virgo 3/12 Stockholm
På fredag spelar den här killen i Stockholm. Till namnet är det inte många som känner till honom. Flera vänner jag berättat för, som, till deras försvar, ändå lyssnar på regggae och dancehall, har mest sett ut som levande frågetecken när jag nämnt hans namn. När jag sen i nästa sekund börjat nynna på Mi caan sleep har jag fått beskåda hur polletten trillat ner.
Nu delar ju Romain på Mi caan sleep rytm med en reggaelegendar, nämligen Beres Hammond som ju gör Feel good på samma slinga, och då är det kanske inte så konstigt att Romain hamnar lite i skymundan. Fullt förståeligt, men väldigt trist. För under rätt omständigheter skulle denna kille kunna göra en helt säkert fullkomligt lysande konsert. Om folk faktiskt kunde sätta ihop ett plus två, det vill säga inse att han är mannen, eller kanske snarare ynglingen, han är blott 20 år, bakom just Mi caan sleep, samt om han fått en lite bättre lokal än just Lokalen.
Jag ser hursomhelst fram emot det, just för att det är en showcase kommer han spotta ur sig hittarna och sånt är kul. Det blir tajt och intensivt, vilket passar en rastlös själ som mig.
Romain Virgo @ Blå Bodarna ( T Slussen)
Fredag 3/12 ( se facebook )
Topp fem konstigaste sakerna man kan beställa från katalogen Sparköp

(Ja, jag är tillbaka.)
Tåtub.
Det borde inte komma som någon överraskning att Sparköps målgrupp är pensionärer och övriga individer av det mänskliga släktet som överstigit åldern 65 år, men frågan är då varför jag fick hem denna i brevlådan för x antal månader sedan? Och efter att ha bläddrat igenom den och konstaterat att cirka 50 procent av produkterna rör fötter eller tår undrar jag vidare om jag borde vara orolig för vilken typ av problem jag kommer få med mina fötter som gammal. Är det något jag missat som inte vet att "alla" gamlingar har någon typ av problem med sina fötter och tår?
Vi kommer fortsätta utforska katalogen Sparköp, för tro mig, there´s plenty more where that came from.
torsdag, november 18, 2010
...
Så en kvinna ligger i koma efter en bröstoperation. Det jag tycker är konstigt är att ingen tycks reagera på att hon fick operationen av sin blivande man i bröllopspresent. Vad då pik? "Ja älskling vi gifter så får jag chansen att förbättra dig lite i samma veva". Det är som om jag skulle ge min blivande man en kukförstoring. Nu har ju jag mer eller mindre lovat mig själv att aldrig gifta mig, men likväl.
söndag, november 14, 2010
Till pappa
Idag är det pappas dag och jag tänkte passa på att när jag ändå tackar honom berätta lite mer om min egen.
Min pappa är född våren -57 i vad som då var en rätt levande by i nordöstra Finland. Han är mittenbarn och den äldsta av två söner. Om vårarna sprang han runt
barfota i skogen och fick fötterna fulla med skit, vilket kallades kråkstövlar. Om man lyssnar på hans historier låter det som att han har tusen kusiner, när det rör sig om högst ett tiotal. Han har flera bästisar och det är bästisar av sorten då man inte hörs av så ofta men ändå vet var man har varandra, och för det avundas jag honom. När han var åtta fick han vattkoppor och sedan bältros och farmor berättade med inlevelse ända tills hon blev sjuk, om hur nära döden han var.
Han är sjuuukt excentrisk, väldigt frispråkig och extremt kompromisslös. Sa jag envis? Hans mellannamn är Yrjö. En av hans favorithistorier från när han var barn går ut på att han fick en mark av sin farmor ( som för övrigt blev hela 90nånting) men inte fick en av sin pappa och därför missade filmen som visades i byastugan. Han gick istället hem och grät. Jag har förstått att detta var ett enormt trauma för honom.
Han gillar att göra kantarellsoppa, och att äta mer eller mindre vad som helst. Han kan lätt trycka en liter mjölk till maten oavsett om det är frukost, lunch eller middag. När han bastar föredrar han att tvätta sig med regnvatten för håret blir så mycket mjukare då. Uttryck han ofta använder är "göra en insats" " vat liknar te" "men tet är väl helt åkeejj". Han kan inte skillnaden på p och b. Eller så blandar han alltid ihop dem. Människor som har sockar på sommaren är svenskar. Kalsongerna tar man av sig i april. Han jobbar fortfarande på sin första miljon. När jag var yngre läste han alltid Norran två gånger. Han tar alltid tidning nummer två i tidningsstället. Han tror han kan spela gitarr, men jag tror han är bättre på att sjunga. Han är inte så bra på att säga "jag älskar dig" men desto bättre på att visa det i handling.
Det finns egentligen inte ord att beskriva hur tacksam jag är vad han gjort för mig, men jag tänkte ändå ge mig på att försöka. Jag vill inte påstå att det inte finns några bra pappor men det talas väldigt mycket om de dåliga, och det har fått mig inse hur lyckligt lottad jag är. Det borde inte vara så, att en man tar sitt ansvar och ställer upp borde vara en ren och skär självklarhet. För mig är, och har det alltid varit det, och det just för att min pappa är den han är. En smått galen människa som lyckats med konststycket att vara lika överbeskyddande som den värsta av hönsmammor, men samtidigt närmast tvingat mig ut ur boet för att pröva mina egna vingar. Och för det älskar jag dig. Tack pappa.
Min pappa är född våren -57 i vad som då var en rätt levande by i nordöstra Finland. Han är mittenbarn och den äldsta av två söner. Om vårarna sprang han runt
barfota i skogen och fick fötterna fulla med skit, vilket kallades kråkstövlar. Om man lyssnar på hans historier låter det som att han har tusen kusiner, när det rör sig om högst ett tiotal. Han har flera bästisar och det är bästisar av sorten då man inte hörs av så ofta men ändå vet var man har varandra, och för det avundas jag honom. När han var åtta fick han vattkoppor och sedan bältros och farmor berättade med inlevelse ända tills hon blev sjuk, om hur nära döden han var.
Han är sjuuukt excentrisk, väldigt frispråkig och extremt kompromisslös. Sa jag envis? Hans mellannamn är Yrjö. En av hans favorithistorier från när han var barn går ut på att han fick en mark av sin farmor ( som för övrigt blev hela 90nånting) men inte fick en av sin pappa och därför missade filmen som visades i byastugan. Han gick istället hem och grät. Jag har förstått att detta var ett enormt trauma för honom.
Han gillar att göra kantarellsoppa, och att äta mer eller mindre vad som helst. Han kan lätt trycka en liter mjölk till maten oavsett om det är frukost, lunch eller middag. När han bastar föredrar han att tvätta sig med regnvatten för håret blir så mycket mjukare då. Uttryck han ofta använder är "göra en insats" " vat liknar te" "men tet är väl helt åkeejj". Han kan inte skillnaden på p och b. Eller så blandar han alltid ihop dem. Människor som har sockar på sommaren är svenskar. Kalsongerna tar man av sig i april. Han jobbar fortfarande på sin första miljon. När jag var yngre läste han alltid Norran två gånger. Han tar alltid tidning nummer två i tidningsstället. Han tror han kan spela gitarr, men jag tror han är bättre på att sjunga. Han är inte så bra på att säga "jag älskar dig" men desto bättre på att visa det i handling.
Det finns egentligen inte ord att beskriva hur tacksam jag är vad han gjort för mig, men jag tänkte ändå ge mig på att försöka. Jag vill inte påstå att det inte finns några bra pappor men det talas väldigt mycket om de dåliga, och det har fått mig inse hur lyckligt lottad jag är. Det borde inte vara så, att en man tar sitt ansvar och ställer upp borde vara en ren och skär självklarhet. För mig är, och har det alltid varit det, och det just för att min pappa är den han är. En smått galen människa som lyckats med konststycket att vara lika överbeskyddande som den värsta av hönsmammor, men samtidigt närmast tvingat mig ut ur boet för att pröva mina egna vingar. Och för det älskar jag dig. Tack pappa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
