110419

I gårdagens avsnitt av min nya favvodoku En unge i minuten var det en av föderskorna som fått sitt namn felstavat när hon kom till Sverige som typ femåring, och sen inte ändrat det utan levt med denna felstavning resten av sitt liv.

Alltså. Sånt här tycker jag är rörande, gripande, lite sorgligt och rätt tragiskt. Nu vill jag understryka att varken jag eller någon annan som såg programmet vet mer än det hon faktiskt sa. Och det är just därför det är så öppet att spekulera, på gott och ont.

För jag kan känna så här. Att varken hon, eller hennes föräldrar eller familj gjorde något visar och illustrerar enligt mig vilken utsatthet nyanlända invandrare/flyktingar befinner sig i. Det kan ha berott på ett enkelt missförstånd, på grund av kommunikationssvårigheter, eller så är hon och hennes föräldrar den typen av anspråkslösa, nästan självutplånande människor som inte vill vara till besvär. Man kan ju fråga sig varför, för när detta drag dras till sin spets blir det närmast destruktivt. Vilket enligt mig bottnar i dålig självbild och dålig självkänsla, och bristande egenvärde, men det är bara min hobbypsykologiska tolkning.

Eller. Så är det jag som är extremt egocentrisk och självupptagen som fäster sådan vikt vid ett namn och att få det rätt stavat, att jag vägrar inse eller förstå att det finns andra som inte tycker sånt är viktigt, men inte heller tycker att det är värt besväret att ändra tillbaka namnet. Men då är vi tillbaka på ruta ett igen. Om det nu handlar om att man inte vill vara till besvär, inte vågar ta plats. Eller så är man bara lat. Vad vet jag.