Cool & deadly riddim

Cecile går väl vinnande ur den interna rytmstriden om ni frågar mig. Tror inte Busy kommer våga sova på denna, lär trilla in fler cuts vad det lider.

Tarrus Riley - Göta källare 7/7 -11

Hur mycket kan hinna hända på ett år? Tja, en av reggaevärldens just nu starkast lysande stjärnor untnyttjat de månader som gått sedan han sist besökte Sverige, och Stockholm, till att med hits som Wildfire, Never leave I, Soul grabber och Chaka zulu pickney, ytterligare befästa sin roll som en av den samtida reggaens viktigaste röster.

Tarrus Riley är stadig, och kan kanske just därför av somliga uppfattas som lite tillknäppt och tråkig. Hans självsäkerhet som artist är imponerande. Där hans kvinnliga motsvarigheter som Etana och Queen Ifrica lätt uppfattas som arroganta och predikande, finns det en ödmjukhet i Tarrus auktoritet som gör att man inte i samma grad provoceras av hans emellanåt snusförnuftiga fördömanden.

Han är långt ifrån förutsägbar, men har som artist ett brett register av känslor, och förmedlar dem alla mycket övertygande och med stor trovärdighet. Just i val av låtar och rytmer visar han prov på en närmast oöverträffad fingertoppskänsla. Hans talang hjälper givetvis till på traven, och förvandlar, som i fallet med exempelvis Island vibes rytmen, varje stycke musik han kommer över till audiellt guld.

Konserten blir snabbt en kavalkad av hits där publiken inte tvekar på att följa Riley och kapellmästaren Dean Frasers emellanåt snara tempoväxlingar. I upplägget av låtval är konserten närmast exemplarisk även om frånvaron av Get power from pain och Love created I förvånar en smula. Att publiken däremot tänder till som mest under just Never leave I och påföljande Wildfire överraskar däremot inte. Fram till den punkten tycks konserten inte varit annat än en förbluffande uppvisning i artisteri och scennärvaro.

Låtar i urval: Never leave I, Wildfire, Herbs promotion, Lion paw, Superman, She´s royal, Good girl gone bad, System set.

Romain Virgo 3/12 Stockholm

På fredag spelar den här killen i Stockholm. Till namnet är det inte många som känner till honom. Flera vänner jag berättat för, som, till deras försvar, ändå lyssnar på regggae och dancehall, har mest sett ut som levande frågetecken när jag nämnt hans namn. När jag sen i nästa sekund börjat nynna på Mi caan sleep har jag fått beskåda hur polletten trillat ner.

Nu delar ju Romain på Mi caan sleep rytm med en reggaelegendar, nämligen Beres Hammond som ju gör Feel good på samma slinga, och då är det kanske inte så konstigt att Romain hamnar lite i skymundan. Fullt förståeligt, men väldigt trist. För under rätt omständigheter skulle denna kille kunna göra en helt säkert fullkomligt lysande konsert. Om folk faktiskt kunde sätta ihop ett plus två, det vill säga inse att han är mannen, eller kanske snarare ynglingen, han är blott 20 år, bakom just Mi caan sleep, samt om han fått en lite bättre lokal än just Lokalen.

Jag ser hursomhelst fram emot det, just för att det är en showcase kommer han spotta ur sig hittarna och sånt är kul. Det blir tajt och intensivt, vilket passar en rastlös själ som mig.

Romain Virgo @ Blå Bodarna ( T Slussen)
Fredag 3/12 ( se facebook )

No Gentleman

Precis samma beslutsångest som plågade mig förra veckan gällande URF, gör sig nu påmind igen då jag inte vet om jag ska gå på Gentleman ikväll eller inte.Det har som vanligt med väder och vind att göra.Spelningar på grönan är sällan bra.Själv såg jag Ed Harcourt i duggregn typ 2003 och det var väl helt okej, men av vad jag har förstått är han bäst när han får några timmar på sig, och hans ljudtekniker får utrymme att leka lite.Vilket de inte fick där och då.

Men nu spelar alltså Gentleman på grönan.Jag såg honom i april och var inte på hart när tillräckligt förberedd, och att jag skulle vara det nu är att hoppas på för mycket.Min tvehågsamhet ger mig inte tid att peppa för konserterna som jag borde, utan istället står jag där som ett fån när alla andra sjunger med. Så vill jag ju givetvis inte att det ska vara,men ser hellre konserten än låter bli.

Nu vet jag att konserten nog inte kommer bli lika bra som den jag såg i april, men å andra sidan kommer jag slippa alla jobbiga element som förstörde stämningen sist.Han kommer förhoppnignsvis inte vara försenad, inte låta körtjejerna ta för mycket plats, jag kommer inte tvingas lyssna på ett gäng sexuellt frustrerade KTH-töntar, inte få en armbåge mellan skulderbladen av valfri surfitta,inte riskera få ett gigantiskt glas vin över mig.Jag föreställer mig kort sagt att allt som kringgärdar konserten, dvd publiken, kommer vara fasligt mycket trevligare än den på Berns, och kanske är det värt att gå bara därför.