Jag är med i en community där det varje vecka publiceras vimmelbilder av olika slag. Denna vecka noterade jag att man på en av bilderna kunde skymta en vårtgård. Vilket jag ivrigt försökt göra de ansvariga uppmärksamma på, eftersom jag fann det lite stötande. Det var inte provocerande så att jag gått och varit förbannad hela veckan, jag ifrågasätter bara varför man inte redigerade bilden för att dölja vårtgården. Och svaret jag fick var att de ansvariga inte redigerar bilder för att de vill visa livet som de är, och "Tråkigt nog kom vårtgården med utan att vi egentligen ville det...
". Men vad är det för jävla svar ? Det svaret i sig retar mig nästan ännu mer än att de öht övervägde att publicera bilden. Samtidigt kan jag inte låta bli att fråga mig om jag möjligen överreagerar. En vårtgård är väl inget att fasa så över? Eller är det? Jag försöker hitta en manlig motsvarighet utan att lyckas, för ett ollon är långt ifrån samma sak. Jag tycker dock att de som är ansvariga borde ha granskat bilderna tillräckligt noga för att se att vårtgården syntes och sedan kommit fram till att inte publicera bilden. Men jag är väl mest arg för att de inte alls verkar resonera som jag.

Party i Party Animals

Party Animals är bra, och går att se på även om man missat ett avsnitt eller två. Detta illustrerar att serien inte alls har samma ambitioner som andra serier som utspelar sig i politikens finrum. Och det är också något som gör att den inte är så bra. För jag är verkligen skadad av den intensiva dialogen i Vita Huset, som verkligen kräver sin kvinna. Party Animals är i jämförelse välidgt mycket mer puttrig, och handlar ju snarare om relationer om än i ett politiskt sammanhang. Men det blir ändå lite tråkigt, och själv är jag minst sagt besviken.Framförallt då gårdagens avsnitt var så väldigt förutsägbart. Det skulle hållas fest och knarkas men den yngre brorsan som ville bjuda sin kontorskamrat på kola var så tafatt och fumlig som bara en lillebror kan vara. Och så gick kontorskamraten så klart till sängs med den äldre brodern istället, och så ska man sitta där och hata denne brorsa. Lillbrorsans chef är dessutom en subba av sällan skådat slag som verkar tro ha sig rätt att sätta alla i sin omgivning på plats, och man blir bara arg av att se hur hennes omgivning tillåter det. Ändå fortsätter man kolla, för lika mycket som man blir arg på dem som är kallhamrade strebers, lika synd tycker man om dem som råkar stå i deras väg. Till och med då det ibland kan vara en och samma.

Kvällens i särklass trevligaste överraskning är att Tv 8 stuvat in ytterligare en repris av Party Animnals, 23.50 ikväll! Helt underbart. Jag orkade inte se 1900 men nu tänker jag iaf stanna uppe för att se Party Animals.

I ett försök att komma ikapp mitt nyårslöfte om att lyssna på P 1 två timmar om dagen lyssnade jag imorse på Ring P1.Och blev provocerad när en gubbe från Kiruna ringde och vittnade om att det i Luleå råder en diskussion kring byggandet av ett gruppboende. Medierapporteringen har kretsat kring att vissa boende tror att villapriserna kommer sjunka. Det är svårt att veta till vilken grad detta är det främsta argumentet de för fram, men det är det som tagits till vara av meningsmotståndarna. Och det med all rätta. För som det förs fram nu verkar det som de som protesterar är galna cyniker rädda för det mesta.

Jag sökte som jag redan nämnt till Tv-stjärnan. Vilket jag så klart ångrar eftersom jag inte gick vidare.Det är lite genant att överhuvudtaget erkänna det.I synnerhet eftersom programmet visat sig vara en karbonkopia av Idol, men sämre. Jag förstår verkligen inte vad juryn ser hos vissa av dem som i onsdagens program gick vidare. Och det skulle väl kunna vara avundsjukan men seriöst. Vissa av dem hör inte hemma i tv. Jag har bara så svårt att tänka mig att de skulle kunna locka till sig en miljonpublik bara på grundval av sin utstrålning, en utstrålning som dessutom haltar någon enormt, som i mina ögon helt saknar personlighet. Its beyond me. Men nu är ju programmet inte slut än, så jag får väl hoppas på att det framöver dyker upp utmaningar för svåra för dem att bemästra.

Labbnörden

Jag skulle inte vilja påstå att Criminal Minds är en särskilt bra serien. Främsta anledningen till att jag kollar på den är att jag är löjligt nyfiken på sociopater och psykopater.Det är därför jag googlar galningar som Ed Gein, Jeffrey Dahmer och Tjikatilo ibland när andan faller på. Det är med skräckblandad förtjusning man läser om alla de bestialiska dåd dessa tre hann genomföra innan de slutligen åkte fast. Och trots att det vänder sig i magen av äckel så finns där ändå en nyfikenhet och vilja att besvara frågan varför dessa tre herrar blev som de blev.

Och där kanske inte Criminal Minds är de bästa redskapet men ändå lite av en teaser för såna som jag som skulle vilja jobba med att profilera galningar. Men ändock. Criminal Minds kan ändå emellanåt bli lite för mycket. Och då är det, för utom Shemar Moores självgodhet, datanörden Garcia som provocerar mig allra mest.

Garcia, som spelas av Kristen Vangsness, är tröttsam för att hon bara är så mycket i överkant i allt hon gör. Hon är blödigast av dem alla, och har så lätt till tårar att man undrar om hon lider av någon slags depression.Detta beror väl främst på att hon spelas så illa av Vangsness, det spelas ständigt över å det grövsta. Om hon inte är gråtmild så ska hon ihärdigt knappra på tangenterna och läsa högt ur sina databaser som rasar fram på någon av de fem skärmar hon har framför sig. Och så klart håller hon kontakt med resten av teamet genom en webbkamera.



I detta är hon inte helt olik en annan kvinnlig nörd, nämligen Abby i NCIS. Bägge represtenterar de en subkultur som tar sig uttryck i kläder och personlig stil, Garcia som någon slags rockabillybrud och Abby som gothare. Abby har också fem skärmar och pratar dessutom med sina datorer som om det vore levande varelser, samt använder en webbkamera för att kommunicera med sin chef, alfahannen Gibbs, vars uppmärksamhet och bekräftelse alla i teamet så desperat söker.

Man önskar att det manusförfattarna kunde ge en lite mer nyanserad bild av subkulturer i gemen istället för att falla för frestelsen att låta dem som betraktas som nördiga i största allmänhet, utan proppar dem fulla av nördighet i alla möjliga aspekter. Och som i långa loppet gör att serier som NCIS och Criminal Minds tappar i trovärdighet.

I dagens DN

Jag har tidigare tagit upp att Dn är en ganska ojämn historia emellanåt. Men så icke idag. Idag, då jag som vanligt " tog till vara" på en Dn som fortfarande klockan 11 inte hittat sig innanför dörren hos sin ägare, och alltså istället låg och skräpade i korridoren, var den osedvanligt läsvärd. Jag kände mig upplyft, inspirerad och glad av att ha läst den. Och kände att där fanns stoff för en massa massa inlägg som jag nu som bäst sitter och försöker få ur mig.

Vi kan väl börja med den så klart väldigt intressanta intervjun med Liv Strömquist. Jag har gått och beundrat henne väldigt länge och till och med funderat på att skriva ett väldigt långt beundrarbrev som en följd av vad jag kände efter att ha läst bland annat 100 % fett. Hon är så jävla grym och jag känner att hon verkligen behövs. Emellanåt utmanar hon verkligen mina föreställningar men på ett så underbart sätt som tvingar mig till lite självkritik och som i det långa loppet bara är utvecklande. Ibland känner jag mig som en bitterfitta bara för att resten av världen inte tycks se hur jobbigt det är att leva men att då läsa någon som till viss del tänker precis som en själv, men som ändå lyckas vara så hoppfull i all sin krasshet är så befriande, och ingjuter framförallt hopp och inspiration. Jag ser verkligen fram emot att läsa hennes nya bok och jag kan varmt rekomendera 100% fett för er som vill ha något underhållande men samtidigt utmanande att ta tag i. Gillar ni serier lite lite grann, men inte orkat ta er tid att dyka ner i den socialrealistiska genren av uttrycket finns det nog bara några få bättre ingångar.

Jag har precis varit och druckit en latte i Solna Centrum. På Espresso House. Trots att servicen är skrämmande dålig och priserna hutlösa så gick jag alltså dit. Men om jag någonsin kommer fika där igen är svårt att säga för jag fick så sjukt dåligt miljösamvete av att stödja ett företag som öppnar caféer där de endast har takeawaymuggar. Takeawaymuggar som jag mycket väl förstår tjänar sitt syfte när man de facto ska ta den varma drycken med sig men som bidrar till en massa onödig skit då folk ju faktiskt tänker sitta där och zippa på sin latte länge länge. Hur resonerar ett företag som gör så här? Vi har inte plats med en diskmaskin? Vi har inte råd med diskmedel? Vi har inte plats för porslin? Ja men ni har plats med typ hundra soptunnor som står och är lite småprovocerande i var och vartannat hörn. För det är inte bara takeawaymuggar som gäller. På Espresso House har man rationaliserat bort allt porslin och alla bestick. Det är papper och plast som gäller. Skulle min pms vara bara ännu lite värre än vad den redan är skulle jag börja gråta.