VÄRVET!

Jag har efter många om och men, och kanske lite lite Hillevi Wahls krönika, äntligen gett Värvet en chans och jag fullkomligt älskar det! Ibland när något blir hajpat sönder och samman, som jag upplever att Värvet faktiskt blivit, så ställer jag mig alltid skeptisk till det hela. Jag lider av något odefinierbart som gör att jag vill upptäcka och hitta saker själv, inte bara hoppa på för att alla andra säger åt mig. Visst, det här har gjort att det tagit mig åratal att upptäcka saker, men då får det vara så! Och nu när jag väl upptäckt det har jag ju så himla mycket mer att glädjas åt, finns massor med program som bara väntar på mig!

Värvet är för dom som inte vet en podcast av Kristoffer Triumf. Han sitter och snackar med olika intressanta personer i ungefär en timme om lite allt möjligt, men framförallt deras liv, uppväxt och bakgrund, och jobb. Låter inte så intressant men just behållningen i att dessa människor får prata till PUNKT är vad som gör Värvet fantatiskt! Jag har hunnit lyssna på Kellerman, Lina Thomsgård ( SÅ GRIPANDE när hon pratar om en kompis som dog, blev tårögd!), Kakan, Margret Atladottir och Sara Bergmark Elfgren.

Musikhjälpen

Ingen har väl missat Musikhjälpen? P3 sänder dygnet runt i en vecka, spelar bara önskelåtar, tre programledare är instängda i en liten glasbur på ett torg i Malmö och får bara äta måltidsersättning. Alla pengar går till Radiohjälpen, och i år för att stoppa handeln med barn.

Självklart är det en massa artister som besöker programmet och spelar sina egna låtar, eller önskar andras. Men Axwell han bestämde sig för att önska sin egen låt och pröjsa 5000 för att få höra den. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Han gjorde det dessutom helt utan självironi. Mmm. Vem som följer i hans fotspår återstår att se.

Jag tycker verkligen om Musikhjälpen. Men att se de här artisterna som tjänar astronoma summor bli helt uppjagade för att de skänker en röding är lite pinsamt. Om en privatperson kan skänka 10 000 så blir det lite patetiskt att höra någon böna och be Sveriges alla vd:ar skänka tusen spänn. Just saying.

Själv ska jag skänka 100 kronor men inte önska. Jag kan inte bestämma vilken låt jag vill höra.

You are not as fat as you imagine

I bästa fall lyckas ett fåtal sommarpratare överraska, ja nästan överrumpla en, och idag var det Per Holknekt som gjorde det. Jag tyckte hans program var fint, gripande och väldigt välgjort.

Vinterprat: Stefan Einhorn

Att lyssna på Stefan Einhorns vinterprat var sannerligen inspirerande.Jag strävar efter att bli klokare med varje dag som går, och tycker att han väldigt träffande beskrev vad som krävs för att verkligen bli verkligt vis. Jag är mest förundrad över hur rätt ute jag själv är i mitt sökande, eller kanske hur lika vi resonerar, jag och Stefan.

I ett led att bli mer ödmjuk, vill jag helst låta bli att säga saker som att ni måste lyssna på det, allt jag kan säga är att jag tyckte det var lyssnansvärt.

Laleh spelade alltså samma låt i Musikhjälpen i år som förra året. Jag vägrar tro att det är Laleh själv som lider sån total brist på fantasi. Men å andra sidan vägrar jag tro att hon går med på att låta någon annan bestämma vad hon ska spela för något. Hursom tycker jag det rätt väl illustrerar hur litet musiksverige är, när samma artist besöker samma program två år i rad, och framför samma låt.

Sommarpratarna

Sommarpratarna ska väl vara någon slags lightversion av Stjärnorna på Slottet? Om så är fallet kan jag inte påstå att man lyckats särskilt väl. Ja, det är högtravande och pretentiöst, i synnerhet där gästerna sitter kring sitt runda bord och lyssnar på delar av någons sommarprat, och man liksom ser hur det knakar av tankeverksamhet i dem, och det liksom spritter till i dem av saker de vill säga, allt för att positionera sig. Det är så pinsamt. Hela grejen bygger ju på att fem pers sitter och överdriver sin egen betydelse. Varför ska jag bry mig? Jag förstår inte. Ja, vissa saker som de tagit upp är allmängiltiga men jag vill inte ha min personliga upplevelse av någons sommarprat sönderanalyserad av Lena Endre, eller riksäcklet Alex Schulman heller för den delen. Han kommer aldrig bli älskvärd, jag ser igenom den där tragiska fasaden av en schysst kille som han så jäkla hårt har försökt måla upp det senaste året. Han är en vidrig och väldigt överskattad människa. Så är det bara och jag förstår inte varför så många fortsätter att slicka hans röv, de borde stanna upp för en stund och känna efter hur illa det smakar.

Sommar i P1

Våren har gått över i sommar så fort att jag inte ens hunnit reflektera över vilka kända och okända svenskar jag ser fram emot att lyssna till när jag ligger och steker i sommarstugan i slutet på juli. Men idag avslöjades det i sedvanlig ordning vilka som får äran att prata 90 minuter strunt i P 1 och själv ser jag verkligen fram emot att lyssna till bland annat Hans Alfredsson, Cecilia Frode, Nour El-Refai, Ann Heberlein, Peter Englund och Laleh. Sen finns det självklart dem jag inte vill lyssna till, men som jag vet att jag inte har råd att missa, som exempelvis Alex Schulman. Men jag kan ändå känna att jag saknar några. Ruben Östlund? Johan Kling? Marjaneh Bahktiari? Vem saknar du?

Öppet brev till Martin Bentancourt

Gruppen heter City High! Inte High City. City High! Du sa High City inte en utan TVÅ gånger. Du milde tid! Fanns det ingen du kunde fråga? Jag kan köpa att du kanske inte känner till City High, men är man det minsta osäker frågar man. Men okej. Lyssna du på High City om du vill. Gör det. Kommer bara bli lite svårt för dina lyssnare att hitta någon skiva med den gruppen, då den gruppen ju INTE FINNS!

När jag lyssnar på Paola Bruna på SR Metropol så kanske jag kan koncentrera mig på vad hon säger i typ en sekund. Sen tänker jag på att hennes ex hoppade från Västerbron och lämnade en unge faderlös.

Vikten av väder

Eftersom SR Metropol är den enda kanalen som spelar vettig musik, och inte har reklam, har jag fallit till föga och de dåliga så kallade programledarna till trots börjat lyssna. Allt som oftast när jag lagar mat, eftersom jag alltid gör det en halvtimme innan Top Model börjar. Och jag har konstaterat att de så kallade programledarna, i de fall de är fler än en och då inte den där människan som pratar med sig själv, pinsamt ofta pratar om vädret. Borde det inte ringa några som helst varningsklockor på redaktionen när det pratas om väder minst en gång dagligen? Borde inte programledarna rannsaka sig själva och fundera på om de kanske inte istället borde diskutera den där artikeln de läste i gratistidningen på väg till jobbet? Inget vettigt radioprogram med det minsta självrespekt skulle prata väder så mycket som det pratas väder i SR Metropol. Såvida det inte är ett program som handlar om väder. I övrigt pratas ju väder alltid lite i förbifarten som inledning, eller så med i alla fall ett litet uns av ironi.

Jag retar mig på detta för att en av de så kallade programledarna på SR Metropol inte bara pratar väder som i "Åh idag är det så fint" utan bara gnäller över hur jävla kallt det är. Och dessutom tycks de så kallade programledarna tro att Stockholm bara är Öfvre Östermalm, då de då jag har rätt okej väder pratar om hur mulet och deppigt det är. Iaf. Hon som gnäller om hur kallt det är har gjort det hela förra veckan. Varje dag varje timme typ. Det är så kaaaaallt. Men knip för i helevete. Vi vet att det är kallt. Men vi vet också att kallt är något relativt. Vi vet också att det alltid blir kallt i Sverige så här års. Det vore väldigt förvånande om det inte blev det. Då skulle du ha något att prata om. Det är rätt enkelt att dra slutsatsen att den här människan inte har något vettigt att säga och griper efter det enda halmstrå hon har till handa, nämligen vädret. Men då ju SR gått med på att starta en kanal bara för att kunna sätta arbetslösa invandrarungdomar i arbete borde jag väl inte vara särskilt förvånad. Jag bara önskar att hon inte gjorde det så ofta.

På fredag ska Annah Björk vara med i SR Metropol och tillsammans med vad jag har förstått några andra personer diskutera sin nu över en vecka gamla krönika. Man kan ju fråga sig till vilken nytta. Eftersom hon redan fått en och två chanser att förklara vad hon menade, vad syftet med hennes krönika var, och de flesta enats om att hon kanske inte exemplifierade på allra bästa sätt. Faktum är att hon i mina ögon gör helt absurda kopplingar mellan musik och kriminalitet. En man som sedan tidigare inte är känd för att vara särskilt våldsam misshandlar sin fru för att han lyssnar på något Annah Björk kategoriserar under hiphop? Jomen tjena. Det är precis det hon skriver! Hon skriver att " det inte är någon slump" att dessa två är stora inom hiphop. Dvs att dom känner att dom har friheten att hålla på så här på grund av vad dom tagit till sig, och lärt sig ifrån hiphopkulturen. Det är väl lovvärt att hon fortfarande är beredd att ställa upp på att försvara sin krönika men jag är inte längre intresserad av att lyssna. Just för att hon av sina tidigare två framträdanden verkar fullkomligt oförmögen att ta till sig av den kritik hon har fått, eller ens för den delen ge någon av dem som kritiserat henne rätt ens i sak.

Jag önskar att jag var en av alla dom som bara kunde skaka på axlarna åt detta intermezzo men det tar helt enkelt emot för jävla mycket. Annah Björk har på mer än ett sätt visat sig vara minst sagt dum i huvudet och då hjälper det inte hur mycket hon än framträder i radio för att bevisa motsatsen.

Det finns mängder av låtar som inte handlar om annat än livet, döden, sorgen, glädjen, kärleken. Ändå finns det många artister, skivbolag, managers etc som känner sig nödgade, att trots att kopplingen inte alls står att finna mellan låt och video, sälja in dessa stycken med tits and ass. Varför då? För att kvinnosynen inom hiphop är så dålig. Nej, utan för att sex säljer.

Annah ska diskutera sin krönika, vad som omöjligt går att säga om den längre, bortsett från att den var asdålig. Men efter det följer av vad jag har förstått en diskussion om just kvinnosynen inom hiphop, med folk som tydligen mer än Annah, vet vad dom snackar om. Om det är något värt att lyssna till återstår att se.

Dagens sommarpratare- Mia och klara

Dom ska sommarprata snart. Dom ska sommarprata snart.Dom ska sommarprata snart.

Jo,och så brukar jag ibland få prata med en av Stockholms receptionister som pratar PRECIS som Gulletussan.Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Dagens sommarpratare- Stavros Louca

Idag sommarpratare Stavros Louca.Jag blir så glad bara av själva tanken på att få lyssna till hans lugna stämma. Det ska bli så spännande!!!

Ja, det kostar verkligen på att se så billig ut

I stugan genomlevde jag tre hela dygn i total tystnad.Det som hördes då var min egen andning,havets klunkande,vindens sus och måsarnas skränande.Jag hade för att göra en lång historia kort inte tillgång till någon radio.Det tog mindre än en timme innan jag började prata med mig själv.Jag började resonera lite med mig själv.Vanligtvis håller sig dessa röster i mitt huvud, vilket är lustigt för att dom ju då har så mycket mer dom måste överrösta.Men nu var det som om det var tystnaden dom ville överrösta.Jag vaknade varje dag och sa till mig själv " Om jag hade en radio skulle jag slå på den nu" och sa det kanske tre fyra fem åttio gånger per dag ungefär.

Så när jag väl, fem dagar senare äntligen fick en radio hade jag fått sådan abstinens från prat att jag lyssnade mig igenom Hallå eller vad fan det heter i P3 där dom intervjuade Linda Rosing. Som inte alls lät som jag är van vid att hon låter.

En sak hon sa har jag inte med några medel kunnat glömma.Hon fick först frågan hur mycket tid och pengar hon lagt på sitt utseende och gav ett mycket rakt och uppriktigt svar. Typ en halv miljon. Sen var det en annan kille som ringde och undrade varför hon gjorde det och om hon inte fattade att folk dömde efter hur hon såg ut.Och då sa hon att man inte ska döma folk efter hur dom ser ut och att hon själv aldrig gör det.Något som jag verkligen inte får att gå ihop. Hon lägger 400 000 på sitt utseende för att se bra ut, och har alltså konstaterat att världen vi lever i är ytlig och att utseende är viktigt.Men betyder inte det också att hon fattar att man, alltså alla inklusive henne själv, blir bedömda och dömda på grundval av hur vi ser ut? Jag fattar inte.Programmet finns säkert på sr.se om någon nu bryr sig.

Sommarprataren - Åsa Nilsonne

Jag vet ingenting om den här kvinnan, utom att hon är både terapeut OCH deckarförfattare.Men någonstans så är det alldeles tillräckligt för att väcka mitt intresse. Det kan liksom inte misslyckas.Finns inte en chans att hon kommer göra ett tråkigt program.

Sommarprataren - Tina Nordström

Tina Nordström.Jag liksom smakar på namnet, och allt jag tänker är...jättegott!!!Jag ber till universum att hon pratar så mycket om mat,sin passion för mat, sin kärlek till matlagning, som jag föreställer mig, och att jag kan hitta en själsfrände i henne.Min omgivning är så tråkig när det kommer till det.Jag har bara folk att prata om det för, inte prata om det med, om ni förstår vad jag menar.Får mig att vilja fly till någon prestigefull kockskola i Frankrike i ren protest, men min fåfänga hindrar mig tack och lov.

Sommarprataren - Leif Silbersky

Idag sommarpratar Leif Silebersky.Jag sitter i tomteland och kommer med största sannolikhet inte kunna lyssna på programmet förrän jag kommer tillbaka från min semester.Men jag föreställer mig att han kommer spela en massa klassiskt och prata om ganska tråkiga saker, och att jag kommer bli skitbesviken, och att pappa kommer fråga mig om jag lyssnade och sedan nämna något intressant som Silbersky sagt och så kommer jag gräma mig över att jag inte lyssnat noggrannare.Typ.

Sommarprataren - Michael Segerström

Segerström var verkligen helt jäkla underbar i Darling.Jag vill höra honom lite småputtrigt prata om teater och skådespelandet, det vill jag verkligen.

Sommarprataren - Peter LeMarc

Peter LeMarc har skrivit en låt som heter Evelina.Det räcker som anledning för att jag ska lyssna på honom.Det och att han kanske kommer prata om ångesten, något som är min arvedel.

Sommarprataren - Jonas Wahlström

Förhoppningsvis pratar Jonas om sin fascination för djur på ett sätt som gör att jag kan känna igen mig, känna mig besjälad med honom.Som boende i stan är det svårt att förklara vad med djur och natur som är intressant, utan att man blir stående framför en skara människor som mest liknar fågelholkar. Men så är det kanske så att naturen är obeskrivlig. Hur klyschigt det än må låta så måste den upplevas.