Friidrottsvm skulle inte kunna vara mer ointressant. Jag tycker det är fånigt. Det verkar i stort bara gå ut på att se hur långt killar och tjejer från olika länder kan kasta olika saker och föremål, må det vara kulor, diskusar eller stavar. Men så finns det ettg gyllene undantag, och som av en slump råkade jag imorse innan jag skulle iväg till jobbet, och var tvungen att kasta i mig någon slags brulch, slå på tv:n just när den här anledningen ska visa vad han går för.
Jag talar om Alhaji Jeng. Han är inte tillräckligt bra för att få samma uppmärksamhet som de andra svenskarna, men jag bryr mig inte. Alhaji gör mig till en trånande fjortonåring. Den trånande fjortonåringen har satt upp bilder på Jeng på insidan av sin garderob. När Mr Magic såg dem sköt han genast igen dörren och sa att min pojkvän inte fick kolla på. För i en parrallell verklighet inbillar jag mig att jag och Jeng är som gjorda för varandra. Man kan ju alltid låtsas.
Jag blir ofta anklagad för att bara kolla på fotboll för de snygga killarnas skull. Då tycks man glömma bort hur många fula fotbollspelare som det finns, och som jag hejar på, typ Puyol och Gattuso. Men vore det så, skulle jag faktiskt erkänna det. Som jag erkänner att den enda anledningen till att kollar på stavhopp är Jeng. Och då skiter jag fullkomligt i hur det går för honom, och hans mottävlare.