....

Mina föräldrar. Love them to death men damn vad invandriga dom är ibland. Det är ju lite gulligt. Mamma var häromdagen som en excentrisk gammal kurdisk tant på fejan då hon förfasade sig över Minxnaglar. Hon trodde det var äkta guld och tyckte det är förfärligt att folk gör sånt när "barn svälter". Hon lät mig inte ens förklara att det inte är äkta och att man kan välja mönster som typ ormskinn. Jag har alltid undrat var min reaktionära sidan kommer från, och nu vet jag.

Sen så säger hon pants. Igår hittade hon ett par pants. Inte byxor,leggings eller tajts. Pants. Och hennes svengelska är så söt.

Pappa då. Man säger "Jag kan inte prata, jag är på jobbet" men det går in genom ett öra och ut genom ett annat och i nästa sekund har man fastnat i en lång utläggning om skorstenar.

På finska finns ett uttryck. "Palaatan asian". Det är svåröversatt men betyder typ back to work. Iaf. Pappa har direktöversatt det till "vi återgår". Ska vi återgå, jag återgår, vi återgår. Det tog mig tre år att inse att det är det han gjort och nu när jag gjort det tycker jag att det är lite charmigt. Jag är glad att jag inte var med för trettio år sedan då han fick hela Borås förenade servitörskår att börja säga fittigaste, fittigt och liknade bara för att han gjorde samma sak med vittuta, som väl egentligen är mer att betrakta som typ irriterar, retar, är påfrestande, frustrerar.

Well där har ni mina föräldrar.